Jag som är en del av admingruppen på denna sida får hälsa dig välkommen till oss. 🙂

"Vad jag vill komma fram till nu är om jag kanske klarar ut detta utan att behöva blanda in myndigheter/sjukvård? Vad tror ni??"

Jag tror att återfallsrisken är markant högre om du inte får professionellt stöd. 

"Är det värt att göra ett sista försök själv eller ska jag ta hjälpen? "

Jag skulle definitivt välja att få hjälp. 

"Är så rädd att jag ska göra urinprov och att pga cannabis kommer de att anse att jag är en dålig förälder och dra in soc eller liknande. "

Om dom nu skulle blanda in soc är det ju för hela familjens skull och det betyder inte att dina barn skulle tas ifrån dig och definitivt inte för all framtid. Och det är ju om du verkligen missköter dina barn, för det antar jag att du inte gör.

Jag håller med dig angående återfallsrisken. Det är ju det som är det luriga. Jag är så kluven dock, är utbildad till socionom (ironi i denna situation jag vet) och har gått ett flertal kurser som handlar om missbruk och beroende samt behandlingen. Känns som om jag rent teoretiskt skulle kunna leda mig själv igenom detta men kanske jag lurar mig själv. Vet att soc inte bara tar barn från föräldrar hur som helst. Jag missköter verkligen inte mitt barn. Har säkerligen varit världens tråkigaste mamma under mina abstinens perioder dock. Tack för ditt svar!!

#2 Hehe, liknande ironi här. Har en Borderline och är utbildad inom psykiatri. 😎

Det är svårt att vara sin egen vårdare, tänk hur mycket energi du skulle spilla om du misslyckas enbart för att du inte haft stöd.

Haha jaså? Känns extra dumt att välja missbruk när man har såpass mycket insikt i ämnet eller hur? Joo du har såklart en bra poäng i det du skriver. Krävs en hel del självrannsakan nu!

Alltså, fem veckor utan tramadol är fantastiskt, helt på egen hand! Du har väldiga styrkor inom dig, och kämpar du på som du gjort hittills kommer det bbara bli lättare och lättare att stå emot. Jag vet precis ad du menar med att huvudet känns annorlunda, det är ju den känslan man strävar efter när man har gått igenom en abstinens, och det tyder ju på att du faktiskt är nykter idag. Jag tycker själv att det också är då som man börjar på ett nytt kapitel och har kommit en bra bit på vägen.

Angående din ambivalens kring kontakten med myndigheter så tycker jag att du ska värdera det: är det så att du har en rädsla någonstans inom dig som gör att du tror att du kanske kan återfalla i missbruk igen, eller att du skulle börja må psykiskt dåligt av någon anledning så kan det vara bra att "gardera" dig genom att ta emot hjälp innan du återaller eller börjar må dåligt. Så att du inte hamnar "där" igen…

Det angående dina barn och soc, så kan det ju vara så att de vill utreda dina barn om det finns skäl för det, men det är ju om det är något som gör dem oroliga så att de först gör en anmälan. Det är dock inte hela världen, det är rutiner för barns bästa och är du en person som bryr dig om vilken miljö dina barn befinner sig i, hur de mår och att du har förmågan att ta hand om dem så händer aldrig något mer än en anmälan och en utredning.

Försök tänk i ett längre perspektiv istället och att du och dina barn har så mycket mera nytta av att det (i värsta fall) skulle bli lite ovant till en början, eftersom du inte är van med myndighetskontakter, men de vill ditt bästa och det finns bra metoder där ute som verkligen kan ge dig något. Om det är så att du känner att du egentligen skulle behöva lite extra stöd och hjälp är det något du ska lyssna på om du frågar mig..

Lycka till, du kommer nog komma till rätta med saker och ting. :) Ciao

Tack för positiva ord Ebolaa! Blev glad att läsa det :) Ja vilken skillnad det gjort i hjärnan dessa 5 veckor. Känns som om allt är mycket klarare och den tid jag spenderat under inflytandet av Tramadol känns som en enda lång koma och minnet är suddigt. Som att sätta på sig glasögon för första gången och helt plötsligt se alla detaljer omkring en. Joo att jag överväger att ta hjälp är väl att jag absolut inte vill att något liknande ska hända igen. Som det känns nu kommer jag förmodligen aldrig våga ta smärtstillande med morfin eller liknande substanser i men samtidigt vet jag ju hur lurig ens hjärna kan vara när den vill övertyga dig om något. Min hjärna kan rättfärdiga det mesta om den verkligen försöker. Dock har jag nog egentligen aldrig helt lyckats ljuga för mig själv. Det är nog mer att jag väljer att göra det isf. Har fortfarande några dagar kvar att besluta vad som är det bästa beslutet för mig gällande att ta hjälp. Å ena sidan vet jag att jag kan på egen hand om jag verkligen ger mig fan på det. Är väl mest rädd att viljan ska svikta. Tack för ditt svar :)

Du förtjänar verkligen en klapp på axeln, så är det! Nå, du är helt enkelt en beroendepersonlighet och det skulle väl inte skada att någon gång arbeta med den delen av din person.

Vi missbrukare har ofta något kryphål någonstans som vi utnyttjar när man får ångest, när orken tar slut eller när man blir frustrerad eller vad det nu än är som får en att ta droger.  Jag tänker bara att det finns vissa psykosociala metoder som faktiskt kan hjälpa dig med missbruksbeteendena, så att du inte lurar dig själv in i missbruket igen genom dina kryphål.

