Kan tänka mig att det är frustrerande. Speciellt att du måste försvara din sjukdom :(

Jag är beroende av salt, vet inte om man kan bli lika beroende av salt som av socker? Men det är jobbigt för mig.
Folk tror att jag är hungrig hela tiden, när jag egentligen bara vill ha salt.

T.ex på fest går jag o tar bitar av pålägg, vilket ser ut som att jag kränger :/ (frågar självklart värden/värdinnan om jag får lov. Och nu pratar vi vänner)

Bara du förstår att jag/ vi här inne förstår dig!
Oss behöver du inte försöka övertala om att sockerberoende verkligen är en sjukdom!

Klart det är en sjukdom.. på samma sätt som depression.. Det handlar om biokemisk obalans i hjärnan.. Sen spelar det inte så stor roll vad som triggar.. Reaktionen i hjärnan är ju samma.

Jag som inte alls kan så mycket som ni om beroenden kan bara hålla med Anterrabae. När det ligger utanför viljan och man tappar kontrollen så är det inte längre ett hälsosamt tillstånd.

Är lite nyfiken det där med sockerberoende. Vad är det som händer då?

Hur menar du händer? Händer när vi tar vår drog?

När jag äter socker så blir jag full (inte helt olikt alkoholfylla), jag tappar kontrollen och får behov av att äta allt socker- eller kolhydratrikt i min närhet.. Gärna i kombination med fett.. typ kaksmet.. *ler*

Fyllan eller kicken i sig präglas av eufori och lycka. Man mår sååå bra, ända tills sockerkoman slår in. Den stora tröttheten som inte är att jämföra med något annat. Man sover en stund, vaknar speedad, orolig och måste fylla på.. Avtändningen har börjat.. Suget är offantligt.

Kan inte sluta förrän jag kräks eller allt är slut. Sen kommer ångesten.. Har jag inte kräkts så vill jag det då. Avtändningen när sockret börjar ta slut är fulltändigt utmattande, humörsvängningar som ilska, gråtattacker,  och ångest präglar avtändningen kombinerat med hjärtklappning och oro. Det enda man vill är att äta… så det går över..

Så ser mitt beroende ut.. Liknar det annat? Alkoholberoende? Narkotikaberoende? Skulle tro det.. Drogen är annorlunda bara.

#5 Det där kunde likabra jag skrivit…. Precis så är det

Men det finns ju så mycket "blandmat" eller knappt nånting där det inte finns socker eller nån sötma med? Hur klarar ni av det?

Försöker äta så rena råvaror som möjligt… Svårt, men det går i ganska stor utsträckning.

#7

Precis som magma säger så får man hålla sig till ren mat. Inget färdigt typ.. Främst proteinkällor och fett (naturligt) vissa ovanjordgrönsaker. Man lär sig ganska snart vad man triggas i sitt beroende av.. Man lär sig laga sin mat själv, från grunden. Jag kokar tex min buljong själv, gör alla såser från grunden och reder med grädde, cremefraiche, äggula eller ost.

Det blir ungefär som en allergi, man lär sig vad som gör en sjuk. Personligen blir jag sjuk av allt som blir socker i kroppen (med några få undantag). Alltså får jag undvika det.

Kunde jag äta lite av det jag inte tål (sockerkedjor) så skulle det klart vara lättare, men jag har inte det valet.. Antingen avhållsamhet eller som beskrevs i #5.. det finns tyvärr inget mellanting. (man kan inte som alkoholist med kemiska förändringar i hjärnan bara dricka lite) 

Naturlig sötma finns det massor av.. Personligen tycker jag grädde är lite för sött numera, minskar det i maten för jag vill inte ha söt mat. Bär är jättesöta. Tom kranvatten är åt det söta hållet.. Man lär sig och får fram många många nya smaker som tidigare inte uppfattades..

Sitter just nu och äter "ren" mat: en köttgryta bestående av älgskav från "egen älg", vispgrädde, gula kantareller, gul lök, vitlök, smör samt en supergod krydda från Krusmyntagården på Gotland- helt fri från tillsatser. Till det strimlad vitkål.

Tack för alla bra beskrivningar!

Var idag på stan och handlade och försökte se affären som en sockerberoende. Oj, vad svårt! Som alkoholist kan man försöker undvika systemet, men att vara tvungen att handla vardagsmat med den sjukdomen…

man lär sig passera många avdelningar i affären =) Men visst.. flingor, bröd, kakor, godis, vissa delar i frysdisken, frukt-delen (extra jobbigt att känna tex jordgubbslukt när man ska handla vitkål..) Snax, färdig-mat, tacostillbehör (färdiga), ris, pasta, färdiga dressingar och såser… Nästan hela affären LOL går automatiskt bort…

Jag går in vid grönsaker, konserver (ibland) för tonfisk osv. Te och kaffe, ost kött och chark samt mejeri. Vissa frysta grönsaker, räkor och lax ibland, samt kattmat och hygienartiklar. Fiskboden har vi utanför.. Större delen passeras utan nämnvärd ångest.. Handla går fort nu förtiden… om man inte trillar dit..

