Det ar val inga nackdelar med beroende. Det funkar jatte bra tills man tappar kontrollen over beroendet. Det ar forst da som det inte ar roligt langre.

Jag tror faktiskt jag skulle ha kul om jag gick ut och festade och drack nu. Slappa all angest, fa battre sjalvkansla, bli roligare etc. Men jag har ingen aning om vart det skulle leda mig. Alltfor manga ggr har det slutat med minnesluckor, frammande man i min sang, tjafs med kompisar, blivit medvetslos, kommit hem dyngrak tva timmar innan jag ska till jobbet, bjudit alla pa drinkar trots att jag tog bussen istallet for taxi dit for att spara pengar och jag maste sa ofta fortsatta efter jag druckit ett glas vin, kan inte njuta utan maste bli full.

Allt detta var kul nar det var under kontroll. Det var nar jag inte kunde kontrollera det langre som det blev ett problem som bara fick mig att ma samre ju mer jag gjorde det.

Desto mer man missbrukar desto mer vanjer man sig att ta till nagot istallet for att leva med den obekvama kanslan. Desto svarare var det till exempel att umgas med nya manniskor utan alkohol. Behovde nagot att dova nervositeten.

Om man kollar pa de tolv stegen sa sager inte det 1:a steget "vi insag att "vi var maktlosa over vart beroende", inte bara att "vi var beroende".

Jag skulle vara grymt glad om jag kunde overata och supa bara for att ha kul ibland! Tyvarr kan jag inte kontrollera det, och det innebar det konsekvenser.

Vi ar inte har for att vi tyckte det var for roligt att missbruka :)

Jag vänder på steken och säger så här:

Jag ser inte en enda fördel med ett beroende, endast nackdelar!

Hm!!! Jag älskade mitt beroende ända tills jag fattade att jag bara tog skada av det. Eller nej, tills jag fattade att det faktiskt var ett problem och nyckeln till hela mitt liv. Att dricka äta eller vad man nu gör för att dämpa ångesten låter i mina öron som att man kanske måste börja fundera på varför man verkligen behöver något för att dämpa den där ångesten.

Kanske måste man ta itu med den där ångesten men då det är så jobbigt då tar man hellre några drinkar till eller något mer socker eller  narkotika vad man nu vill använda sig av. Jag har inte heller sett några fördelar med beroendet. Jag ser ju vad det medför. Jag får ännu mer ångest och tar till med alla medel jag kan för att dämpa det och det blir mer och mer droger.

Alkohol får också mig att slappna av (även om det ej har varit min direkta drog) så jag kan visst förstå att man kan känna den känslan. Att erkänna att man inte har kontroll det är tufft. För oftast går jag runt och har tyckt att jag har kontroll när jag i själva verket tappat den fullständigt.

Snabster vad du än väljer att göra. Att fortsätta att dricka eller inte så kanske ska du fundera på vad det är för känslor du dricker på. Jag är ingen expert men jag vet känslan av att vilja dämpa sin ångest.

Snabster: Enbart positivt? Vet du ens att kroppen tar skada, kraftigt?
Just nu kanske du mår bra, men det kommer du inte alltid göra om du fortsätter så. Hur tror du din lever ser ut?

Deppression kommer alltid med alkoholberoende.
Varför dricker du var dag? Vad är det som du tycker är så bra?

Ja, varför dricker du varje dag? Jag skulle vilja vända på Heras fråga lite och fråga vad det är du tycker inte är bra i ditt liv? Eftersom du föredrar att känna ruset istället för att uppleva ditt liv utan det. Du kanske tycker alkoholen är superbra för dig, men har du inga nära dig som lider av det du utsätter dig och dem för? Vänner, arbetskamrater, familj, bekanta? Har du barn? Om du har det kan du vara säker på att de inte håller med dig…
När det gått mer än fem år- låt säga närmare 30 år till istället- så kommer du se tillbaka på ditt liv och undra varför du kastade bort allt för en illusion, låt det inte gå så långt…

inte bra

Tjena.. Jag svarar imorgon lite tydligare när jag är nykter.. just nu så har jag fått i mig några för många :) Men vafan.. Fysiskt? Skiter fan i det. För ett år sedan ville jag ta livet av mig.. Men nu känner jag inte så längre, efter att jag hitttade alkohol.. eller? Vilket är bättre igentligen. Men jag är glad att jag lever ändå, eftersom mina föräldrar älskar mig på det sättet dom var.. fan nu kan jag inte snacka. nu måste jag chilla

