Alkoholiserad far
(Vet ej vilken sida jag skulle skicka till så jag valde denna. Förlåt ifall det är fel.)
Jag var precis inne på en djursida och hittade en tråd om burbygge (håller på att designa min egen bur.) Och kikade igenom den, inget speciellt. Någon frågar tjejen som skriver tråden ifall det är hon som bygger buren. Då svarar hon att hennes pappa bygger den.
Sen scrollar jag ner och ser hur någon skrivit att det verkar som att pappor alltid finns där för sina döttrar och alltid hjälper dem. Att de finns i alla fäder att hjälpa sin dotter.
Och här sitter man med en alkoholiserad pappa, som vägrade följa med mig till tunnelbanestationen när jag var på väg hem från honom på kvällen (han bor inte i världens trevligaste område.)
Började gråta och vet inte hur jag ska hantera detta. Ville bara skriva av mig någonstans där man kunde vara anonym, kanske få stöd av någon som råkar gå in på den här tråden. Någon som vet hur det känns att ha en pappa som faktiskt inte bryr sig ett skit om en.
Jag kunde lika gärna varit död för min pappa, så du är långt ifrån ensam. Han bodde långt ifrån oss och jag fick alltid höra i efterhand att han varit och hälsat på mina helsyskon, mig kontaktade han aldrig. Och på familjesammankomster så gick han utan att säga hejdå till just mig.
Jag vet fortfarande inte varför, och nu är han död.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
#1 Min pappa är inte med i min familj på det sättet. Han är invandrare och har all sin släkt på andra sidan jorden.
Och ingen i min svenska släkt vill ha honom så han sitter bara för sig själv och dricker. Önskar emellanåt att han vore död. Han verkar hata mig. Fan.
Jag kan inte sätta mig in i hans situation men som pappa (iaf jag och de pappor jag känner) så älskar pappor generellt sina barn precis lika mycket som mammorna. Sen kan andra saker skymma såsom självömkan, problem, skilsmässa, missbruk etc. som i sin tur uppslukar deras sinne.
Sen ska jag säga också att jag vet att det finns sämre pappor som de VildVittra har stött på. Skittråkigt. Under min tid som jourfamiljspappa så stötte vi på sådana ofta. Även mammor som inte "räckte till". Sällan problem med barnen. Ofta vuxna som brast pga för "tung" vardag och för unga för barn. Ibland olämpliga som föräldrar.
Men jag tror INTE han hatar dig. Han kanske hade problem tidigare som sedan ledde vidare till problem med spriten. Det uppslukar honom nu och han kanske har ramlat in i självömkan.
Good luck!
Det som hjälpte min pappa var att jag visade att stöd fanns och att jag själv inte dömde honom vad som, det betyder inte att man måste hålla med varandra och vara glada och trevliga hela tiden, visa bara att du finns där för honom och att du ställer vissa "krav".