Försök tänkt ut varför du tidigare tagit återfall eller vad du flytt ifrån och försök hitta sunda vägar att ägna dig åt när du börjar känna sug eller börjar tänka ut missbruksplaner och dylikt. Din partner är juockså engagerad så prata ihop er om vad som du verkligen behöver och vad du ska ägna dig åt istället för drogerna. Ett tips är också att du skriver ett brev till dig själv när du har en ritkigt bra dag och mår bra. Skriv saker som varför nykterheten betyder något och varför du ska stå emot, skriv något som du upplevt bra med nykterheten osv, så att du kan återgå till brevet när du sviktar. Det ger en tröst och hjälper till i övertygelsen att stå emot och får en känsla av att man kommer klara de jobbiga stunderna..

Ha det :)

Bra idé det med att skriva ett brev till sig själv! Jaa jag har redan satt igång med självrannsakan om i vilka situationer eller i vilket känsloläge som jag får lust att ta återfall. Verkar vara mest när jag är uttråkad eller rastlös så jag har återupptagit mitt intresse för att läsa igen. Har inte brytt mig om att läsa på många år men brukade älska det!

Läsning är ju riktigt bra tidsfördriv, så det är en bra intresse att återuppta. Tänker du istället utforma någon form av nödplan, där du kontaktar missbrukarvården för hjälp ifall du får alldeles för svårt att hålla dig ifrån drogerna?

Träning är ett väldigt bra alternativ för beroendepersonligheter också, just för att verkligen göra något när rastlösheten och drogsuget sätter in. Jag använde mig mycket av meditation när jag hade ångest eller kände att jag nästan var på väg att krypa på väggarna. 

Sen är det alltid bra att tänka på kosten, att ta vitaminer och sånt så att ditt fysiska mående blir mer balanserat.

Ja, det är ett projekt att sluta med droger, det gäller ju att ligga lite steget före en själv, även om det är lite av en kamp.. :)

Hej! Jag har varit inaktiv här länge nu. Har haft några återfall skäms jag att erkänna. Nu på rätt väg igen känns det som men den mentala biten tär på mig. Undra hur länge man känner sig deprimerad? Jag har övervägt att kontakta läkare för att se om antidepressiva kan hjälpa men är tveksam till det. Skäms över att jag inte är lycklig då jag har en underbar familj och älskar dem över allt.

Hej igen! Ja, återfallen är en del av tillfrisknandet så tror att det hör ovanligheten till att inte ta något återfall när man har varit beroende. Så du är helt normal, och det är inget misslyckande! :)

När det kommer till depressionen så är det lite olika på beroende av vilken drog man varit beroende av, vet inte hur det är med benzo- säkert uppåt ett år. Det är väldigt utdraget tillfrisknande samtidigt är det ju individuella faktorer som spelar in också..

Så det är absolut helt på sin plats att ta kontakt med läkare för att du ska få pröva någon medicin om du går och mår sådär. Jag menar, det är ovanligt att ditt tillstånd skulle bli sämre av det, och då är det ju bättre att i varje fall testa för om de funkar  så är det definitivt en hjälp på traven :)

Förstår att du kanske har lite dåligt samvete när du vet att du har en fin familj som du vill vara ditt bästa jag inför, men du är inte fullt frisk ännu. Benzo är en av de jobbigaste drogerna att sluta med, så du har helt enorma styrkor inom dig som tagit dig såhär långt!! Men visst, jag förstår att det inte är en så stor tröst när man går och mår väldigt dåligt trots att man är drogfri, men det är något som kommer gå över och bli bättre med tiden, men ibland måste man också ta emot lite hjälp och stöd eftersom depression är ett sjukdomstillstånd som kan förvärras om man inte behandlar det rätt..

Ta hand om dig, ciao!

Hej igen. Status uppdatering efter några år: Har efter lång tid och många försök kommit till slutsatsen att det är "lätt" att sluta, svårigheten är att inte börja igen. Jag har alltså haft en kärleksrelation med tramadol i minst 7år nu, förmodligen längre. Det har bara gått käpprätt neråt med fler krampanfall, kollegor som undrar hur mycket piller jag käkar, ett jävla jagande efter piller, hemska avgränsningar som påverkat hela min familj. Så idag beslutade jag mig för att erkänna allt när min chef frågade hur jag mår. Det satt djupt inne av någon anledning. Jag kände bara skam över den jag blivit och upplevde det som om jag stod naken framför min chef och lät honom se alla mina fel och brister. Nu ska jag få riktig hjälp och inte bara försöka om och om igen på egen hand. Denna dag har väl varit på gång en längre tid och nunär jag ska få yttre hjälp känns det skönt men samtidigt känner jag mig fullständigt mosad och skamsen över att en person som jag (bra jobb, bra utbildning, ser fungerande ut för otränade ögon) inte har vetat bättre. Just nu känns det som om jag står på startlinjen till ett nytt liv. Jag är livrädd, har ångest, skäms över hela mitt jag, är hoppfull, förvirrad och känner mig märkligt tom när korten ligger på bordet. Som att alla kan se all min skit jag försökt dölja så många år. Vet inte vad jag vill med detta. Kanske stöd från någon som gått igenom något liknande. Ska försöka uppdatera min resa mot tillfriskning här regelbundet. Ta hand er alla! Hälsn Ayl

12# Hej Ayl Mycket starkt av dig att erkänna det krävs mod…jag är själv en beroende med snart 18 mån drogfri tid ….jag gjorde en ganska lång behandling eftersom jag blev dömd till kontraktsvård men det var det bästa som hänt mig efter behandlingen har jag fortsatt med att vara med i en gemenskap för beroende och det har hjälpt mig..Det finns många som är i din sits och som varit som har tagit sig ur det är tufft men det går be om hjälp det funkar…… Massa styrkekramar till dig