Nu läser jag :)
Idag har jag då börjat läsa Mia Törnbloms bok. Den första som heter Självkänsla nu. (har suttit långt inne kan jag säga)
Läser den med en stor understryckningspenna i handen *ler*… Viktiga saker som jag ska komma ihåg och lära mig…..
Så Ni får ursäkta men jag kommer nog tjata självkänsla grejor nu ett tag *S*
Såhär skriver hon bland annat… Att låg självkänsla kan yttra sig på olika sätt. Antingen blir man tyst och tillbakadragen och säger aldrig något i grupp eller så gör man allt för att synas och höras och kräver uppmärksamhet och bekräftelse hela tiden och lyssnar inte till andra människor.
Det sista alternativet är jag…. Jag har alltid tagit stor plats (och då inte i bokstavlig bemärkelse bara *skratt* ). jag har varit väldigt högljudd och jag har bara kört över…. Men varit väldigt noga med att se till att jag fått bekräftelse för de beslut jag tagit eller gjort för annars har jag fallit som en fura och mått rikitgt dåligt och då har jag hamnat 10 ggr värre in i sockerträsket än innan.
Att jag varit högljudd har också med mitt sätt att se på mig själv att jag alltid velat ta bort uppmärksamheten från mig och mitt utseende och då pratat högt så kan folk se förbi det på något underligt sätt. Att jag inte lyssnat det är sant jag har gått på mitt. När jag la av med socker så kom jag till att börja lyssna på folk och bli mer ödmjuk än vad jag någonsin varit tidigare. Men min självkänsla är densamme och jag kan se på möten jag är på i jobb att jag ofta tar över och det trots ambitionen att jag ska vara lite tillbakadragen. Känner att jag måste ta det lite lugnt där och ej fokusera på bekräftelse hela tiden.
Ja, precis så där kände och känner jag också! Man känner igen sig i så mycket när man läser och sen ser man beteendet hos sig själv och andra efteråt. :)
Varje gång jag blir avundsjuk eller sårad nu, så tänker jag på Mia och boken, och så går jag och läser lite i den. :)
Jag känner också igen mig i så mycket av det du skriver Kia!
Trots en i grunden blyg och grubblande personlighet så genomgår jag nån slags transformation på arbeten i möten osv och tar lätt plats (läs tar över!) Sen hem och kryper in i mitt vanliga jag igen, svarar inte ens i telefon…
Ska skaffa mig Mias bok om självkänsla så fort jag kan!
Men fram tills dess tar jag gärna del av ditt välkomna "tjat" om självkänslo-gejer här inne…*ler*
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
''Låg självkänsla kan yttra sig på olika sätt. Antingen blir man tyst och tillbakadragen och säger aldrig något i grupp.''
Som jag…
Ibland tar jag mycket plats, andra gånger inte.
Det är lustigt, i många år har folk sagt till mig att "du måste älska dig själv" men jag har inte förstått hur det KÄNNS förräns det senaste året, och det är tack vare bl.a. Mia Törnblom och hennes bok.
Jag kan idag känna helt och fullt, att mitt utseende inte spelar någon som HELST roll för mitt liv och min framtid.
Tro mig, jag har varit supernojig över volanger (väldigt fint ord det där!) och utslag och fulhet - allt man kan noja över har jag nojat över.
Först när jag var 26 så insåg jag att mina armar inte var ett problem som jag var tvungen att dölja. Innan dess hade jag ALDRIG kortärmat. Observera, det är inget fel på mina armar. Dom är helt normala. Problemet fanns bara i mitt huvud.
Framför allt har jag alltid tyckt att jag är jätteful, oavsett vad jag väger. Så vikten har inte spelat någon roll eftersom jag var övertygad om att jag var ful som stryk.
Jag kanske inte är någon fotomodell MEN jag vet idag att det spelar ingen som helst roll i mitt liv.
Familj, vänner, framtida partner, arbete - allt kommer att finnas där oavsett mitt utseende. Jag skapar mitt eget liv runt det jag tycker är viktigt.
Och ajg skulle aldrig välja partner efter utseende, så varför skulle min framtida man välja mig efter utseende? 
![[linda-pinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Imorse klappade och kramade min femåring om mig och konstaterade att "Mamma, du är bucklig!" när hans hand drog över …volangerna… kring mittsektionen. Inget fördömande, inget nedvärderande; bara rent konstaterande. Och det var så skönt att jag inte nojjade upp mig över detta ("åh, jag måste banta!") utan bara tog det för vad det var - ett oskyldigt konstaterande.
Att jag däremot inte alls trivs i min kropp är en helt annan sak.
#6….. Du har kommit riktigt långt skulle jag vilja säga för en sådan kommentar skulle antagligen däckat dig innan trots att det kom från dina egna barn eller hur?
Vet Ni vad jag tror att det där med självkänsla kommer bli en skön känsla när den kommer och jag övat upp den. Men ödmjukheten är också viktig. Det kommer alltid vara någon som är bättre än jag på vissa saker och jag måste bara acceptera det och känna att jag duger. Det krävs övning att kunna sträcka på sig och vara stolt tror jag.
#7 Det är jättesvårt! Hade nyss en känsla när någon annan fick en komplimang som jag själv hade velat ha…
Men när jag tänker efter så har jag nog fått tillräckligt och personen förtjänar det. Och jag blir inte mindre värd för det.
MEN gud vad svårt det är att förändra sin känsla av mindervärde!
jag har en vän som jag alltid sett upp till av någon anledning jag inte förstått tidigare. Hon tar alltid bra beslut och hon är en bra ledare och hon är iderik och väldigt omtyckt på många sätt och vis. Hon stålar ständigt av sin säkerhet och jag fattar att hennes självkänsla är jättebra. Det är det hon vinner på att hon kan klara ut alla motgångar hon stöter på pga att hennes självkänsla är med henne. Den jag så gärna vill åt. ÖVA ÖVA ÖVA:)
se där ja! Du tog utmaningen Kia!
Kia du pratar ofta om fasder du själv håller upp mot andra.
Nu vill jag ju inte stjälpa men ändå jag e bra på det… Vad säger att din vänns självkänsla och liv är så perfekt under ytan?
Visst det kan vara det men det finns mycket skit under ytan hos framgångsrika personer också. Glöm aldrig det i era strävanden efter att bli perfekta.
Kram på er allihopa
Starta ny diskussion