Tja, don't, säger jag - lita på folk, alltså. FÖRlita dig inte på folk, i alla fall. Man måste lita på sig själv innan man kan lita på andra, så börja där !

Hoppsan, jag är visst litet cynisk idag … men varför inte?

Jag vet ej hur jag ska formulera mig men cyniskt, ironi, endel skämt har jag svårt att förstå *har med mitt ADHD att göra*

Nu var det okej bara en ren upplysning.

#2: OK.

Fast jag menar allvar också. Jag är övertygad om att man måste vara säker på sig själv och i sig själv innan man kan sträcka sig ut och lita på andra. Annars blir man beroende, hamnar i underläge och känner sig pressad. Och då blir det ingen riktig tillit i relationen.

Det där med underlägsenhet är min specialitet… det är lätt att förväxla vänlighet mer vänskap… jag tror att alla är snälla och går på sjukt stora nitar hela tiden.

Jag tror att man får träna helt enkelt… precis som med allting annat. Har man blivit trasig av någon anledning så måste man jobba sig tilbaka. Det går inte plötsligt över utan att lämna spår utan det är som att arbetsträna sig tillbaka efter en skada/sjukdom.

Det är en mycket svårare och mera krävande träning eftersom man inte kan följa ett program utan den kräver att man lär om och skaffar sig nya verktyg att använda i umgänget med andra människor.

#3 Menar ej i den sk relation jag är i idag för han litar jag ej på för 5 öre i o m han ljuger som en häst galopperar. Och man har ställt han mot väggen och han fortsätter med lögnerna ändå fast han vet man kommit på han. Sedan detta man ska skydda mina barn ifrån han oxå, de får ej träffa han. Så våra umgängen sker på annat ställe.

Jag har innan alltid litat på folk, trott gott om folk men då man haft 2 livskriser och alla bara försvann så är det svårt att lita på ngn fast man innerst inne vill. Känna det där de stannar kvar fast fötterna slås av en.

Jag vet vad jag kan, det jag ej kan så gör jag försök och blir otroligt arg på mig själv då det ej går.

Jag försöker ej ha det min far tutade i mig från det jag var liten du kan inte det där, jag gör det, jag tar hand om det. Självkänsla..

Som då min far hade problem med bilen så sa jag då jag hörde hur bilen lät, beteede sig.. Du har problem med startmotorn, byt ut den så blir det bättre. Min far blånekade hela tiden men sedan bytte han startmotor, då fick han säga till de som hade hört mig säga vad som var fel. FAN min dotter fick rätt. Ska säga jag har aldrig meckat med bil utan bara sett då min dotters far grejat med sin bil och att han hade haft samma fel på sin volvo.

Men jag har inte ens kunnat lita på mina föräldrar allra minst på min far.. Föräldrar är ju dem man ska kunna lita på..

Om du lär dig att älska dig själv, respektera dig själv och lita på dig själv så är det ett bra steg på vägen till att lita på folk och förstå när folk är värda att lita på. :)