Hej Helenaf76!

Jag sitter också mitt i ett återfall, ska du veta (titta i tråden Försöker). Jag beundrar dig för att du klarade helgen med tårtkalas, det tror jag knappt att jag klarat. För min del hade jag brottats i veckor med behovet att "trösta" mig innan jag ramlade dit.

Skäms inte, snälla du! Försök känna att du har absolut inget att skämmas för, du är tvärtom jättestark och borde vara stolt över dig själv. Du har ju tagit tag i ditt problem, det är starkt nog. Problemet försvinner ju inte bara och man kan inte vinna alla strider.

*massor av styrkekramar till dig och alla som vågar se sina problem*

#1 Tack ! *kram*

 Jag är så rädd att inte klara att komma tillbaka till abstinent.

… och rädslan gör att man vill tröstäta, i alla fall är det så för mig. På Kolhydrater iFokus brukar rådet bli att vräka i sig LCHF-godkänd mat, så mycket det går, av den godaste och fetaste man kan hitta. Det brukar fungera, faktiskt.

Fast för mig verkar det vara så att jag riktigt måste vältra mig i mitt återfall först. Jag måste liksom gå igenom det, inte bara förtränga det, om du förstår.

*kramar igen*

Jag känner igen detta. Kan det bli värre nu när mörkret kommer, på höst/vintern? Jag har inte ramlat dit än men jag vill liksom gosa ner mig i sängen och äta godis, jag känner det i mig…

Jag har tyvärr inga råd egentligen. Det vore bra om vi hade någon som jobbade med psykologi och terapi och beroenden av olika slag, som vi kunde fråga…

#3 Jag tror att jag måste vältra mig jag också. Gråta, skrika och bli förbannad. Det känns lite bättre nu när jag pratat med gubben min och faktiskt erkänt vad jag gjort. Likförbannat skäms jag men lite mindre än förut idag. Just nu iallafall. Men jag vet att suget kommer att komma. Som tur är har jag massor av vispgrädde hemma och så har jag hallon i frysen. Det är nog det som fungerar bäst, eller en tillåten frusen cheesecake…. Oh, gud vad sugen jag blev på LCHF gott! Cheesecaken ska vara riktigt frusen så att den smälter i munnen och riktigt rispar i gommen. Och det gör ont i gommen efteråt och man (jag) får den här "härliga känslan" att det var det värt! Tröstäta ja, det har jag gjort i mer än halva mitt liv. :-(  Tack, Gronstedt  än en gång!! *kramizar*

#4 Jag brukar tända massor av ljus, och då menar jag massor :-) Göra en kopp the, krypa upp i soffan framför tv och bara mysa. Hösten och vintern är ganska mysig så länge man slipper gå ut när det är regn, snöstorm eller drivis ;-) Jag är/har varit en sån som äter godis i massor oavsett årstid, klockslag eller känsla. Jag har tröstätit, belönat, ätit för att det är gott, för att det är tråkigt… ja egentligen för allt.

Helenaf76 jag förstår dig så väl. Jag förstår dina känslor och därför kan jag säga att du är INTE ensam. Även om man känner sig ensamast i världen just nu.

Jag tror också på att man måste få gråta och bli arg osv. Att du erkänner för någon det är också viktigt. Det brukar bli vändpunkten jag behöver för att kunna ta mig tillbaka, att just erkänna och faktiskt bli ärlig. Och då menar jag mer ärligheten till dig själv att man faktiskt gör en massa som man vet inte är bra för en. Man är så medveten ändå gör man och det är då skam känslorna kommer och man skäms så man vet inte vart man ska ta vägen.

Jag vet precis hur det är att skämmas. Efter mitt erkännande igår har jag bara känt att snälla telefon ring inte jag vill inte prata med någon om det live utan det är bara i skrift det känns okej.

Jag tycker du är stark som skriver om det här….. Tack för du delar med dig…..

Styrke kramar från mig

Tack Kia! Jag skickade ett mail till min bästa väninna och berättade hur dagen blev. Och jag bad henne att inte ringa, för jag orkade inte prata om det på riktigt. Däremot stämde jag träff med henne över msn. :-) Och där "pratade" vi om allt som hänt. Och jag tycker att det är riktigt bra att man orkar prata om det om än inte på riktigt så med skrift. Många gånger har jag lättare att skriva än att prata. *kramizar*

Tack för att ni finns alla ni på beroenden iFokus! Många tacksamma kramar till er alla!

