Ny och desperat
Hej!
Kallas Tufflan och är alkoholist och sockerberoende. Har tittat in här dagligen ett tag men inte skrivit förrän nu. Senaste veckan har varit kaos. Orkar in presentera mig närmare just nu och vill helst göra det när jag är helt nykter. Just nu har jag en del socker och något glas vin i kroppen… Mer lär det bli, tyvärr, innan kvällen är slut…
Jag skulle börjat en behandling/stödgrupp för mitt sockerberoende igår men jag kom inte iväg. Istället hade jag nog den värsta kolhydrat-/socker/transfettchocken jag haft på år och dag…. Har sådan ångest för att jag sabbade detta! Jag har kämpat med alkohol och matmissbruk i 22 år (är 40+) och jag orkar inte mer! Har de fått många fysiska konsekvenser av dels själva missbruket, dels övervikten jag dragit på mig de senaste åren. Många infektioner, värk i kroppen, hjärt-kärlsjukdom m.m, m.m. Börjar först nu förstå hur starkt mitt beroende är. Hur svårt det är att ge upp och ta emot hjälp. Har gått i flera terapier och behandlingar för alkoholen, men det blir ju så halvdant när inte sockret och maten får plats. Jag har varit på intensivvecka hos Bitten Jonsson förra året och det var fantastiskt på många sätt. men jag behöver mycket mer hjälp. Funderar på behandlingshem, men det finns väl inget som är bra på både mat och alkohol? Hoppas jag ska kunna fortsätta den kontakt jag skulle påbörjat igår… Det känns som mitt sista hopp innan min kropp och själ ger upp.
Hade en så övertydlig dröm inatt, där jag först höll på att anfallas av bomber utifrån, sedan kastade bomber själv för att därefter be den som ville förinta mig om sömnpiller för att slippa plågan att explodera. Höll mig krampaktigt i ett draper i mitt föräldrahem och skrek att jag inte ville dö, att jag var för ung. Gissa om jag mått piss idag… Varför är det så svårt att lyssna på sitt inre? Ska "jag" verkligen behöva skrika så här till mig själv på nätterna? Varför trillar aldrig poletten ner hela vägen….
Känner att jag skulle kunna sitta här och skriva hela kvällen men för er skull ska jag sätta punkt nu. Återkommer!
//Tufflan
Hej å välkommmen!
Nu har du iallafall kommit ikontakt med en jätte bra sida! Så du är iallafall på väg nu
! Hoppas det löser sig med behandlingen du skulle ha börjat!!
Tufflan du är jättevälkommen hit.
Det tar tid att låta hela polletten trilla ner. Jag skulle vilja säga att det tar tid att erkänna för sig själv att det verkligen är så. Att ge sig och att inte totalt falla in i dimman på alla sätt.
Man kämpar och kämpar och man undrar om man verkligen ska orka och man undrar om man någonsin kommer att bli bättre eller om man alltid ska ha det så här. Du är medveten det kan man inte plocka bort från dig och då har du kommit en bra bit på vägen skulle jag vilja påstå :)
Och du får lov att skriva hela kvällen det är helt okej
Hej och välkommen hit kära du.
Jag sänder dig en varm kram och en massa styrka!
DU kommer fixa det här. Du är både klok och medveten om din beroendesjukdom, och då kan du inte misslyckas.
Ta hjälp av de professionella som finns på behandlingen. Dom finns där för dig. Ta ett litet steg framåt och du kan vinna såå mycket - för Din skull!
All lycka önskar jag Dig!
//anna
Godmorgon och tack för välkomnandet! Härligt med en sida där det är lite aktivitet (till skillnad från andra sockerberoendesidor…) Idag känns det lite lättare. Fick mens igår kväll och blir lika förvånad varje gång för att jag inte känt igen PMS-symtomen. Eller jag känner igen dem, men kan inte stå emot demonerna som väcks utan beroendesjukdomen tar över helt i någon vecka. När mensen så kommer är det en befrielse och jag känner mig som en ny människa. Från självmordssvärta till att tycka att livet nog är lite OK i alla fall och att jag SKA greja att ta mig ur den här skiten. Tack för att ni finns och delar med er av era erfarenheter. Det är underbart att hitta "sin flock". //tufflan
Hej tufflan och välkommen!
Här finns många med liknande erfarenheter och många som hör till samma olika grenar av samam "flock"!
Styrkekramar till dig!
Starta ny diskussion