Psykiskt jobbigt igen
Som ni kanske läste i min pressentation, så har jag varit svårt psykiskt sjuk under lång tid……Dock har jag mått bra sedan april i år….
Men nu har jag haft några riktigt svåra dagar, då jag även måste bli inlagd på psykakuten ett par dygn…..Jag kom hem idag och jag mår mycket bättre igen nu, trots att tankarna lever sitt eget liv…….
Men jag är glad att min kontaktperson var så mån om att jag skulle hålla mig till Cambridgekuren trots min djupa svacka, så att hon talade om det för vårdarna på akuten + att hon ordnade dit mina pulverpåsar & shakerburk…….Och även fast jag i torsdags inte tog någon påse, före jag vaknade med jacka och skor på vid 22 tiden på akuten, så fixade jag att hålla mig till mina påsar de här dagarna och på just torsdagen så tog jag alla tre påsarna på kvällen när jag vaknade 
Det serverades kakor till kaffet där och fatet var precis där jag stod och skulle fixa min CK drink idag……Men jag tog inget………Och om det här är att vara abstinent, så har jag varit det i tre månader nu då……För före jag började med CK så levde jag i princip på socker i alla dess former……
MEN!!!! Jag är fortfarande livrädd att jag ska spräcka bubblan och sockermonstret ska sticka ut sin glupska skalle igen och att jag inte kan behärska mig längre när det gäller att hålla mig till CK…….Eller så ser jag spöken om att sen när jag ska börja äta igen, så klarar jag inte det utan faller tillbaka till sockermonstret igen…….Jag är verkligen LIVRÄDD för det här…….Och jag vet också att om jag äter den minsta lilla smula, så kommer allt att rasa och jag är tillbaka där jag började…….
Kram Tina
*stor kram*
Starkt av dig att inte ta någon kaka. Enormt starkt att du klarade att hålla dig till CK!
Försök att leva en dag i daget utan att tänka på framtiden med riktig mat. De tankarna drar nog ner dig. Jag tror att det kommer gå bra när CK är över, men du kommer kanske behöva en övergång med ex LCHF eller liknande. Jag är ingen expert utan det här är mina egna funderingar.
Kramizar!!
Det var starkt av dig att klara detta!
Då klarar Du resten också!
Bra att Du skriver av dig.
Numer pensionär i Nynäshamn
Superstarkt av dig att hålla dig till dina regler! Tänk på det när det känns jobbigt i framtiden - du klarade ju det här, och mycket värre kan det inte bli!
*fler kramar*
Tack vänner! Era svar värmer gott…….Det är väl kanske så att jag inte borde tänka så mycket på SEDAN när jag ska börja äta igen och vad som KAN hända……..Men samtidigt så försöker jag bearbeta min enkelspåriga hjärna, som så länge varit inställd på socker i alla dess former, att börja tänka lågkolhydratkost/Högfett kost……Alltså LCHF kost…….Jag tränar ju på familjen, så till vida att jag använder vispgrädde, i stället för dessa lightalternativ till matlagningsgrädde som finns…..Plus att jag börjat att göra eget margarin av smör och kallpressad rapsolja + himalayasalt, som jag kör i matberedaren…….Körde första satsen i dag och den fick mer än väl godkänt av sambon……Både sonen och sambon äter potatis, råris, Quinoa, fullkornspasta (ibland) och dessutom har jag börjat att baka eget bröd här hemma, något jag aldrig gjort förut…….Jag hatar dessa E….nummer och konserveringsmedel mm som nästan ALL mat innehåller…..Så när vi handlar så blir det så rena livsmedel som möjligt + att jag lagar all mat från grunden……Och sonen har inte ätit godis på snart 4 veckor…..Bara det är en bedrift, som han ska belönas för med en extra slant till jul, om han håller det till dess…..Han är duktig killen vår……Dottern har aldrig ätit godis, kakor, glass mm över huvudtaget i sitt 10 åriga liv, utan är en helt naturlig LCHF:are, som hellre äter bacon och stekt ägg på pizzerian, än pizza :) Tyvärr bor hon i fosterhem nu pga min sjukdom och där har hon lite fått början med att äta chips och godis mm…..Och jag hatar det. Men vi har inget att säja till om tyvärr……Men vi har planer på att ta hem henne nästa år - om Socialen går med på det det vill säja……
Min egen rädsla att jag ska falla DJUPT i sockerträsket igen, kanske är obefogad, jag vet inte…..Men det är jobbigt att jämt ha detta hjärnspöke snurrande i skallen…….Men jag ska försöka att enbart TA EN DAG I TAGET och inte skynda på processen på något sätt, utan låta detta ta den tid det tar……
Kram Tina
En stoooor kram till dig! Du är stark! Och du kommer klara det här!
jag tycker du är jättestark att du orkar att fortsätta med CK. Jag vet att jag hade gett upp för längesen. Men om du känner att du hittat rätt väg där tycker jag du ska göra det du mår bra av.
Din rädsla att falla, det kommer man nog inte ifrån men jag tror att då är du också mer uppmärksam än vad du varit om du inte haft rädslan.
Tror på dig
Starta ny diskussion