Men vad konstigt att de på psykiatrin säger så, begär en remiss vidare.

Är det ångest som får dig att shoppa? För om det är så, så kan du prova att sätta upp regler var du får shoppa och hur. Som exempelvis enbart på loppisar och för max 10 kr saken. "Belöningen" blir ju extra hög om man hittar något man verkligen vill ha för den slanten.

Och apropå loppisar, sälj allt du inte behöver även om du vill ha det. Man behöver egentligen inte så mycket kläder som folk i regel har. Nu handlar det ju om att få familjens ekonomi på fötter igen. Be en vän om hjälp att rensa ut det som går att sälja och tvinga dig själv att inte plocka tillbaka sakerna.

Det är väldigt vanligt att man byter beroende som du har gjort. Ett sätt att få kontroll över de mest skadliga beroendena kan vara att medvetet styra över på något annat. Mina främsta beroenden, som jag inte har en tanke på att bli frisk från, är 1. Böcker, 2. Min fastighet, 3. Hästar.

För att få bukt med shoppingberoende kan det vara klokt att klippa alla kort och att låsa större delen av pengarna på konton du inte kan komma åt från Internetbanken. Nu vet jag inte om du har problem med nätshopping, men det är något som ofta är svårt att hantera för den som är shoppingberoende. Lite som att ge en alkis nycklarna till Systembolagets lager - ALLT finns tillgängligt och det är ju så enkelt … Men om du varken har kort eller konton så kan du inte förköpa dig. Det ställer förstås krav på de andra i din familj, eftersom det blir de som får hantera räkningar och handla, men man kan ju faktiskt inte låta en alkis att ha ansvaret för vinkällaren. Det är inte rätt, varken mot alkisen eller de som använder vinkällaren. Eftersom ditt problem påverkar hela familjen måste hela familjen vara berörd av lösningen också. Kan du vara öppen med din man om problemet?

För att behärska ett shoppingberoende är annars tillvägagångssättet det samma som för andra beroenden - gör ditt bästa för att göra det svårt för dig att trilla dig, gör ditt bästa för att distrahera dig med annat när suget kommer, gör ditt bästa för att vara glad för varje dag eller timme du står emot och gör ditt bästa för att vara snäll mot dig själv och ta nya tag om du trots allt trillar dit.

#1 Jag har rensat och lagt ut sådant vi inte behöver, förra året fick vi en hel del sålt men nu har det tagit stopp och vi får inte alls mycket sålt även att jag lägger ut på flera loppisar där jag bor, där mina föräldrar bor, tradera och blocket.

Jag handlar det mesta på loppis eller second hand. Men det lyckas ändå blir för mycket och för ofta. Jag vill bara ha och ha… Även att jag får ångest efter och inte längre känner behovet av att ha eller behöver.

# Jag är den som har hand om räkningar och inhandling av mat och annat för att min man tycker det är bökigt. Jag har alltså alla korten, har tillgång till internetbank, banken via mobilen, swish och att handla via nätet. Vi har prövat att han bara för över när jag ska handla mat, men efter ett tag orkar han inte göra det för att han tycker det är för jobbigt. Så han släpper allt till mig igen.

Ändå blir han fly förbannad på mig när jag handlar även att jag inte kan hjälpa det. Har tidigare haft sexberoende, självskadeberoende och nikotinberoende. När jag slutat med alla dessa så har det lett till köpberoende som är värre än alla de tre tillsammans. Nu när jag försöker få bukt på shoppingen känner jag starkt att jag vill skada mig igen och att jag saknar cigaretter otroligt mycket (inte rökt på 5 år och inte haft tanke på att börja igen innan).

Tycker det är så otroligt jobbigt och vill verkligen få bukt på detta, men vill inte hamna i något annat beroende och absolut inte halka tillbaka till gamla..

#3 Har du provat att sälja på en loppis IRL, som en bakluckeloppis eller så? 

#4 Sätt en speciell dag som du ska handla mat, sedan lägger din man in automatiska överföringar på sitt konto till ditt konto på en specifik summa. 

"Tycker det är så otroligt jobbigt och vill verkligen få bukt på detta, men vill inte hamna i något annat beroende och absolut inte halka tillbaka till gamla.."

Du har ju en beroendepersonlighet, det är ju något du sannolikt kommer få dras med tyvärr. Du skulle behöva hitta ett icke skadligt beroende som inte kostar pengar. Vad är du intresserad av? Gillar du att pyssla?

Psykiatrin är nog inte den bästa att hjälpa dig. Har själv haft sexberoende tills jag träffade min man och övergick sen till shopping - i 10 år. Ekonomin åt helvete. Fattiga barn som får lida. Jag gick i psykoterapi (psykolog) där jag lärde mig förstå VARFÖR jag hade ett missbrukarbeteende. Sedan började jag i 12-stegs program (AA, NA, EA spelar ingen roll vad det är inriktat mot, du verkar ha ett missbrukarbeteebde). MEN det som hjälpte mig BÄST var att jag fick adhd diagnos och medicin, vilket kapade min impulsivitet. Jag är så gott som fri från shopping nu, men "flyr" lätt till annat, jobb, studier, träning som också lätt utvecklas till missbruk. 12 stegsprogram hjälper bäst och är hållbarast det är jag övertygad om! Lycka till! Kram

Jag har diagnos ADD. Fick det för 4 år sedan och det har hjälpt mig med mycket, dock inte riktigt på mina missbruk. Men jag kanske borde kolla upp det med psykoterapi och något 12-stegs program.

Do it! Allt är värt som kan hjälpa.

Skriver lite om mina "missbruk" o adhd i min blogg. http://cattastroph.blogg.se

och hoppas kunna hjälpa andra, förmedla hopp och samtidigt själv få hjälp o stöd.

Som de skriver ovanför här är psykiatrin inte rätt element utan mer psykologi och dessvärre så är de inte alltid enkla att få kontakt med med hjälp av staten så vida du ej kan få en remiss ifrån VC osv

Men främst skulle du behöva gå i samtalsterapi förenat med att någon följer med dig och angriper känslorna på plats, att förklara en för någon irrationell känsla är svårt när man ej känner den, när man känner den så det nästan går att ta på den (som tex när man har panikångest och kan berätta för personen bredvid vad som sker inombords samtidigt som det sker) där kommer det mesta fram.

Tydligen har det funnits en organisation för shoppingberoende personer men den har lagts ned för den fick ingen som helst bidrag privat, från kommuner eller statligt och det är svårt att få hjälp.

Däremot kvinnan som har vart drivande finns fortfarande att få tag på och säger sig ha ett 12 stegs program, mejla och se om du åtminstone kan få en hint om vart du skall vända dig; annbrittaldeman@hotmail.com

#8 Tack för tipset om din blogg, har följt den nu och gillar det jag läser.

#9 Tack för tipsen och jag ska se om jag kan få kontakt med henne och se om jag kan få någon hjälp där.