Din sambo är medberoende och både hon och hennes pappa behöver hjälp. AA, Beroendecentrum,  eller vad som helst. Kanske du skall vara med på ett hörn också?

Jag tror Sanna Lundell har skrivit en hel del om medberoende. Både du och din sambo borde läsa på så ni vet avd det handlar om. Din sambo är inte "snäll" mot sin pappa, hon bara förstärker hans beroende.

Men som sagt, läs på och sök hjälp. Din svärfar verkat ju vara en snäll person innerst inne och kan han bara bli nykter så kan allt funka.
Det att han bara dricker när han är ensam kan ju vara en tråd att nysta i.

Det vore fantastiskt bra om ni kunde få rätsida på detta innan barnen, hans barnbarn, blir för stora. För barn är det oerhört sårande och skrämmande med vuxna man har tillit till, som blir konstiga helt plötsligt.

Hej och välkommen hit!

Det låter som om din sambo är medberoende till sin far och du är medberoende till henne.

Hon har rätt i att alkoholisten och hennes far på sätt och vis är olika personer, men samtidigt har hon fel. Alkoholisten är hennes far  med spärrarna lossade. De flesta av oss kan tänka och känna otrevliga, ovänliga saker om andra, men de flesta av oss har också spärrar som får oss att inte säga/skriva det innan vi har tänkt efter både en och tio gånger. Den som druckit bort sina spärrar säger/skriver det rätt ut utan att tänka särskilt mycket alls. Alkoholen tar inte fram saker som inte finns hos den nyktra personen, utan får bara vederbörande att visa mer än vad som är civiliserat.

Du har rätt i att fadern kommer att bry sig mindre och mindre om vad hon säger för varje gång hon ställer ultimatum som han kommer undan med att strunta i. Varje gång han bryter sina löften får han en belöning i form av att han dels får dricka, dels blir förlåten och dels får bekräftelse på att han inte behöver ta hänsyn till din sambo. Det göder hans förakt för vad hon säger och med tiden hans förakt för henne. Ju mer han kommer undan med, desto mer kommer han att kräva att få komma undan med och hans angrepp på henne, hennes mamma och dig kommer förmodligen att bli värre ju längre han får sina belöningar. Samtidigt kan det hända att det göder hans självförakt, så att han på sätt och vis vill straffa sig själv genom att alienera sin dotter - och då måste han ju bli elakare och elakare eftersom det inte fungerar. Det är en komplex härva som är svår för utomstående att sätta sig in i.

Det är viktigt att man aldrig ställer ultimata man inte är beredd att följa upp. Har man en gång backat ned är det svårt att inte göra det nästa gång, och det blir svårare och svårare för varje gång. 

Detsamma gäller faktiskt för dig. Ställ inte ultimata gentemot din sambo, som du inte är beredd att följa upp. Om du verkligen är säker på att du förmår genomföra det kan du tala om att du till exempel är beredd att själv utträda ur företaget om det inte blir ändring, eller att neka honom tillträde till er fastighet, eller till och med att ni ska bli särbor. 

Det bästa ni kan göra är att försöka prata utan att bråka, även om det är svårt. Det är svårt för vem som helst att ta sin hand från en en närstående och se hen förstöra sig själv, men din sambo gör inte sin pappa någon tjänst genom att vara medberoende. Kanske du kan tipsa henne om några av de hjälporganisationer för medberoende som finns? Där kan hon få hjälp att inse hur beroenden och medberoenden fungerar på ett sätt som kan vara svårt för dig som närstående att föra fram.

Hej Sindri och tack för svar! Grejen är att han har tidigare varit på AA möte, har legat inne för avgiftning, har legat på beroende enheter osv men det hjälper inte. Jag vet inte hur många gånger han har lovat att ta hjälp. Han säger själv att han aldrig kommer sluta dricka helt utan han vill ta en öl. Nu senaste omgången satt han t.o.m på bänkarna bland "a-lagarna" mitt i stan och drack, han stod utanför systembolaget kl 09.55 och väntade tills de öppnar vid 10 osv. Det går bara utför helt enkelt! Precis det har jag också sagt till henne att hon bara förstärker det men hon bara avfärdar mig med att jag inte har någon kunskap om hur en alkoholist fungerar. Visst är han snäll och vill väl men jag känner är det värt att han ska vara pappa/morfar på halvtid? När han är nykter och när han är full. Det är liksom som en av/på knapp. Det är inte ofta jag känner mig hjälplös men nu är det riktigt nära, därför vänder jag mig till er som har kunskapen och kanske även erfarenheten. Tack! Mvh

