Du satte ord på mina tankar =) Har själv länge funderat över om beroende är ärftligt genom generna eller kan det vara ett beteende som man snappar upp under sin uppväxt?

Jag tror att beroende betendet går vidare i arv. Det gör att nästa generation lättare faller dit.

Min farfar var alkolist.

Jag tror inte att beroenden går i arv. Dock ökar chansen till ett beroende, om någon förälder eller släkting har varit det. Dock tror jag inte det handlar om arv, mer om uppfostran, erfarenheter och ens personliga syn på drogen.

Om min farfar var alkoholist, jag såg upp till honom, han levde gott och såg ut att må bra. Jag skulle då aldrig se det farliga i alkoholen och därför börja dricka själv. När man känner att man då själv mår bra, det är då man börjar utveckla det till ett beroende.

Min brors pappa var narkoman. Min bror tar helt avstånd från droger på grund utav det. Jag tror han såg, hur sin pappa mådde dåligt på grund av drogerna.

Jag tror det är lite psykiskt i det hela. Ni flesta har säkert varit med när en unge säger att han eller hon, inte tycker om grönsaker. Man förklarar hur nyttigt och gott det är med grönsaker. Att man blir stark som hulken om man äter spenat. Man visar att man själv tycker om grönsaker, genom att stoppa det i munnen och tydligt njuta utav det. Förstå då hur det blir om föräldrarna visar att de njuter av, till exempel, alkohol. Det måste bli samma effekt som med grönsakerna? :-)

Det är dock min teori och det finns många fler. Men det är intressant. :-)

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson

För mig finns helt klart ett samband i det du säger Jim. Min mamma missbrukade tabletter och själv har jag knappt tagit Alvedon bara för att jag sett på avstånd hur det "träsket" ser ut.

När jag var nyskadad 1999 (jag har wiplash) och i samband med en annan värkhistoria (frozen shoulder) fick starka värktabletter var jag så medveten om problemet att jag verkligen var försiktig, men det gick så långt att jag "njöt" av att ta tabletterna mot natten för att få sova riktigt tungt. Det gjorde mig samtidigt rädd. Det är alltid motsatser i detta. Man kan lilksom inte styra sig själv och det är det som är så obehagligt.

Jag tror att det kan vara ärftligt på olika nivåer. Dels genom arvsanlag i cellerna då man har lättare för att väcka de lustar som ett beroende skapar, och dels ett arv i beteende. Det är min tanake om arvets effekt.

Ett beroende skapas inte bara rätt upp och ner,, utan det blir så av en anledning. Vad är grunden till missbruket ?? -Är det för att döva något, -Är det för att hänga med polarna, -Är det för att bli starkare och tuffare eller vad är meningen ?? Jag vet vad min anledning var, men det vet inte alla.. Lyfta fram grunden där allt började, och se vad det var som startade allt.

Jag tror att jag vågar säga utan att bli hängd nu…. 99% av alla missbrukare är enormt känsliga..Känslomässiga människor tror jag lättare fastnar i detta beroende!!

Jag har sen jag blev vuxen alltid drömt om att få jobba med barn och ungdomar som har missbruksproblem, även med familjer som är splittrade av missbruk…Jag har sökt in 2 ggr till en av Sveriges bästa skolor för att bli Behandlingassistent, men tyvärr inte lyckat bli antagen pga, att det är så otroligt många sökande..

Jag brinner för allt inom det mediala, andliga och den personliga utvecklingen,,, men närmast eller nästan lika mycket för alla barn och ungdomar som fastnat i detta.. jag vet själv hur det är !!!

Kram //  MariaJ:-)

Min mamma har både rökt hasch och vanliga cigaretter, men det var inget hon hade svårt att sluta med, sånt tror jag går i generna, hur hårt drogerna (i form av socker, alkohol, droger etc.)sätter sig och hur lätt man har att sluta.

Jag har även alkoholister i släkten, men än har jag inga behov av droger, mitt liv går på rätt bra ändå, inget grupptryck heller =)

Jag tror JA. Jag har alkoholism i släkten från båda föräldrars släkter och både jag och syrran har sockerberoende, inget annat eftersom vi håller oss borta från alkohol o droger.

jag är helt övertygad om att missbruk går vidare genom gener

Jag är kluven..

Jag är uppvuxen i en familj där vi åt så fort något hänt.. Firade vi gjorde vi det med en extra kaka, var vi ledsna så behövde vi ju tröst genom en kaka eller en extra portion mat. Sen kunde vi ju ta en tur till kylskåpet bara för att vi var lite uttråkade också…Därför tror jag att mitt överätande är inlärt..

Samtidigt jobbar jag i en miljö där jag har kontakt med missbrukare och man talar om att det är en sjukdom. Något som för tillfället är fel och kan "lagas" om man låter bli den utlösande faktorn. Samtidigt är ju inte alla missbrukare för att man är brukare.. Skillnaden är nog en genetisk känslighet.

 Klurigt

Jag tror att båda delarna finns! Precis som en del ärver benägenhet för sång och musik ärver vissa benägenhet för beroenden. Jag tror att #6 har rätt där… vissa har svårare att sluta med saker (gifter). MEN jag tror även att beteenden ärvs, jag har jobbat på behandlingshem och träffat missbrukare i både 3:e och 4:de generationen. Som de själva uttryckte det; man har ingen chans när det är det enda sociala umgängessätt man känner till. Så jag tror att båda delarna finns.

