Hej Bellie

Bra tanke om du tror det kan vara bra för dig. Tyvärr är jag och de flesta här för gamla för BUP så jag har ingen erfarenhet själv men jag ogillar psykologer och terapeuter så tror inte jag trivts. Men Våga gå och prova Jag tror inte det skadar iaf.

Pen har du frågor om BUP kan du säkert ställa dem på psykologi.ifokus.se

Lycka till

Okej tack.
Funderar på om jag ska ta med mig en av mina närmsta kompisar och gå och boka en tid nu när jag känner att kan göra det

Det låter som en bra idé som stöd. Din vän kan troligen inte vara med under själva mötet, men det är du nog medveten om. Lycka till

Första gången sitter man ser och pratar. Man berättar varför man tagit kontakt med BUP, och psykologen eller kuratorn "lär känna dig".

Hur ofta man går beror på vad man kommer överens om. Mår man riktigt dåligt går man en gång i veckan, eller kanske till och med 2, annars varannan eller en gång i månaden.

Den du pratar med har tystnadsplikt, men om du berättar saker som din samtalskontakt tycker utgör en fara för dig, så kan denne kontakta myndigheter (brukar bli socialen, inte polisen) och föräldrar. Din säkerhet och ditt välmående är i fokus.
Låt inte det avskräcka dig!!

De kan hjälpa till med det mesta. Svårt att rabbla upp allt. Men alla typer av problem hjälper de till med.

Ring eller gå dit och ställ frågor. Ställ de frågor som du ha ställt här inne. Och bestäm dig sedan för om du sa boka en tid eller inte.

Jag tycker du ska ge det en chans. Det är inte farligt och hjälper många!

Ge det en chans! Det är alltid bra att prata med nån så att man kan få nytt perspektiv på saker.

När ja var till BUP så fick jag ha med mig vem jag vela, fast jag har redan berättat allt jag vet om BUP för Bellie så.

#6 Då kan du kanske följa med henne första gången? Ni kanske är för nära varandra för att hon ska kunna öppna upp helt men första besöket är ju ändå ofta mest för att träffa en terapeut och bekanta sig vad jag förstått. Så du kan vara hennes stöd vid introduktionen.

Lycka till iaf

tack för alla svar.
Vill verkligen börja gå, vågar dock inte ringa och boka tid

#8 Det är inget farligt fast det kanske känns så.

#7 Jag och TS har pratat om det här med BUP, vill också ge det en chans igen men har ingen aning om hur mycket jag vill säga.

Vi har dagligen denna diskussion och jag vet det mesta som händer i henes liv, hon berättar så fort någonting är fel.

Bra att ni hjälper varandra. men det kan ju vara skönt att prata och få hjälp av en person ni inte känner personligen. Och de har ju kontakter på många plan också. Terapeuter/psykoterapeuter/psykologer  har tystnadsplikt vilket innebär att ni skall kunna berätta i princip vad som helst för dem utan att de får gola för myndigheter eller era familjer. bryter det kan de anmälas och dömas för brott mot tystnadsplikten om jag inte minns fel?

#11: Visst berättar de om man brukar droger och liknande saker?

http://www.bup.se/sv/Fakta-om-BUP/Fragor-och-svar/Har-BUP-tystnadsplikt-/

pEr

#13: tack

Okej det var ungefär som jag trodde, De har skyldighet att rapportera om brott begåtts emot patienten

Jag kan svara som mamma till en 13-årig son som går på BUP. Det jag har varit med om är att vi har suttit ner hela familjen och pratat. Sen har några utredningar gjorts och då har vi föräldrar också varit med. Han gick i terapi för några år sen, och då satt vi föräldrar i ett annat rum och pratade med en kurator medan sonen var tillsammans med en psykolog. Hon tog bara upp det som vi behövde veta. Nu går sonen i terapi hos en annan, och just den terapin går ut på att familjen ska vara med. När jag själv gick på BUP för många år sen, gick jag dit själv och inget av det jag sa, gick vidare till mina föräldrar. Tror att du kan känna dig väldigt trygg där :)

Har gått till BUP i 5 år men nu är jag för gammal hehe.. men ska försöka svara och ge min uppfattning.

Hur går det till första gången man träffar någon ifrån bup?
Du/dina föräldrar/skolsköterskan ringer och bokar tid. I mitt fall ringde min mamma och jag vägrade gå på de 3 första samtalen eftersom jag var rädd så de blev avbokning men är så jäkla glad att jag vågade gå dit tillslut! 
Du väljer själv om du vill gå ensam eller ta med ex. föräldrarna. Sen berättar man varför man ville komma dit och gör upp en plan och om man ska träffas flera gånger.

Vad brukar de hjälpa till med?
Familjerelationer, ångest, självskadebeteende, om man mår dåligt och mycket mer.Men det beror på vad du har för problem. På mig ställde de snabbt diagnosen Generaliserat ångest syndrom och försökte hitta lösningar för att jag skulle hantera situationerna bättre, fått medicin och svarat på mängder av frågor.

Hur mycket berättar dem eller berättar dem inte för föräldrarna?
Det beror på. Tror dock de måste berätta om de är risk för självmord eller liknande. Men jag har berättat mycket till min läkare i avskilt rum som föräldrarna inte fått veta. Men om din relation med föräldrarna är såpass dålig och att det skulle skada dig av att de skulle få veta kan de bli sekretets mot föräldrarna.

Kan man gå dit utan att föräldrarna behöver veta det?
Olika från fall till fall. Men samma där om du skulle skadas på något sätt eller att det inte är bra att föräldrarna vet så kan de bli sekretets.

Kontaktar de polis och liknande om man hållt på/håller på med droger?
Läste lite om de och fått fram att om du planerar att göra ett allvarligt brott 
säger dom till polisen eller om du gjort ett brott som skulle ge dig minst 1 års fängelse, annars nej.
'Om en patient berättar för oss att hon eller han gjort sig skyldig till ett brott så har vi ingen skyldighet att polisanmäla det. Skyldighet att polisanmäla har vi bara om vi får veta att någon planerar att utföra ett allvarligt brott.

Men vi har enligt lagen rätt att göra en polisanmälan om brottet är så allvarligt att det kan ge minst ett års fängelse.

Frågan om vi polisanmäler ett misstänkt brott har att göra med vad patienten själv vill, vad som är bäst för patienten och vad det är för slags brott.'

Hur ofta brukar man behöva gå dit (en gång i veckan, månaden…)?
Det är också olika, beror på vad du själv vill och behöver.

Lycka till och snälla gå dit om du inte mår bra, dom hjälper!

Bra skrivet jela96!