Ursäkta men är det ngt att vara tillsammans med en pojkvasker en fegskit som slår en tjej? i mina ögon är en kille enormt feg som slår en tjej. Jag förstår du har känslor kvar för han, det hade jag mot min sons far som utsatte mig för psykisk misshandel o det han nu gjorde mot sin son. Men kämpa på och stå på dig, en klyscha alla hört tusentals ggr det finns bättre killar såna man kan kalla för MAN.

Han är/verkar inte vara mogen för ett förhållande och tvinga han inte till det. Låt han nu vara ifred för det värsta en kille vet *även tjejer ang killar* är då de är efterhängsna.

Det finns killar *såväl tjejer* som inte klarar av att hålla sig till en, de ska ej heller ha förhållanden förren de är redo att binda sig, många behöver få leka rommen av sig.

Sedan ska man vara ärlig i ett förhållande och din kunde tydligen inte vara det.

Vet du jag tycker du ska ta *om du har råd* ta en sista minuten resa ant utomlands eller inom sverige. Du behöver få sörja, få vara ledsen, få vara ARG, få skrika av dig..

Jag sitter även jag fast i destruktivt liv för mig fattas det bara en bostad så drar jag.

Sedan cloosar jag min dörr för kärleks förhållanden, vänner är min dörr alltid öppen för.

Du vill ha honom för att innerst inne tycker du inte att du förtjänar bättre än att bli slagen.

Det kan låta hårt men så är det faktiskt. Många skulle sticka direkt och enbart känna negativa känslor till honom men eftersom du vill ha tillbaka honom så tyder det faktiskt på att du inte tycker du förtjänar en kille som behandlar dig bra.

Hej Sofie!
Kollade din sida, jättesöta illrar du har.

Det du berättar om är en del av livet. Tyvärr. Men många andra har upplevt samma sak eller kommer att göra det. Och inte bara en gång. Det tillhör livet och mognande som kärleken också gör. Livet stagnerar aldrig utan förändra sig hela tiden. Och det gör vi med och det gör käleken också.

Det du går igenom nu är erfarenheter som du kommer att behöva senare i livet. Men försök att se situationen så realistiskt som möjligt. Tänk om du hade läst en sån text som du nu skrev.

Försök att gå igenom smärtan, ser det inte som en förlust utan som en erfarenhet och en chans till något nytt. Ni har haft er tid, men den är över. Och förlustsmärtan går över.

Sedan är det så, att inget bråk får sluta i slag. Det är förnedrande och onödigt. Då stämmer kärleken och förhållandet inte mer.

Ger dig och honom en ny chans till ett bättre liv. Det ni hade och var bra försvinner inte. Visa dig mer respekt, alla är värda mer än ett dåligt förhållande.

Tröstekramar Alexandra

Ber om ursäkt om jag kanske var lite hård men ej min mening..

Vi har vart ihop i 4 1/2 år. Så det är inte så lätt att bara bli lämnad och han vägrar prata med mig. Jag sitter hemma och bara gråter själv.

#5 Låt han vara ifred även om du bara vill prata med han. Vill han prata så kommer han en dag *eller ringer* *eller skriver*

Jag vill att vi kan bete oss som vuxna. Jag vill inte sitta och här vänta på att han kommer och bara plockar med sig saker. Jag vill kunna känna att det är mitt och gå vidare. Men det kan jag inte när han inte kan bete som vuxen och ordna upp allt.

#7 Nu verkar det som om han inte kan vara vuxen. Ställ då krav på han och be han hämta sina saker. Om han ej kan vara vuxen då får du vara det.

#8 Han svarar ju inte ens när jag ringer. Och besvarar sms gör han inte heller om det inte passar honom. Och det är extremt jobbigt för mig. Jag sitter och bara mår dåligt och kan inte få börja bearbeta allt.

#9 Säg i ett sms att kommer han inte och hämtar sina grejer låt säga till nästa helg så kommer du packa ner och ställa ut grejerna i porten. Det fick jag göra ang min sons far.. Till o med polisen fick komma och lyfta ut karlsloken.

Jag orkar inte vänta så länge. Jag har massa saker som ja skulle börja nu i veckan för våran skull. Och nu vill jag börja dom för min skull och mitt liv utan han. Orkar inte sitta och vänta på vilka möbler han ska ha mm. Det här är mitt hem som jag har kämpat med att bygga upp. Allt har jag valt, och äntligen känns det som hemma. Då ska han plocka åt sig hälften och jag ska stå där helt tom utan ett hem igen och utan han.