Det är så mycket lättare att skriva i skrift många gånger. Därför jag bloggar också för där kan jag bara skriva skriva skriva :)

Jag har inte kommit så långt som till att blogga. Försökte med dagbok här på iFokus, men det blir liksom inte av att jag skriver så ofta där. Tyvärr

Usch, jag har också haft ett återfall. Idag. Första och enda under mina 1 år och 7 månader som abstinent. På jobbt hade vi fått en massa finchoklad i present av en kund och den låg och fyllde upp hela fruktfatet. Jag försökte och försökte stå emot, men det blev helt enkelt för mycket. Jag klarade inte. Blev kanske motsvarande en halv chokladkaka uppdelat på en bit här och två bitar där. Känner mig rätt ok nu, men vet att det kommer bli en tuff dag imorgon. Hoppas de som jobbade kvar på kvällen har käkat upp resten av chokladen tills imorgon… Happ, bara att försöka ta nya friska tag och jobba vidare med att hålla sig abstinent.. Tror att en av bovarna i dramat är att jag påfrestat mig själv lite väl mycket på sistone med arbetsdagar på 10-12 timmar och festivalarrangerande hela helgen från morgon till kväll dessutom med en del känslomässiga dalar (pga stress och prestationsångest tror jag).

#10 Jag håller tummarna att chokladen är slut idag. Jag har också märkt att när man är trött, sliten eller förkyld är det mycket mycket lättare att trilla dit.

#11: Visst är det så, i alla fall för mig. Jag har en jättestark drift att "unna mig" - fast jag blir sjuk och eländig av det jag försöker "trösta" mig med. Varför kan inte kropp och hjärna fatta det?

#12 "Men om jag bara tar den här idag så är det ju ingen fara" Min hjärna har en enorm övertalningsförmåga och när den dessutom kopplar in autopiloten så är det helt kört. :-/ Än så länge är jag abstinent idag, försöker ta en timme i taget. :-) Tänk vad mycket lättare det skulle varit om man hade en av och på knapp. Att bara kunna stänga av suget.
*drömmer*

Klarade av gårdagen utan att äta något otillåtet! Känner mig lite duktig men samtidigt så är jag äcklad för jag proppade i mig massor av tillåtet istället. För mycket av det "goda tillåtna". Hoppas att denna dag blir bättre och att jag kan äta normala mängder.

#14: Det ska du väl inte skämmas för?! Det är ju det enda som fungerar (för mig i alla fall) för att bryta kolhydratsuget, jag ser det som en helt legitim åtgärd. Inte ett dugg dummare eller mer värt att skämmas över än att ta magnecyl när man är bakfull. Visst, man borde inte druckit för mycket, men medicinen hjälper till att komma över följderna, så man kommer på rätt spår igen.

Det är mitt stående tips för att döda suget: Ät LCHF-godkänd mat tills det tutar i öronen! Portionerna krymper snart automatiskt, när monstret i magen somnat igen.

Håller helt med Gronstedt - döda monstersuge i magen med LCHF-mat - det är det enda som hjälper och det är absolut inget jag uppfattar som fel heller.

Fast det är ju inte mat…. det är ju det goda i…. vispgrädde och ost och…… Fast jag ska ärligt erkänna att jag ätit så jag mår riktigt illa så portionerna kommer att minska i storlek :-)

Idag har jag varit abstinent!!   Börjar bli "hög" på abstinentkänslan igen. Härligt!!

Tack för att ni finns!!

#17: Grattis! Visst är det läcker när "paltkoman" släpper !

Just det jag menar. "Dagen efter" tar man en återställare i form av 100 g kött och 200 g ost och sköljer ned med grädde. Två dagar efter känns det äckligt mycket, och då krymper portionerna.

En abstinent dag till att pricka i :-)

#11 Det fanns choklad kvar och dessutom var det lite avskedskalas för en som slutade med tårtor som jag visserligen inte skulle äta ändå för att de inte var veganska, men ändå var de ju sjukt suktande. Dyra, fina chokladtårtor. Jag klarade mig i alla fall och det var mindre jobbigt än jag hade förväntat mig faktiskt. Abstinent i fyra dagar :)

#20 Starkt jobbat!! En stor kram till dig!

#20  Ja, jättebra! :D

#21 och 23 Tack! Det känns så skönt att ha lite stöd här på beroenden.ifokus.

#24 En stor kram till dig! Du fixar det här!!