Här biter man ihop och "kommer ut" med stor dramatik - och så är det ingen som märker något!

Mitt problem är kolhydratmissbruk, så jag äter LCHF, men det är bara mina allra närmaste som fått veta något om det. Häromdagen var jag på föredrag bland idel obekanta människor. Efter föredraget serverades scones med marmelad, ost och te. Jag tvekade länge, men så bet jag ihop tänderna, hyvlade ostskivor, bredde smör på och åt med kniv och gaffel vid bordet mitt bland alla brödmumsare - och ingen reagerade! Damen bredvid sade bara helt stillsamt: "Det där var inget dumt val, det var en väldigt god ost."

Och jag som laddat upp för stora försvarstalet ! Antiklimax!