Under avgiftning och sådana perioder riktigt dras jag till nybakt bröd, lösgodis, kakor och glassfrysarna.. Det är precis som att man vill späka sig.. Jobbigast är att köa ibland allt godis och all glass..

Mm, jag är också sockerberoende och det är sjukt jobbigt att bli ifrågasatt om sitt beroende, särskilt om man är lite nere. Sist det hände fick jag jättemycket mera sug än jag brukar.

#11 ja, det är inte lätt att handla alla gånger. Gå fort förbi godishyllorna :) En del affärer gör ju verkligen allt för att man ska köpa godis och sötsaker genom att sprida ut dem i hela affären. Uscha. Men det var värre förut. Nu brukar det gå rätt bra ändå, men har jag en dålig dag eller en lite mer nere period är det värre.

#12 Ja, nybakt är en riktig pärs. Doften av bullar och bröd… den är inte att leka med. Jag avskyr Pressbyrån och deras konstanta bulldoft >.<

#14 Jag undviker verkligen pressbyrån.. Måste jag tex köpa busskort eller likn.. så  gäller det att stålsätta sig.. Men jag har märkt att seven-eleven är bättre även om de oxå har nybakt, där kan man om man som jag äter animaliskt iaf äta skivad ost…

Du får tänka hur äckligt det är med alla mjölkprodukter och all ägg som finns i Pressbyråns bullar och likn.. =)

Jag skulle kunna tänka mig ett liv som sockerberoende om man är ensamstående (jag har tur och är ganska ointresserad av mat, fast jag äter för mycket). Men hur går det för alla med familj? Barn som har godis och glass, mannen som kräver det och det. Full kylskåp ocj skafferi? Eller jobbar med något där man har tillgång till mat (kakor,godis)?

Går sockerberoende att bota med medicin eller psykoterapi?

Jag tillhör samma släkt som alla de som redan skrivit och hade kunnat skrivit de inläggen själv-

Jag har familj och kom inte ur mitt beroende förrän vi rensade hela huset och familjen ställde upp. Idag klarar jag mig mycket bättre. Vi kan ha sådant jag inte får äta hemma, MEN får jag i mig något av misstag så är det lika fullt kört. Jag kan trilla dit på precis vad som helst, vilket gör det svårt att förutsäga när jag faller nästa gång. För min del är det ofta fråga om dålig planering. Att jag inte får den mat jag skall ha för att jag slarvat med att förbereda. Sen tar jag något "halvdant" som tex en tallrik naturell fil… sen blir det några nötter, sen går jag ut och tar några björnbär osv….

Idag har jag verktygen och vet vad jag kan bryta med, men det fungerar ändå inte alla dagar. Jag tar helt enkelt och äter ost, tills jag är MÄTT och det blir jag faktiskt ganska nöjd av.

Tack och lov, blir man bättre med tiden. Jag har vetat om och kämpat med detta sen 2001 och är numer symtomfri flera månader i sträck ibland. Alltid så länge att jag tror att jag skall klara mig denna gången, även om jag gör ett undantag.

Men si - så är det inte - jag klarar inga som helst undantag.

Tack och lov blir jag så pass dålig i magen/ får ont i huvudet att jag oftare och oftare självmant avstår. Det är inte värt fyllan för baksmällan…

Margareta, har en fråga till dig. Du skrev i nån inlägg att din son har adhd (du nämnde det öppet, därför skriver jag om det, hoppas det är ok). Men jag tror att du också skrev nåt om att ni la om maten för honom. Min son har misstänkt adhd, ska kollas upp nu. Finns det något jag kan hjälpa honom med i matvägen?

Det kan vara tufft när man har familj många gånger men hemma hos mig har vi et skåp där barnens ev. godis eller kakor eller vad det nu är jag inte får ta . Jag öppnar inte det skåpet idag. Men när jag är nere i gängorna då pratar skåpet med mig ibland :)

Jag försöker få mina barn att anamna min kost mer och mer. Och det fungerar relativt bra måste jag säga. Bäst med den minsta tjejen men den äldre är ibland lite svårflörtad:)

När jag förstod att jag hade ett problem så tog det mig 3-4 timmar att handla på maxi. För jag fick läsa på allt. Jag kan inte äta kycklingfile till exempel som man köper fryst då man sprutar in druvsocker i dessa. Det är ett elände innan man lär sig. Men idag vet jag exakt vad jag kan och vad jag inte kan.

Ibland har man verktygen men man använder dom inte gärna när man är långt nere i skiten.

Jag blir sjuk riktigt sjuk när jag äter fel och det är ingen rolig känsla när man vaknar kl 3 i soffan varje natt för man har totalt slocknat när blodsockret faller efter vad man stoppat i sig under kvällen för att då resa sig upp torka smulorna från tröjan och bara fortsätta äta. Det är hemskt när jag skriver om det nu känner jag. Jag har gjort så alldeles för mycket. Jag tror aldrig att man kan bli frisk från ett sockerberoende jag tror dock att man kan leva i tillfrisknad. Genom att ha en matplan man följer och använda sig av de verktyg man har.

