Ut ur garderoben
Sockerberoende är något som många betraktar som löjligt och enbart beror på dålig karaktär.
Undrar hur många av dom som varit tvungna att gå upp mitt i natten för att köpa godis? Eller om man satt i sig rent strösocker bara för att få en kick?
Det har jag. :(
Jag har varit sockerberoende sen jag var barn.
Var helt tokigt i godis och kunde göra vad som helst för att få det. Stjäla pengar av föräldrarna, snatta i affären. Göra eget godis redan då, av socker och annat. Jag gjorde bland annat kakdeg och åt på rummet i smyg.
Sen jag flyttade hemifrån så släpptes alla hämningar. Jag insåg efter ett tag hur mycket pengar som gick åt till lösgodis. Jag var ju inte rik, eftersom jag levde på studielån…
Sen gick det mer och mer upp för mig att detta var något som inte alla upplevde eller hade problem med. Folk kunde ta en bit och sen sluta. Det kunde inte jag. Har fortfarande problem med det.
Jag talade med läkare och experter, fick goda råd om att äta krom, äppelcidervinäger, äta frukt istället osv. Inget hjälpte.
Har också haft problem med depression sen jag var liten och tror att mycket kan ha förvärrats av sockret och kosten.
Den stora vändpunkten kom när jag läste en bok, Potatis Inte Prozac och började höra talas om Bitten Jonsson och sockerberoendet i stort.
Detta gjorde att jag började söka information på nätet och snabbt hittade jag sidor som handlade om lågkolhydratskost och att undvika vit, raffinerad mat. :) Jag förstod varför det var så svårt att bara sluta med socker och varför viss mat försvårade för mig.
Till slut hittade jag en diskussionslista, där fler än jag hade problem med socker. De flesta var överviktiga och såg detta som en diet. Själv ville jag mest bli av med sockerberoendet och om jag gick ner i vikt var det bara en bonus, men jag tvivlade på att jag skulle gå ner i vikt, så mycket fett som kosten innehöll.
Tänk så fel jag hade! Till min stora förvåning började jag rasa i vikt också. Efter några veckor med abstinensproblem, huvudvärks, svårt att sova osv. så började jag för första gången i mitt liv kunna leva utan godis. :)
Jag faller fortfarande dit, nu och då. Det är också en mental svårighet att stå emot frestelsen när det bjuds på godis, när en skål står framme hos vänner. Att inte ta bara en bit…
Men lågkolhydratskost är det enda som hjälpt mig, det kan jag helt ärligt säga. :)
Annars har jag inga beroenden alls. Har provat röka, det var äckligt. Alkohol håller jag mig borta ifrån eftersom jag har alkoholism i släkten på båda föräldrars sidor. Tror också det kan ha med sockerberoendet att göra… Andra droger lockar mig inte alls.
Möjligtvis ett svagt databeroende men det är lätt att komma över, jämfört med sockret.
Tack för att du delade med dig, jag känner igen mig i mycket av det du skriver.
Jag är nog shopaholic. (Finns det inget svenskt ord för det?)
Vänliga hälsningar
Niklas
Tack zeretki! Du sätter ord på hur även jag har levt mitt liv.
Jag slutade dock med socker när jag väntade mitt 3:e barn och fick lära mig att mitt sockerintag påverkar barnets födelsevikt. Det var motivation nog. Mitt första barn vägde 4600g, mitt andra likaså och den "lilla tredje" ett helt kilo mindre, så det var det värt.
Vad jag inte visste då och vad ingen talade om för mig, var att mitt beroende vände mot andra former av kolhydrater istället. Får man inte det som är lättillgängligt, tar man det som är näst och det var i mitt fall vetemjöl. Det tar samma snabba genväg till hjärnans glappande receptorer och gör en "nöjd".
Jag åt därför upp mig i vikt på pizza, pasta och annan mjölmat med förevändningen att det är sådan mat barnfamiljer äter. Jag blev sjukare och sjukare i takt med viktökningen och orkade till slut inte gå ens några hundra meter.
Min befrielse blev en bok som heter Matmissbruk av Anne Katherine, den beskriver vad som händer i hjärnan på ett ingående sätt. När jag läst den förstod jag vad som var problemet och försökte sluta med mjölmat. Historien är mycket längre än så, men jag har i korthet gjort samma resa som Du zeretki och klarar mig väldigt bra idag på en lågkolhydratkost som inte triggar detta sug utan håller mig mätt och belåten utan att överäta någonting alls.
Det är en stor seger
Numer pensionär i Nynäshamn
Niklas:
Jag tror detta är ett stort, väl dolt, problem i vårt västerländska samhälle. Ju mer jag tänker på det, kan jag väl vara drabbade jag också. Min mor var det med bestämdhet när hon sen övergick i demens.
Kan vi inte starta en ny tråd om detta, som ett helt eget ämne?
Numer pensionär i Nynäshamn
Zeretki och Margareta: Jag är med i "gänget" har oxå gjort denna resa..
