Mymlan, du blir ju ledsen och rädd för att folk med bokstavsdiagnoser kommer att få dåligt rykte - då saknar du väl inte empati, det tycker jag är tydligt! Det är ju inte bara för din egen skull du blir rädd.

Själv är jag en elak typ med dålig förmåga till social interaktion, jag tror själv jag är mer än halvvägs autistisk, men för djur har jag all empati i världen. Och inte heller går jag runt och är avsiktligt taskig heller, även om jag ofta knosar till folk i misshugg med elak humor och cynism.

Min övertygelse är att empati är något man måste lära sig, som barn eller vuxen, det är inget man föds med. Unga djur av alla arter misslyckas ibland med sin första unge, för att de inte vet hur de ska göra, för att de ligger ihjäl den, försummar den eller bara tröttnar och dödar den eller överger den. De måste lära sig både hur man gör och den så kallade föräldrakärleken.

Om någon - barn eller vuxen - saknar empati är det nog oftare för att de inte lärt sig att sambandet mellan skada och smärta gäller lika mycket för andra som en själv. De måste lära sig att om jag slår dig gör det ont på dig, lika mycket som det gör ont på mig när du slår mig, och det är lika orätt av mig att slå dig som av dig att slå mig.

Menar du Münchausen by proxy, förresten?

#1 Ja, så hette det där mamman tillfogar sitt/sina barn smärta eller orsakar sjukdom för själv få uppmärksamhet. Läste en bok från Bra Böcker där en hade skrivit en bok om hur det var att leva med en mamma med detta syndrom/sjukdom. Värd att läsa tycker jag.

Kan beställas via deras hemsida:

www.bbb.se

Jag kan såra folk men ej medvetet, säger först tänker sedan. Kan säga mkt dumt då jag är arg men menar inget med orden.

Jag går och vill gå undan då jag blir arg.

Kanske saknar empati till viss del. Eller gör jag det?

Kan känna mig jag vet ej vad säga göra då t ex du blir ledsen. Hur tröstar man? jag känner mig som en åsna mellan 2 hötappar.

Jag vet att mina ord kanske sårar men jag lindar inte in mina ord i bomull.

Men du Mymlan… det finns ju en helt enorm mängd människor som betraktas som helt friska (alltså utan någon bokstavsdiagnos) som är totalt befriade från empati!! Jag har en sådan i min klass till exempel, de saker han häver ur sig får mig att baxna och han har mig veterligt ingen diagnos alls. Jag skulle kunna räkna upp en hel A-4:a sida med likande bekanta till mig!

Däremot håller jag med om och tycker oxå att det är trist att detta i så hög grad förknippas med bokstavsdiagnoserna. Jag förstår att du blir ledsen då det lätt framställs som att alla med en sådan diagnos är mer eller mindre känslokall, vilket ju inte alls stämmer. Förhoppningsvis lär de sig mer om detta och blir mer nyanserade i sina beskrivningar.

#3 Som jag många ggr säger till min mor.

Det går många får i vår herres hage.

Inget elakt menat nu emot er som tror på Jesus etc.

Många vuxna kan ha bokstavsdiagnos utan att veta om att de har det.

Jaa, och det jag menade var att det finns ju icke-empatiska personer bland de som är fullt friska med (om det nu är fullt friskt :-) Håller med Gronstedt om att empati inte finns där naturligt… titta på småbarn som utan att fundera stoppar smådjur i fickorna för att ta hem och leker smågrymma lekar med grodungar osv. Det gör de ju för att det inte ännu lärt sig att även djur känner saker!

För det första, oavsett om man är känslokall eller oförstående så är det väldigt FÅ som inte har någon empati alls. Dom barn och vuxna med ADHD som jag har mött har absolut empati allihop.

För det andra, Mymlan, jag tror din reaktion har mer med din självkänsla att göra. Du känner kanske en oro för att inte bli accepterad för den du är? För det verkar som du är rätt känslig och tar åt dig lätt? Du verkar också oroa dig rätt mycket och det är för mig ett tecken på att du är rädd och känslig.

*kram*

#6 Självkänslan den tog min far ner redan då jag var barn. Man gjorde allt för visa man kunde men fick alltid höra du kan ej. Nu är ju detta ngt bättre.. Och jag har hört måste jobba på det, måste älska mig själv därför jag väljer ej inleda ngn kärleks förhållande med ngn igen men det betyder inte jag vill leva ett ensamt liv utan vänner. Jag är tvärtemot min mor som predikar kille och tjej kan ej vara vänner det kan de visst.

#7 Jag tror inte du har fått tillbaka din självkänsla än men jag hoppas att du arbetar på det. :) SOm jag skrivit tidigare, Mia Törnbloms böcker är väldigt bra och har goda råd som är enkla att följa. :)

#8 Sa jag ej fått den tillbaka.. Ska ta den sen på ljudbok.