Jag tror helt klart som Du - jag har själv tillåtit mig vissa harmlösa beroenden (datorn tex) för att jag accepterat att jag helt enkelt måste fokusera på något medan jag tillfrisknar.

Jag kan inte mer än hålla med. Jag måste ständigt vara vaksam. Vet hur lätt jag blir besatt av saker och ting och sen kan jag i princip inte fokusera på något annat.

Det blir jobbigt när det blir så ….

Här oxå.. Jäg är helt sån.. socker, anorexi, träning, bulemi, överätning, mera socker, koffein, datorn, chatt, internet i olika former.. cirkeln är oändlig

Jag tyckte mig ha bra koll, ända till viktminskningen satte fart.. Nu blir jag helt hög på träning och vikt-och fettförlust.. *lite orolig*

Anterrabae… bromsa lite kanske? Tills du fått balans?

Kram!!

#4 Jag hoppas att hon klarar att bromsa, annars så svallrar jag för er..

Gör så… det började ringa en liten orosklocka i min mage nämligen…

Jag bromsar.. eller njä inte eg.. men Jag känner att jag har koll iaf.. Har en underbar man som håller koll, stenhård koll.. *puss på honom*

Det blev mycket i början, men nu känns det som hjärnan stabiliserar sig..

Skönt att höra

jo och nu har jag fått en nerv i ryggslutet i kläm, så innan det är fixat blir det ingen mer träning…

Hmm, ajg måste vara den enda som inte har bytt beroende? Har alltid bara haft sockerberoendet att kämpa mot, inget annat. MItt data-användande har mer med en vilja att fly bort att göra, mer besläktat med depression och ångest och är absolut inte som sockerberoendet.

Men nåt annat beroende har jag inte.

Och mitt sockerberoende är helt och hållet fysiskt/kemiskt i  grunden. Där finns en liten liten bit av mentalt beroende, som gör att jag har svårt att säga nej när jag blir bjuden även om jag tycker illa om godiset. Men den är mycket liten bit och inte så svår att komma över, har jag märkt.

Är jag helt ensam om detta? Att ha ett beroende som inte är så psykologiskt?

#11 Så trodde jag om mig själv också i början som du beskriver det. Jag hade inga andra beroenden tyckte jag…. Men sen när jag väl slutade med sockret då fattade jag att det definitivt fanns andra underliggande beroenden som bara väntade på att få komma till ytan….. Kanske finns där något under ytan för dig också , men du har inte låtit det komma fram och det kan ju inte varta något annat än positivt ju i mina öron. Det är tufft att kämpa mot sockret så faktiskt räcker det gott och väl  ……

När jag äter socker gör jag det för att fly bort från någonting. Lika så nu när jag inte äter socker flyr jag gärna in i något annat. Träning, tv:n datorn. Även ifall det inte är lika starkt som sockret så är det ett beroende. För mig är att fly att leva i ett beroende.

Bra beskrivning, MariaJ. Jag håller också med slumra, att fly är på något sätt orsaken till beroendet, och tvärt om. Beroendet blir ett skyddsmedel, en vägg mellan mig och omvärlden. Därför blir det så lätt för mig att falla tillbaka i det "vanliga" kolhydratberoendet, för det kan man göra hemma. Med alla mina kroppsliga problem får jag ont av fysisk aktivitet, så då går jag hem och äter … Därför är det så skönt att kolhydratfri diet gör min kropp friskare. Tyvärr räcker inte den bättre hälsan till för allt jag vill göra, så då går jag hem och äter …

NEJ, jag går INTE hem och äter. Men det är litet av en vattendelare i mitt liv just nu, så det är ******** svårt att låta bli. Hur ska man våga hålla för näsan och hoppa  ned i vattenfallet åt det jobbiga, arbetsamma,  fysiskt ansträngande, livsbejakande hållet - när kolhydrater är så enkla och lättillgängliga?