I mitt fall nådde jag väl botten när jag käkade upp styvdotterns godis bara för att det fanns hemma.. När hon inte var det, sen motiverade jag att det var ok att stjäla det för jag skulle ju köpa nytt till henne.. 
Sockret har gett mig massa sjukdommar.. jag har nästan dött.. och NU det som hjälper, det enda som hjälper mig är LCHF. I mitt fall räcker det inte med lite eller inga kolhydrater, jag måste ha fettet för att hålla beroendet stången.
Provade sk spanska mandlar idag.. Dessa skulle ha en bra fördelning mellan fett kolhydrater och proteiner.. Men som allt annat i nöt och mandelväg så triggar de..
*känner att jag vill äta massor..* ska nog gå och lägga mig istället.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
zeretki… Hela din berättelse kunde vara som om du levt mitt liv i princip. Frågade mig lite hur vet hon allt det där *skratt*…. Men sen blir jag igen påmind om att ja just det ja, jag är inte ensam och det är jag väl medveten om idag.
Jag har gjort allt det där som du skriver om.
Nyfiken är jag dock att du inte vänt ditt beroende till något annat när du har ditt sockerberoende under kontroll för jag upptäcker alltid andra saker jag blir beroende av så småningom tyvärr.
Margareta bra förslag… Jag startar tråden vi som är shopaholics
Tack för alla svar! :)
Nej, nåt annat beroende finns inte och har inte funnits än. Jag har provat rökning och alkohol men det fastnar inte. Fast jag vet att jag måste vara försiktig.
Vore bra om jag kunde bli lite beroende av något nyttigt… Som motion? ;)
zeretki..
jag har varit där med.. i motionsträsket.. När man blir beroende av det är det precis lika destruktivt som alla andra beroenden.. Tvångstankar är aldrig bra. Besattheten av att gå ner i vikt kan leda till att man tar till annat än motion för att lyckas.. (har varit där med)
Första gången jag blev besatt var jag i övre tonåren och vände uppåt igen efter jag var nere på 44 kg (till mina 165) stl 34 hängde på benknotorna och var förstort. Andra gången så var jag strax över 20 (inte så länge sen mao) tränade massor och vände på 48-49 kg..
Jag var ju hälsosam, tränade… Men det var inget hälsosamt i det tränandet.. Visst jag var stark och vig.. och fast…
Slutade pga att jag blev sjuk och fick allt för ont i mina muskler och leder…
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Kia, du kan ju flytta mitt inlägg till Medlemmar eftersom det är lite som en presentation om mig. :)
Om du vill…
fixat :)
Kia och alla, jag har insett att jag har för mycket att göra med studier och jag tillbringar för mycket tid på Internet…så tyvärr måste jag börja skära ner också på I Fokus.
Jag kommer säkert förbi då och då men jag kommer inte längre att vara medlem, så vill man mig något får man skriva PM. :)
Jag hoppas ni alla får lycka i era liv och önskar er allt gott!
vara aktiv medlem menar du väl? för medlem kan man ju fortfarande vara
Precis… medlem kan man vara även om man inte är aktiv.
Själv är jag "kom-och-gå-medlem" eftersom mesta tiden går åt Kolhydrater när jag måste begränsa mig.
Numer pensionär i Nynäshamn
zeretki, den barndom du beskriver kunde ha varit min.
Jag stal oxå pengar för att överleva, i mitt fall var det dessutom chips också. Jag smög in det i mitt rum och och åt under täcket när alla andra sov, slängde alla tomma påsar under madrassen, jag hade en lådsäng. Det blev ett herrans liv när min kära mor hittade min gömma innan jag hunnit tömma den. Men inte fanns det någon tanke på att få hjälp trots att alkolism = beroende redan fanns i familjen.
När jag sedan flyttade hemifrån så blev det hela nästan ohanterbart, Då gick jag även igång på pasta och ketshup.
Jag kunde sitta på skolan, senare även på jobbet och planera var och var jag skulle handla så ingen fattade vad jag skulle äta. Jag kunde handla på 3 affärer innan jag var nöjd och kunde smyga hem. Kom jag bara hem och kunde låsa dörren så var det ingen fara, då var det okej att äta tex 1 kg kokt spagetti med smör och kethup.
Jag fick panik när min sambo kom och sa: Jag vill flytta ihop, då hade vi varit särbos i 10 år och bara träffats på helgerna.
Jag sökte då hjälp på bulemienheten på NUS och fick då verktyg som fungerar hjälpligt. Även om jag fortfarande faller utanför ramarna ibland. Då är jag i regel jättestressad och har sovit dåligt.
Sorry, det blev ett långt inlägg, men det du skrev berörde mej.
Jag ska bli smal, rik och vacker!
Zeretki….. Jag skickade ett PM :)
Kram
Jag också…
Jo, det är ju sant. Medlem kan man vara ändå. 
#18 Kramar
Starta ny diskussion