Hej och tack Gronstedt! "Hon har rätt i att alkoholisten och hennes far på sätt och vis är olika personer, men samtidigt har hon fel. Alkoholisten är hennes far med spärrarna lossade. De flesta av oss kan tänka och känna otrevliga, ovänliga saker om andra, men de flesta av oss har också spärrar som får oss att inte säga/skriva det innan vi har tänkt efter både en och tio gånger. Den som druckit bort sina spärrar säger/skriver det rätt ut utan att tänka särskilt mycket alls. Alkoholen tar inte fram saker som inte finns hos den nyktra personen, utan får bara vederbörande att visa mer än vad som är civiliserat." Exakt så har jag förklarat för henne men det enda hon säger är att jag inte har kunskapen och att jag ska läsa på sen blir hon arg och jag blir då också arg sen är det igång. Det är precis som om hon inte vill se sanningen utan hon säger så för att skydda sin far. Vilket jag kan förstå men samtidigt inte. Sen säger hon att det spelar ingen roll vad vi än gör för X kommer att dricka oavsett. Hon sa senast iförrgår kväll och nu citerar jag: " Det spelar ingen roll om jag står framför pappa med en pistol mot mitt huvud och säger att jag skjuter mig om du inte slutar dricka. Han dricker ändå." Jag säger till henne att ta avstånd från honom HELT i 1-3månader, men det klarar hon inte av. För då mår hon dåligt 24/7 under den perioden säger hon. Hon kommer gå under en vacker dag om hon fortsätter att "dalta" med honom. Det är jag helt övertygad om.. Mvh

#4: Det är viktigt att komma ihåg att även om "Alkoholisten är hennes far med spärrarna lossade", så är inte det ALLT vad han är. Den balanserade mannen finns där i alkoholisten, på samma sätt som alkoholisten finns i den balanserade mannen. Vi är alla småsinta, elaka, nedlåtande och grymma ibland, men det är inte hela sanningen om oss -.

"Det spelar ingen roll om jag står framför pappa med en pistol mot mitt huvud och säger att jag skjuter mig om du inte slutar dricka. Han dricker ändå." Där har din sambo förmodligen rätt. Det finns ingenting man kan göra för en missbrukare, utom att göra det hon gör: att "älska syndaren och hata synden", alltså att bry sig om den nyktra personen men ta avstånd från den alkoholpåverkade. Tyvärr verkar det ha trasslat till sig, för efter vad du skriver ger hon honom uppmärksamhet - kanske till och med mer uppmärksamhet - när han dricker. Att åka till honom och skrika och hota när han är full hjälper inte, det har ni ju sett.  Att ge honom den uppmärksamheten ger honom bekräftelse, även om det är på ett bakvänt sätt.

En bättre metod skulle kunna vara om hon säger "Jag vill inte umgås med dig när du inte är nykter" och sedan lägger på (eller går/åker ifrån honom) och inte kontaktar honom förrän han tar kontakt och visar sig nykter. Negativ uppmärksamhet är också uppmärksamhet, men att inte få någon uppmärksamhet alls är jobbigt.

Det verkar som om ni har gått i baklås båda två angående det här, och då är det svårt att prata och ta till sig den andras argument och tankar. Jag skulle verkligen rekommendera att ni båda, var för sig eller tillsammans, tar kontakt med någon organisation för anhöriga/medberoende för att få höra andra röster, som kan ge er nya infallsvinklar. Problemet har ju kommit emellan er och hotar att slita sönder er, och det kommer varken att hjälpa er eller sambons far.

Gronstedt: Tycker du vi ska fortsätta acceptera att han bara vill vara pappa/morfar på halvtid? Det är som sagt som en av/på knapp. Trots min sambo blir ledsen och besviken varje gång han dricker. Ibland säger hon till honom så som du skrev också, dvs "jag vill inte umgås med dig när du inte är nykter". Men vad är det för en relation egentligen? Både till henne men framförallt till barnen. X struntar liksom i ALLT och ALLA bara han får spriten i sig, då är livet på topp. Hans hjärta sjunger på sista versen tex, hans lever och njurar mår inte heller speciellt bra. Allt det vet han om men väljer likförbannat flaskan istället för att ta hjälp! Tack för ditt svar. Mvh

#6: Jag kan inte säga vad ni ska acceptera, du kan inte bestämma vad din sambo ska göra, och din sambo kan inte avgöra hur hennes pappa ska agera. Var och en kan bara svara, välja och göra för sig själv.

"Vad är det för relation egentligen", frågar du. Kanske en relation som är tillräckligt bra? Kanske den enda relation som kan fungera? Din sambo måste sätta gränser mot sin far för att inte dras ned och slitas sönder i sitt medberoende, men måste hon verkligen sätta exakt dina gränser? Kan inte du ta din hand från hennes far och hjälpa henne att sätta gränserna så att han bara får kontakt när han är nykter?

Ja, han väljer flaskan i stället för att ta hjälp - han är ju alkoholist! Du borde kanske läsa på litet mer vad det innebär. Kanske, om han har tur, kommer han att en dag att nå sin botten och faktiskt börja vilja ta sig ut beroendet, men innan det händer hjälper inga pekpinnar från andra. Du kanske vill tro det är självklart att de val du tycker är rätt är de enda möjliga, men missbrukare fungerar faktiskt inte så. Det är fullt möjligt att avsiktligt och med öppna ögon välja att supa ihjäl sig. Trist, men så funkar det. Människor i missbrukarens omgivning måste välja hur de vill hantera det och det är fruktansvärt svåra val att göra.

Du verkar hatisk, dömande och nedlåtande, och det gör inte saken lättare för din sambo, som är hårt pressad av situationen. Hjälp henne att sätta gränser och vara konsekvent, om du orkar och vill, eller ta konsekvenserna av att du inte orkar och vill och låt henne köra sitt eget rejs. Men på samma sätt som hon inte kan välja åt sin far, kan du inte välja åt henne. 

Sök hjälp, de av er som vill och orkar.