Go o gla kexchocklad. om du inte driver med folk här så är du för ung och/eller dum för å fatta vad du säger.

Förmodligen för dum just nu. Men imorgon som sagt, så förklarar jag mig :) eller nåt=

Bäste Snabster!

Självklart är de skoj att vara full :) jag älskar den känslan mer än nåt annat i livet (förutom mina barn). Alkohol är som bensin i min kropp, jag bara sprutar glädje, ilska och kräks överallt.

Själv började jag supa som 13åring, varje helg, bara hembränt. Jag hade blackouts efter varje fylla ända tills jag var 16, då droppade jag skolan för att jag drack på dagtid. Smart kille va?

jag fick gå på nån öppenvårdsinrättning för att bli nykter, fick några psykologibesök osv. Höll mig efter det nykter ett år. När ett år hade gått så fortsatte jag bara som vanligt, inget minne från en enda fylla. Då flyttade jag även hemifrån vilket gjorde drickandet lite roligare och ffa allt lättare utan att man behövde smyga med det, för lite pinsamt var det ju…man gjorde ju bort sig varje gång.

Vid nitton fick jag barn (tack o lov) vilket nog räddade mig från ett ännu högre kommande fall rakt ner i marken. Under småbarnsåren med sambo skötte jag mig skapligt, men när jag väl var full så ballade jag alltid ur…jag hade inget stopp, jag drack fast jag kräktes, och tog drickat slut så fanns de ju tex t-röd…under en normalfylla var detta inte nåt skumt för mig att dricka…vansinne.

Vid 24 års ålder så blev jag ensamstående med barn på halvtid, och helvete vad jobbigt det var att vara utan sina barn. jag drack 7 dagar i veckan då jag var själv, mest folköl, men man blir full på de oxå, jag lovar. Ju jobbigare de blev så började dricka varje dag/kväll även när kidsen var hos mig. de var även då mitt humör rasade, jag grät när jag kollade på bolibompa, hade enorm jävla ångest då jag bara ville att nån skulle döda mig, grät varje natt, sov inte, frös, svettades…

Nu tre år senare så har jag just avbrutit ett 14 månader långt uppehåll, jag tog en fylla, och nu har jag druckit varje dag i tre veckor…jag är inte så bra på de där med lagom.

De vill jag säga är att du känner dig avslappnad och ångestfri i början, sen krossar de där giftet dig. Alkohol fräter rätt bra på hjärnan och dina halter av dopamin och serotonin (de är dem som gör så att du känner dig glad, särskilt när du super)minskar vilket resulterar i att du kommer bli jävligt deppig, gråtfärdig och labil. Inget kommer någonsin att vara skoj utan alkohol…de är väl ingen höjdare va? Och när abstinensen sätter in så vill man bara skrika.

låter de som att jag har haft ett toppenliv? Inte ett enda förhållande har funkat, jag har slagit sönder kroppen, svikit folk, varit ett svin mot folk, bråkat och alltid försvarat mig med alkoholen.

De är rätt töntigt.

Sluta medans du kan, om du vill för de är de som de hänger på, ingen kan ju tvinga dig.

Svaret på din fråga är alltså, jag är inte en av dem som inte ser nackdelar, jag ser tvärtom bara nackdelar med ett beroende.

VaderVader…..Jätte TACK för du delar med dig av ett så pass svårt ämne.

Instämmer med Kia VaderVader!

