Jag förstår att förälskelse kan bli en drog, det är ju i det skedet i livet man vanligtvis mår bäst.

Mycket intressanta artiklar måste jag säga….. Hm!!!

Ibland blir man förälskad i förälskelsen… Det brukar oftast märkas efteråt eller när det gått ett tag och man kommer på vad man pysslar med…

Sex ja. Det är farligt för en spänningssökare som jag… Har funderat en del på det…

förälskad i förälskelsen… Känner igen det där allt för väl….Men när man väl kommer på vad man pysslar med har man redan förstört en del tyvärr känns det som Hm!!!

Intressant att läsa.. Fast bara jag som känner mig asexuell *heter det så* i alla fall just nu..

Detta är ett intressant ämne och det skrämmer mig att diskutera det. Får nog ta tag i det där lite senare.

Ja det skrämmer verkligen. Alltför djupt här är jag rädd…

Men egentligen så handlar det nog bara om att missbruka bekräftelse från andra…

#7 Japp djupt djupt….

#8 Ja det är nog så till viss del tror jag med

Det jag fastnade för var att det sades att man alltid måste börja med en period av total avhållsamhet. Det tror jag är sant för de flesta beroenden, om inte alla, och det är ju känt att de flesta alkoholister måste vara nyktra livet ut. Det är få som kan dricka kontrollerat för rekreation. Jag tror det är därför det är så svårt att bryta kolhydratberoende och slippa kolhydratsug utan att köra så kallat GI noll.

Läste i din andra tråd om att missbruka bekräftelse, dcos. Hoppas du har det bra!

Det här kan jag i viss mån känna igen… i de perioder när jag varit singel har jag haft en väldigt negativt förhållningssätt till sex! På något sätt så har jag nog förväxlat det med att bli omtyckt, eller kanske bekräftelse som dcos skrev om. Man har haft sex och vaknat och känt sig alldeles tom efteråt eftersom det egentligen varit "bry-dig-om-mig" jag behövt! Min negativa syn på min kropp har spelat en roll i detta, "det går inte att verkligen tycka om mig när jag är så ful så om jag får uppmärksamhet och kramar och gos så får man "bjuda" på sex oxå…"

Det här vet jag inte om det stämmer ens på mig för jag har bara funderat kring detta sporadiskt, eftersom jag inte varit singel så långa perioder och därmed inte hunnit utveckla beteendet (är supertrogen när jag är I ett förhållande) men ändå.

Å "problembarn", jag tror du slog huvudet på spiken i mitt fall. Problem med självuppfattningen så det bara smäller om det. Mobbing och en psykiskt sjuk förtryckande mamma under uppväxten sätter sina spår som jag kämpar för att sudda ut.

Slå mig inte, men det påminner om något jag läste i Mia Törnbloms bok.

Nej, jag får inte pengar av henne för att nämna hennes namn. Och jag ska sluta tjata om henne nu.

#12 Jaa, jag vet hur det är! Om man bär med sig detta sedan före den tiden man minns är det inte alltid det fungerar att förändra med tankekraft! Det finns även de som arbetar utifrån det konceptet att våra celler kan ärva samma stressbenägenhet som våra fördäldrar och då man vi jobba oss blodiga med tankar och affirmationer utan framgång.

Så ibland och vissa av oss får ta till andra vägar för att nå fram till blockeringar som finns utom vår kontroll så att säga.

Det gäller att hitta de vägarna… Är som att famla i mörkret….

Så sant… jag som sökt både högt och lågt när både affirmationer, meditation och annat inre arbete i många år inte fungerat (har till och med testat hypnos)har fått den största hjälpen med healing, kinesologi och intuitiv massage i kombination med hederlig gammal samtalsterapi!

Att ha många sexuella partners tror jag kanske inte handlar om att man söker bekräftelse i just själva akten så att säga jag tror att kicken finns redan under själva jakten och när den lyckas så är man egentligen nöjd och har blivit hög på den känslan….

Ångesten som kommer är när någon blir sårad för beteendet.