Bara om.......
Ni som också är sockerberoende bara kollar om Ni tänker som mig ibland.
On Ni ska göra något speciellt. Träffa någon Ni inte träffat innan, kanske på någon fest eller så och Ni får veta detta ett tag innan kan Ni då tänka. Om jag bara gick ner så och så mycket i vikt till dess så blir allt bra, då kommer den personen man ska träffa eller den festen man ska på tycka att man är fin.
Jag börjar i huvudet räkna tabeller för ev. viktnedgång och jag hatar när detta tabellräknande börjar. Förstår inte varför jag gör så. Vem det än är får tycka vad dom vill ju och oddsen att jag går ner en massa är väldigt liten när jag börjar tänka så ju.
Någon som känner igen sig?
nej inte åt det hållet utan snarare tänker jag att jag har gått ner så mycket i vikt, har mycket kvar men det kommer de att se. Om det nu inte är en person som jag inte sett på en tio år för då blir det fel. Nej jag tänker inte att jag ska behöva gå ner ännu mera bara för att treäffa en gammal bekant.
eller menar du som en blinddate? för det har jag aldrig upplevt
Jodå, jag känner igen mig. Och i fantasin kan jag gå ned tre kilo i veckan …
Jag har tänkt så, ja. I flera år tänkte jag att, om jag bara vore smal… Men idag tänker jag inte så längre.
Idag gör jag det som JAG vill. Inte vad någon annan vill. Och om man träffar någon så vill jag att han ska gilla mig för min själ, inte för min kropp. Så det är snarare tvärtom nu. :)
Om nån gillar mig när jag väger lite mycket så är det ju större chans att han faktiskt är intresserad av MIG, inte av min kropp.
Kära Kia!
Du vet ju redan vad mitt svar blir eller hur? ;-) Självklart! Jag var på fest i lördags, och om jag hade fått som jag ville, hade jag ågtt ner ungefär fem kilo tills dess. I oktober ska vi på solsemester - om jag nu bara kan gå ner 7 kilo tills dess så blir det perfekt…
Jag jobbar ju massor på att inte tänka på vikten utan ta de andra sakerna först. Men visst ligger övervikten nära ytan i tankarna…
/Linda
Jodå, jag känner igen mig. Skall åka till Finland i oktober och tankarna mal redan, skulle gärna gått ner lite innan dess…..
Jag tänker hela tiden "om jag vore smal…" men jag känner inte av att jag måste sätta ett kg-mål på att träffa folk eller åka nån stans. Däremot skäms jag ögonen ur mig när jag träffar folk som jag inte sett sen jag var smal… Vill inte att de ska tänka "men, hjälp! Vad har hon gjort?" Eller kanske tom varna andra innan, så att de inte ska få en chock när de ser mig..
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Jag känner lite som Anterrabae. Fast jag avstår helt sonika från att träffa folk (de allra flesta faktiskt) för jag orkar inte… jag blir så otroligt knäckt av att jag inte klarar att gå ner i vikt och skäms sjukt mycket över hur "ful" jag är. Att jag skulle kunna gå ner till nästa fest eller så har jag förstås gett upp för länge sedan… det funkar ändå inte, som sagt jag avstår istället!
fast jag har ju aldrig varit smal så för mig spelar det ingen roll om vad de andra tycker.

så skönt för dig att kunna känna så!
jag har ju liksom inget att tänka tillbaka på och å andra sidan är det jobbigt eftersom jag inte har någon bild att fokusera på eller sätta upp på väggen att så vill jag se ut igen. Jag vet ju inte!
Jag lägger mig i trots att jag aldrig haft viktbekymmer eller sockerberoende…
Jag håller med #3.
Det är DIN personlighet (själ om du så vill) som ska intressera en annan människa. OM denna människa skulle bry sig om din vikt eller utseende enbart så är de ingen människa att fästa så stor vikt vid.
Dessutom tror jag att du har en väldigt spännande personlighet :)
Tack för era svar i denna tråden. Det gör att man inte känner sig så ensam i många tankar som jag går runt med.
#11 Jag förstår vad du menar men samtidigt så räcker min personlighet då, undrar jag då. Räcker det för att jag ska sluta tänka tankar "bara jag var smal". tankar jag tänkt hela mitt liv i princip.

#6 Det är precis på pricken så jag känner det!!! Undviker att bestämma någon träff med folk som inte sett mig på länge bara för att jag gått upp så mycket i vikt. Precis som du så skulle jag ha ett behov att förvarna dem om hur jag ser ut nu. Det är ju inte klokt egentligen hur mycket vikten styr ens liv…hm…. tål att tänkas på en stund…..
Oj, oj, detta gör jag ofta. Försöker verkligen att inte tänka så men… Sitter och räknar veckor och möjliga kilon fram och tillbaka. Ska på kurs i Stockholm 2-5/10 och hade planerat att jag skulle gå ner 10 kilo tills dess, men hej och hå, har snarare gått upp i vikt istället! Då blir jag bara ännu mer besviken på mig själv, känner mig ännu mer misslyckad.
Men man har ju fått erfarenhet av att bli bedömd utifrån sitt utseende och då känns det så viktigt. Som att alla kommer att tro att jag är korkad och tråkig bara för att jag är överviktig.
Hörde ett bra citat en gång "Det du fokuserar på, så blir det". Tror att det ligger mycket i det. Måste lära mig att fokusera på andra saker än min övervikt!
#14 Det är så sant som det är skrivet. För det är verkligen så att när man fokuserar på något så blir det så.
Mina planer att gå ner snabbt och att ständigt räkna för jag vill bli fin är något jag alltid gjort. Så då har jag gått på en korkad diet bara för att gå ner i vikt.
Accepterad!!!!varför är jag så rädd för att inte bli accepterad som jag är?

Accepterad ja… varför har JAG så svårt att acceptera mig som jag är… andra gör ju det utan att blinka (oavsett vad de tycker eller tänker) men inte jag… jag duger inte i mina ögon… DET är min knut…