Socker är inte bra för någon men för mig betyder det en långsam död om jag inte slutar missbruka det. Jag är tacksam för att jag förstått idag vad det är för fel på mig. Jag tyckte beteendet ta en kaka i fickan och skynda sig gå in på toa och äta så ingen ser var ett normalt beteende. Jag gjorde inte så ens medvetet. Knäppt men sant…

Kände jag gick igång här nu och ifrån ämnet :) Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta…

Sockerberoende…måste vara en fruktansvärd jobbig skukdom.

Det är öppet med min son så det är ok, han är till och med medlem här på iFokus så han är inne och berättar själv ibland.

Jag tror bestämt att det fattas fett i deras hjärnor. Min universallösning är rent vanligt smör i ganska stora mängder. Vispgrädde går givetvis lika bra eftersom det är samma livsmedel.

När jag väntade min son var jag EXTREMT fettskrämd eftersom jag gått upp 24kg med första barnet och han är det andra. Den fettskrämdheten ledde till 25kg uppgång och en son som både har ADHD-liknande problem (vi valde att inte utreda till slutet), dyslexi (diagnos finns) och massor av öroninflammationer.

Öronen och ADHD har jag läst kan beror på för mkt socker och Dyslexi har jag läst om en engelsk studie att barnen blir bättre om de inte får socker.

Därtill har jag läst att samtliga problemen blir bättre av mer animaliskt fett i kosten.

När min son hade godislöfte ett helt år, var han som förbytt. Alla hans våldsamma raseriutbrott försvann och de han ändå fick var mycket lugnare/färre. Det var som natt och dag.

Ytterligare några år senare började vi med LCHF (2005) för att jag rensade bort alla kolhydrater hemma och han gick under ganska kort tid (16 år gammal) ner 15kg utan att börja röra sig mer. Sen dess har han börjat träna och motionera väldigt mycket och har blivit både stark och spänstig. Därtill är hans humör jämnare och han är "trevligare" att hantera.

Han känner skillnaden själv, men väljer ändå att äta som "ungdomar gör mest" till vardags och verkar klara det tack vare att han motionerar så mycket mer nu än han gjorde när han vägde 15kg till. Han går på internatskola och äter det som serveras och vill inte göra så stort väsen av kosten. Han vet att han inte skall äta typ 10 mackor och lass med pasta längre, men annars äter han nog rätt vanligt numer. Hemma hos oss (där han inte är så ofta) äter han som vi och är nöjd med det.

Han är SMAL nästintill mager nu, så han är verkligen i topptrim. Han är superstark i musklerna och vi vet att det blev som natt och dag när han började med LCHF midsommar 2005. Över en sommar hade han byggt en helt ny kropp.

Någonstans på Kolhydrater iFokus har han lagt in före/efter-bilder men jag minns inte i vilken tråd. Jag lägger in en bild han visade för ett tag sen, där ser man lite av hans nya spänst

Jätteintressant. Jag är så trött på min sons utbrott. Han är 15 år nu. Äter alldeles för mycket godis ocj liknande. Läste en artikel för ett tag sedan om sambandet mellan färgämne och vredesutbrott. Sedan dess fundera jag hur jag kan påverka hans humör. Du skrev: min son hade godislöfte ett helt år. Vad är det? Inga godis i ett år? Hur gick det, hur gammal var han då? Hade ni alternativ till godis? Min son äter inte mycket godis så, men mycket chokolad. Sällan läsk eller kola, köper bara vatten. Ska börja med mer smör och grädde, vad finns mer att tänka på? Jättetacksam för svar!

#20 Det är tufft för man kan inte bara sluta med sitt beroende. Det är tufft med alla dessa beroendesjukdomar. Men de flesta kan man ha noll tolerans på. Man behöver inte dricka men man måste äta och då måste man styra sitt ätande och tämja den tigern vilket är svårt.

Första gången han hade godislöfte var han nog inte mer än 10 år och sen har det blivit fler gånger, mer en vana.

Han äter INGET godis alls under ett år och får när året är slut alla insparade pengar. Eftersom han är ekonomiskt sinnad har det varit en bra morot. Minns inte alternativen, men jag kan fråga honom eller be honom skriva själv här i tråden.

Färgämnen, E-nummer rent allmänt och socker tror jag påverkar negativt och smör/vispgrädde positivt - rent allmänt.

Googla på Efalex - så lär du dig en del. Det är essentiella fettsyror i Efalex som gynnar allt möjligt - men ADHD brukar nämnas.

Jag har testad honom i smyg, får han såna utbrott blir ett av straffen indragen fickpengar. Han ville inte ge sig, då var han en gång i 2 veckor utan pengar. Inga pengar-inga godis. Och istället för att vara sur under tiden var han faktisk ganska trevligt.

Kia!

För att citera Ingemar Stenmark:

"Det är ingen idé att förklara för de som int begrip"!
Så sant som det var sagt!!!

Lägg inte energi på att förklara/försvara din sjukdom inför andra!
De har inte ett dugg med det att göra. Vi sockerberoende behöver vår energi till oss själva, så vi kan ta hand om oss på bästa sätt!

Lycka till och stor kram!