Kapitulera
Idag var där ngon på ett av mina möten som pratade om att kapitulera för sitt beroende.
Jag tror han har rätt. Det är det enda som gäller, det är att kapitulera. Men varför är det då så svårt ibland?
Jag har ingen aning. Jag vill ju erkänna för mig själv min sjukdom. Men ändå fortsätter den utan att jag kan stoppa den ibland.
Jag vill stoppa den. Jag har verktygen att göra det. Men jag tror att har jag inte kapitulatonen så kommer jag heller ej aldrig ur det….
Vill du utveckla lite mer om vad som sades om kapitulation? Jag vet inte om jag förstår riktigt. :)
Det är svårt därför att det är Ditt liv det handlar om, Dina invanda beteenden och Du måste förändras för att det ska bli en förändring! Men om man tänker att det handlar om ditt Liv så kanske det går lite lättare?!
.. Hoppas du förstår skillnaden! (Jag betonar orden med stor bokstav, det får olika mening.. men det var svårt att få det rätt utan att prata med rösten
)..
Vad jag menar med kapitulera är att jag menar att jag står maktlös inför mina beroenden. Jag menar att jag har inte större makt över mig själv än en kaka. Är du med vad jag menar?
Jag måste erkänna för mig själv att jag klarar inte detta utan hjälp och utan verktyg i form av matplan osv.
Jag måste ge mig och erkänna och vara ärlig mot mig själv. Det är så jag menar
Erkänna att man inte klarar av sitt beroende själv.
Be om hjälp.
Ta emot hjälpen.
Starta ny diskussion