Hej! Skriver här för att se om det finns andra i liknande sits? Skulle behöva bolla med andra om hur man ska handskas med problemet. Eller om fler bara vill skriva av sig i ämnet? Gärna om du som missbrukar/missbrukat även vill skriva några rader. Det uppdagades för två år sen att min sambo har ett starkt behov att periodvis konsumera stora mängder av att titta på sexiga objekt(kvinnor) på nätet. Mycket sexy lingerie osv. Det hade kanske inte varit ett större problem om: - han också hade lust och vilja att ha sex med mig (Sker till 95% på mitt initiativ) - Det är stora mängder periodvis och det smygs med det. Dvs han har aldrig varit öppen med sin dragning (trots att jag , pga av frånvaro av lust från hans sida, frågade flera gånger innan upptäckten vad han tänder på osv? Ja ville ju att han skulle vilja oftare, så försökte verkligen ta reda på vad jag kunde göra) - Han ljuger, då jag frågat ibland om återfall, så är svaret nej. Dubbelkollat nån gång, och då är det ju spår av återfall som synts såklart. (slutade dock kolla för över ett år sen, då jag insåg att jag blir medberoende och dränerad på energi av det ) Det var en slump att jag upptäckte detta då, och jag fick en chock! Jag vågade först inte säga något, men bubblan sprack tillslut. Jag kollade upp lite innan om vad som var normalt å inte. Fick upp ordet sexmissruk… många symptom och beteenden stämde. Jag blev skiträdd. Han erkände att det var på det viset. Han sa att han var beroende, men var periodare sen drygt 15 år tillbaka (vi hade då varit ihop i drygt två år, så problemet fanns alltså innan mig). Jag var uppriven, ledsen och arg i början. Visste inte hur jag skulle hantera det. Värst var lögner, smygandet, sveket och bortval av mig och istället DEM. Tecken på missbruk är ju bla. att det är ångest-framkallande. Han vill ha det. men får efteråt ångest, men har ändå svårt att sluta. Det "jobbades mycket över" på jobbet osv. Ja, det är alltså han själv som berättade. Inga fantasier från mig. Det kändes på sätt å vis bra att han kunde säga som det var. Vi bestämde att det måste helt avbrytas om vi ska kunna gå vidare. Funderade på kurser av avvänjning osv. Men jag har också varit långtidssjukskriven och haft nog med mitt att försöka komma framåt. Så orkade inte då. Iom med min sjukskrivning som tar ner ekonomin, så hade vi heller inte råd att g eden terapin. Tiden har gått. Sexlivet inte bättre. periodvis är det dugligt (men fortfarande mest jag som vill). Samtidigt var det en tröst att så småningom inse att ett missbruk beror på honom själv och inte jag. Men jag drabbas ändå. Mina tankar går ju ofta (fast oftare första året efter upptäckten) om han håller på det där i smyg osv. Jag försökte göra allt jag kunde för att dra till mig den sexuella uppmärksamheten och "konkurera" med dessa kvinnor. Men nu orkar jag det inte lika mycket. Jag har börjat lägga mig hans nivå av hur ofta vi ska ha sex med varandra. Och kontróllen över om han tittar eller inte har minskat. Men det ligger ändå å mal en del. Har börjat känna att jag vill veta om återfall igen (frågade kanske för ett år sen sist)… Men han blir ju lätt irriterad om jag frågar och det blir ju Nej… eller bara irritation. Nånstans litar jag inte på svaret. jag tror han vet hur han ska dölja undan bevis ifall jag skulle kolla. Har ej kollat på länge. Kanske inte velat veta. Är det så att han fortfarande håller på ibland… så är ju det ett svek mot vår överrenskommelse. Och då faller ju även annat som man vill kunna lita på osv. Hur gör ni andra i liknanade sits? Vad säger ni som inte har problemet? Hur låter det? Lite perspektiv.