Ny här på forumet
Jag brukar hålla till på Kolhydrater i Fokus, men är här inne och läser i bland….
Jag har alltid varit en "godisgris" som smugit och smusslat, för att få i mig så mycket som möjligt på kortast tid…..Det har handlat om godis, choklad, glass och mackor på ljust bröd med mycket margarin på…..Jag har också varit den evige bantaren mellan hetsätningsperioderna…….
De senaste 7 åren har jag varit svårt psykiskt sjuk och varit mycket inlagd på psyk…..Det har varit självmordsförsök, utbrott med hot och slag - som resulterat i polis inkallning av personalen, för att bära mig mot min vilja till isoleringen…….Där i mellan har jag ätit i smyg i bilen, efter att ha handlat på flera ställen……För tre år sedan fick jag diagnosen Borderline Personlighetsstörning och efter det har mitt liv sakta börjat reda upp sig….
Idag är jag i full färd med min rehabilitering när det gäller mitt liv och därmed har jag för tre månader sedan beslutan mig för att ta tag i min stora övervikt på närmare 60 kilo….Dessutom har jag erkänt för mig själv att jag är kolhydrat/socker beroende……Jag valde att gå på ren Cambridgekur och är nu inne på min 12 vecka…..Jag har minskat 30 kilo sedan jag började och jag kommer att köra på så här tills jag når min idealvikt……Jag har inte haft några problem med att låta bli socker under de här tre månaderna, men jag är rädd för vad som kommer att hända sen när jag ska börja äta mat igen……Jag har ju en plan att väldigt långsamt trappa upp till lågkolydratkost….Och jag har ju nog bestämt mig redan…..Men är endå orolig för vad som kommer att hända med mig och mitt ätande när den dagen kommer……Det känns ju som att CK med kakaosmak som jag ätit nästan hela tiden, liksom underhåller mitt beroende av sött. Fast jag klarar av att låta bli att äta något annat än dessa påsar……Men jag kommer inte att bryta den här Cambridgekuren förren jag är klar….Det har jag bestämt och jag är benhård på det beslutet……Men det jag kanske behöver är stöd och hjälp av er andra sockerberoende, hur jag ska klara övergången till mat……Konsulenten min förespråkar ju Tallriksmodellen, men jag har pratat med henne om att jag kommer att avstå Kolhydraterna och det accepterar hon, men att jag kommer att i stället öka på fettet, så har hon svårt att begripa att skulle vara bra för mig, som sedan vill hålla vikten…..
Jag undrar också om det jag håller på med nu och min säkerhet i att jag inte behöver äta något, bara är en tickande bomb, som kommer att explodera förr eller senare och då bli till ett ordentligt återfall där jag vräker i mig "skitmat"……Jag hoppas ju att det inte är så, men tanken finns och jag är RÄDD……Så hur ska jag klara detta projekt och ro det i hamn????
Kram Tina
Hej Tina och välkommen hit! Jag kom också hit från Kolhydrater iFokus. Jag är också kraftigt kolhydratberoende och har (i alla fall enligt BMI-skalan, som jag inte tror på) lika mycket övervikt som du. Och du ska veta att jag förstår din skräck för att "monstret i magen" ska ta över och förstöra allt igen. Jag har skrivit en del om det på andra håll.
Jag har varit kolhydratabstinent i några månader, med ett par små återfall, och för mig fungerar det bara med total abstinens, minsta lilla kaka så är monstret vaket igen. Men om jag håller mig borta från kolhydrater fungerar det.
Jag har också haft stor nytta av detta forum, och av kolhydratforumet. Det finns massor av kunskap och stöd att hitta här! Lycka till!
Välkommen hit Tina.
När jag läser ditt inlägg blir jag först full av beundran när jag ser att du klarat av att gå på CK så länge som du har, något jag själva aldrig lyckades med.
Men kanske är det som du skriver att när man sen börjar äta igen så kommer rädslan att man ska hamna där igen. Jag har varit där allt för ofta. Jag vet att man på kolhydrater.ifokus har haft en del inlägg på just personer som gått ner på CK och sen gått över på lågkolhydratskost och lyckats.
Jag tror att du gör rätt i att börja äta LC för det är det bästa om man är sockerberoende. Kolhydraterna triggar helt enkelt. Sen kanske man måste titta lite på varför man ätit som man gjort alltid. Det är tuffa insikter men det går . Hoppas du finner stöd i forumet som du behöver annars bara fråga:)
Hej på er och tack för välkomsthälsningarna!
Jo Kia, jag har läst på Kolhydrater i Fokus att det är flera som trappat upp med LCHF från Cambridgekuren och att det har gått bra……Men jag tror också att, förutom benhård beslutsamhet, så måste man se till individen och VARFÖR man har problem med maten……Men jag jobbar på det och jag har en lika lång väg kvar, innan jag är på målvikt…..Så jag hinner spekulera mycket, innan det är dags att trappa upp till mat….
Kram Tina
#3: Du har rätt i att det är viktigt att hitta orsakerna bakom. Tänk bara på att det inte bara är fråga om psykologiska faktorer, utan en hel del kemi också!
Jo, jag har ju insett det, efter ju mer jag läser och lär mig - att det inte bara handlar om mig själv och mitt sjukliga beteénde/frossande i socker/kolhydrater som jag skämts så fruktansvärt över i så många år, då jag smugit och smusslat, för att ingen ska få veta……Dock vet idag mina kontakter innom psykiatrin om mitt beroende/störning när det gäller viss sorts mat……Och jag får hjälp och förståelse därifrån….Men just den kemiska biten har de nog svårast med tyvärr…..Men det är nog okunskap anser jag…..
Starta ny diskussion