#11 Dagen sätter du själv mitt var ett exempel bara.

Jag mår så illa. Jag kan inte sova. Jag mår så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tårarna bara rinner. Och jag vet att han inte ens bryr sig om att göra det lättare för mig. Bara han har det bra, sen att jag håller på att bryta ihop det skitsamma.

#13 Du är inne i en förlösandeperiod *heter det så* det känns det måste få kännas. Många män är tyvärr väldigt egoistiska *finns tjejer vet*

sofie Manne, all avsked är smärtsamt. Och du upplever nu hur din första stora kärleken håller på att sluta. Att det inte finns en "vi" längre. Men tror mig, det kommer att gå över. Ser till att er kärleken får en värdig slut. Shit i möblerna nu, ni kommer att göra upp det förr eller senare, Du måste tänka på dig nu. Försök att tvinga dig att bara se framåt. Tar en timme i taget. Du kan ändå inte ändra något mer men du kan gå vidare med huvud uppe. Kram Alexandra

Hej sofieManne!

Det är så grymt att utsättas för "the silent treatment", att bara bli ignorerad!

Om du kan, försök göra så att byter låsen i huset/lägenheten och meddelar att han kan hämta sina grejor vid en viss tid, ett visst datum, sedan hamnar de i trappuppgången. Samla alla saker som är hans i en hög i ett rum. Se till att du inte är ensam med honom, ha en vän närvarande om du kan. Både för att se till att han inte tar sådant som inte är hans, och för att se till att han inte tar till våld igen. Om han kommer på annan tid, så släpp inte in honom förrän det finns någon annan närvarande. Om ni blir oense om vem som ska ha vad så sätt hårt mot hårt och kör ut honom, sedan får ni göra ett nytt försök att göra upp i vittnens närvaro.

Jag vet att detta är jättesvårt, men ge honom inga möjligheter att trampa på dig igen. Om han märker att det är omöjligt, kan det hända att han ändrar sig, så att ni kan prata, men så länge du vill ha honom mer än han vill ha dig är du i underläge och han kan kränka dig.

Hoppas det löser sig!

#16 Jag har fått låsen bytta nu. Har fortfarande inte kunnat prata med han, hade bara fått ett brev när han vart och tömt allt sitt på vinden. Och att jag ska kontakta en annan person sen sen kontaktar han. Väldigt irriterande tycker jag. Vissa stunder känner jag mig på topp andra inte, för jag älskar han och min högsta önskan är att han ska få hjälp och bli frisk och sen ska det bli vi igen. Och vi ska kunna vara lyckliga.

Tänkte jag skulle uppdatera er här eftersom ni stöttat mig :)

Nu har det snart gått tre veckor sen han bara stack. Jag har inte haft nån personlig kontakt med han. Jag har inte gråtit en ända tår över han på 2 veckor. Och jag är glad och lycklig igen. Jag gör saker som jag inte ens mindes att jag tyckte om att göra. Jag har gått ner 12 kg. Och jag klarar mig verkligen utan han :) Mitt liv är nästan helt toppen. Dom små problem som finns nu i mitt liv dom överlever jag tillsammans med mina vänner och djur.

#18 Åh, grattis! Jättekul att höra. Hur har det gått med hans saker?

Så roligt och skönt att höra :-)

Vad bra, livet kan också vara skönt!!

Vad skönt att höra, grattis!!

Har du gått ner 12kg på tre veckor? När du mår bra?
Har du ändrat matvanor?

Det är väldigt mycket att gå ner så snabbt.

#23 Jaa.. det är mycket. Hjälp! Det är sådär aftonbladet-löpsedelsmycket.

#19 Han har inte hämtat dom än. Han kan fortfarande inte ta kontakt med mig utan nu ska det gå genom en främling.

#23 Jag börja gå ner för ca 5 veckor sen. Men jag har inte ätit godis eller druckit läsk eller nått onyttigt alls på tre veckor. Bara god sallad och vatten att dricka. Och så tränar jag.

#25 Hoppas du äter mer än sallad (eller att "sallad" innebär mer än bara grönsaker), för du behöver fortfarande få i dig näring. Men jättebra att du bara dricker vatten och låtit bli godis och sånt! All heder till dig! Träning är såklart också jätteviktigt, men se till att du får i dig tillräckligt med mat så du klarar träningen. Och se upp om du känner att du börjar bli hooked på träningen istället. Lycka till!