Min farfar dog innan jag hade fötts …

Har förresten för mig att det är bevisat, eller att det gjortts tester som visr att man lättare blir beroende om en släkting före dig varit det.

inom genetiken är det arv+miljö som formar en individ. Den lilla treåringen får minnen av att det ska vara så här för då mår mamma-pappa bra alltså det är bättre att dricka/äta/droga lite för att må bra. Den uppfattningen finns egentligen inte när vi blivit vuxna utom i en del av hjärnan som accepterar detta faktum eftersom det var så man växte upp och då kan det ju bli värre att trilla dit och bryta beroenden.

De små barn som upplever att vuxna "slår över" och blir oregerliga får nog uppfattningen att det där är inte bra och därför blir aversionen mycket starkare när de blir vuxna och det är kanske bland dem som absolutister finns? Men frågan är väl om det är anlaget eller miljön som format oss idag.

Mina föräldrar är måttliga i allt. Men mat har det alltid funnits. De har inte stoppat i mig utan jag var duktig i köket redan när jag var liten och fixade mycket själv med den påföljden att jag åt mycket med. Så några gener vet jag inte om att det finns för beroende.

Däremot skulle det firas med mat och det skulle vara sju sorters kakor på kalas osv. Jag tröståt mycket ofta eftersom jag var mobbad i nio år och det har skapat min kropp och mitt beteende. Äta godis eller kakor kunde jag ju alltid göra- kunde jag unna mig när jag inte var accepterad. Jag vet att jag är en uddafigur men jag har egentligen alltid varit stolt över vem jag är, definitivt nu. En bonntös som inte låtit hejda sig i sin utveckling- förutom sötsaker då…

Lät det där klokt eller?

DEt finns nog lite olika skolor om man tittar vetenskapligt. Inom exempelvis sociologin lutar man nog snarare åt miljö än åt arv. Man ärver sociala beteenden s.a.s. Det tror jag stenhårt på… är det inte så att de allra flesta upptäcker med tid och längd hur lika sina föräldrar de är? Fast man behöver förstås vara ganska ärlig mot sig själv för att klara att se det, särskilt om man har negativa bilder av sina föräldrar.

Men jag tror även som Du Hera att det finns genetiska betingelser… det jag menar är att det finns av båda sorter och kanske blir "problemen" störst om man fått av båda?

Min tro är att benägenheten att bli en beroendepersonlighet är ärftlig, och att olika genetiska profiler har lätt eller svårt att fastna i beroende, lätt eller svårt att lägga bort beroenden.

Däremot tror jag att miljön styr vilka beroenden man kommer i kontakt med eller fastnar i. I min bakgrund fanns varken narkotika eller alkohol vid horisonten, annars hade jag lika gärna kunnat fastna i det. Däremot fanns mat, arbetsnarkomani och böcker, och det har jag ärvt alltihop.

Väl talat :-)

#15 Så tror jag med.

Låter vettigt :)

Jag håller med Gronstedt…

Kan bara berätta om min familj på mammas sida (pappas harjag ingen koll på, kände dem inte)

Mormor och morfar söp. De började i början på 60-talet (iaf så att min mamma märkte att det var fel och de bråkade och slogs. Mamma kunde aldrig veta om de skulle komma fulla till föräldramötet eller inte osv.

Mormor var beroende. Hon söp sig till delirium (riktigt gravt), epilepsi och hjärnblödning. Dog 87, inte ens 60 år fyllda. Morfar sa ett år innan hon dog att hon aldrig skulle kunna bli fri.

Morfar då, efter det att mormor dog, hamnade han på torken. Blev nykter och höll sig helnykter i flera år. Sen fick han en ide om att han ville ha lite öl och lite whisky. Köpte, drack lite i taget blev aldrig full. Och trillade inte dit igen. Inte ens nära. Han missbrukade, men efter han avgiftats så var han inte beroende.

Mamma var på väg att bli alkoholist om man får tro henne själv. (hon utvecklade allergi och är helt alkoholfri idag, tål inte alvedon mm) (enl mig är hon en beroendeperson) Hennes syster har gått på AA och har helt klart svårt att kontrollera sitt drickande, när hon dricker. Min morbror super…

Alla tre har sett sina föräldrar sloss pga alkohol, de har själv blivt rejält misshandlade till följd av samma alkohol,.. och ändå kan de inte hålla sig ifrån.. De borde vara avskräckta om det var socialt.

Själv är jag en beroendepersonlighet. Skulle lätt kunna trilla dit på alkohol om jag inte såg upp.. Brorsan är oxå beroende. Äter godis och eller chips varje dag och blir stingslig om han måste vara utan. 

Visst tror jag det går i arv…

Vissa beroenden går i arv. När det gäller alkoholism finns det en gen som styr om man blir alkoholist eller om man kan klara av att sluta. Den har de hittat. Jag tror att den eller någon annan gen skapar beroenden av annat slag också. Annars skulle det väl inte vara så "lätt" för en del att bryta beroendet när de får lust medan andra får ångest vid bara tanken?

Annat som jag ser som ärftligt är många varianter av depression, kontrollbehov, border-line och liknande psykiska sjukdomar. Mycket kan idag lindras med serotonin-medicin typ cipramil och prozac. Men när man ser att serotoninbristen finns i rakt nedstigande släktled flera generationer, måste det väl ändå ses som ärftligt? I alla fall om kontrollbehoven yttrar sig olika för alla individerna, då kan det ju inte vara ett inlärt beteende heller?

Det finns både ärftligt betingade och inlärda beroenden. Rökning och snusning är starkt inlärda. Sen finns det komplicerade mekanismer i hjärnan med belöningssystem osv som vissa har svårare att trigga än andra och då måste ta till droger tex. eller så är de väldigt lätttriggade och måste ha något för att lugna sig