*Kramar om dig* det gör jag för det är ett stort steg att erkänna…..Men av någon anledning så känns det alltid bättre efteråt sedan, då man erkänt…..I alla fall är det så för mig, men jag vet ju inte hur du känner……

Kämpa på nu

Kram Tina

Kämpa på, du fixar att få tillbaka kontrollen!

Starkt av dig att erkänna!

Kramizar

Tack! :) Jag är på väg tillbaka, det är bara en fråga om tid. Jag vet ju vad jag mår bra av och kommer att köra på det. :)

Hej zeretki!

Varför bli ledsen? Nu vet du ju hur du fungerar och vad du måste ta tag i. Du är inte kängre hjälplös inför ditt beroende, du har tagit nacksving på det, det kan inte längre knäcka dig. Du kanske ändå inte vinner varje strid, men vad gör det? Du vet ju var hästen står och kan sitta upp igen och rida åt rätt håll. Shit happens, bara att ta nya tag.

Jag är också där, men jag tror jag i stället måste akta mig för att inte bli för självbelåten och tro att "Jag kan ju unna mig (gräsliga begrepp, unna) det här, för jag kan ju enkelt ta mig upp igen." Den vägen tror jag också leder också till återfall, inte bara tillfälligt, utan att man åter låter beroendet bli apan på ens rygg som styr ens liv.

Lycka till, i alla fall!

#4  Ja, precis så är det. :) Jag vet inte om du läste fel lessen, men jag var lessen innan jag åt godis och det var därför jag åt alltså.  

Och ja, jag måste också akta mig för att tänka "nej, eftersom det går så lätt att ta sig tillbaka så kan jag unna mig"!! :D

Tack, Gronstedt!

zeretki… Jag vet hur jobbigt det är och jag är ingen expert på något vis men när jag tänker efter så har du massor med experter här på forumet för vi vet alla varför du gör som du gör för vi gör alla detta om och om igen. Varför??? Jag kan inte svara på det mer än att vi kanske måste acceptera att vi är sjuka.

Det som är svårt med att acceptera att man är sjuk är att det är ingen synlig sjukdom och det är svårt att greppa om det sjuka. Då menar jag att jag själv kan inte se att det är en sjukdom och det är då jag faller.

Att man är lessen gör saken 10 ggr värre. För man gräver ner sig ännu djupare oftast då.

Men jag vet hur det känns och nu är det över. En ny dag imorgon och då är du ytterligare en erfarenhet rikare.

Tror på dig

Kram

#6  Jo, det är ju sant, att vi alla har erfarenhet av beroendet.

Och ja, jag tror absolut som du. Jag ser mitt beroende som en sjukdom jag måste ha hela livet. Om jag inte blir frisk… Om jag KAN bli frisk, det vet jag inte…?

#5: Nä, jag menade att du skrev "jag inte blir lessen när jag faller dit." Det är det jag menar att man inte behöver bli ledsen för.

#8  OK, gotcha! :D  Nej, jag tror att jag på något sett känner mig lycklig över att ha insett mina problem, insett att många andra delar mitt problem och framför allt att jag faktiskt har fått verktyg i form av LCHF-kosten som gör att jag inte vräker i mig godis varje dag och har utslag, ont i magen och går upp i vikt.

Jag är glad även om det är jobbigt för jag vet att allt är mycket bättre idag än vad det var för 5 år sen! :)

Och att äta godis 2 dar på en månad är långt bättre än 30 dar på en månad! Varje dag räknas!!

Går det inte att "annonsera" efter en psykolog? Det hade ju defenetivt behövts här..