Jag förstår att det är jobbigt, så brukar jag också känna.

Det enda jag kan säga är att JAG har faktiskt slutat ta åt mig så mycket ansvar, för då vet jag att jag klarar av mer. Att lära sig säga nej till vissa saker och ja till andra.

Stor kram!!

Jo, jag försöker det med, att inte ta på mig för mycket, men nu är det egentligen, rimligt sett inte för mycket, så det borde inte vara det. Det kändes iofs bättre när jag hade fått en annan sak avklarad idag.

Jag tror att det jobbigaste i det hela är att andra människor förlitar sig på att jag gör det här. Skulle jag på något vis misslyckas är jag ansvarig inför dem och det skrämmer. Jag var förtroendevald under ett år för några år sedan. Det blev alldeles för mycket ansvar och så många att vara ansvarig inför. Och så har man så höga krav på sig själv dessutom. Gick in i väggen lite smått efter det och har hittills inte kommit tillbaka till politiken som aktiv. Vågar helt enkelt inte för det är så lätt att ta på sig för mycket när man vill rädda världen :)

För mig hjälper då bara "självdisciplin". Koncentrerar mig totalt och skriver listor. Viktiga saker måste jag ta som ett kontorsjobb med fasta arbetstider och ett schema.