Och Snabster: av någon anledning blir jag mest ledsen av att läsa det du skriver. Jag kan förstå att det känns skönt att hitta en flykt in i något där du blir pigg och glad av men det gör mig ändå ledsen att höra.

Snabster, så länge du känner så så är det ju för dig. En annan dag känns det kanske annorlunda, men det är då. Många andra här har redan nått den där andra dagen, där vi känner att beroendet inte ger glädje och tröst, utan problem och plågor. Då är det dags att ta tag i det. Innan du kommit dit så … tja! Your call!

Jag tycker väldigt väldigt synd om dig, Snabster. Om du vill dö, så torterar du dig själv just nu.

Om du vill leva, så gör du detsamma.

Du plågar din kropp och din själv, antagligen för att du tycker du förtjänar det.

Jag hoppas verkligen att du kommer till en vändpunkt snart och att du kan få insikter genom att läsa på denna sajt.

Vadervader tack för att du delar med dej av dina upplevelser.

Okej jag vaknade nyss. Var lite för suddigt igår för att läsa vad ni skrev.

Men ja, jag förstår vad ni menar alla, och jag förstår att man inte kan kontrollera beroendet för alltid, det räknar jag inte med heller. Men nu är det inte så att jag drar i mig HB och springer på fester varje dag, men det kanske ni också förstår. Utan jag dricker nästan bara folköl vid datorn framför någon film.. Kan nästan inte se film utan alkohol längre.. Men jag vet inte om jag VILL sluta! vad ska jag göra då? finns ju inte ett skit. Skulle ju bara bli mer deppig av det än om beroendet spårade ut lite mer.. Pysslade med andra droger förut som också gav mig lycka, men alkohol är min drog på det sättet. Samt cannabis, men jag ser inte det som samma grej. Cannabis röker jag bara ett par gånger i månaden eller något.

Alltså jag fattar ju själv att det är dåligt ibland. Ibland vill jag bara sluta.. Men sen börjar jag tänka efter.. Varför? Som jag ovan sa, finns ju inget annat direkt

Här finns en del tips på vad man kan göra för att klara dagen utan sitt beroende

Snabster---- Läs vadervaders inlägg igen… Du är ung än. Du vill nog inte hamna där eller hur? För det är så lätt att hamna där utan man har en aning om hur man kom dit.

Kanske måste man vilja , jag vet inte. Min erfarenhet av alkohol som nära anhörig till en som haft problem är att om man dricker just i det syftet att man bara vill slappna av då kanske man ska fundera på att man kanske inte mår så bra om man inte kan slappna av utan en drog.

Pröva sätta dig i soffan ikväll utan ölen…. Pröva en kväll utan se hur det går. bjud hem någon som du vet kanske inte dricker så du inte blir frestad. För hur du än ser det så förstör ditt beroende så småningom dit liv oavsett om du bara säger det är folköl. För hur mycket folköl blir det egentligen i veckan när du ställer upp burkarna. antagligen fler än du tror och erkänner. Min nära anhörig hade alltid det som ursäkt men kom igen Kia det är bara folköl ju det är inte så farligt……Hm!!Lovar dig det finns annat för att du ska må bra. men ja, viljan måste finnas eller iallafall insikten med att det är ett problem.

Är du helt ensam? Finns det ingen du kan sitta och snacka med istället? Din grej kanske är att hitta något att göra istället? Typ snacka med oss här till att börja med… för det funkade ju inte i natt när du druckit lite för mycket eller hur ;-)

Jag är övertygad om att man måste vilja, det finns inga kloka argument som hjälper förrän den dagen man verkligen vill. Det är en insikt som bara kan mogna inifrån.

När folk säger att "du förstår väl att det inte är nyttigt" eller "försök tänka över varför du gör så här", så blir jag bara förbannad och tar mig en tuting (eller vad det nu är) till, för det ska de bara skita i! Kan känna så fortfarande ibland, fast jag nu tagit tag i mig på allvar. Någon som pratar vikt med mig så där nedlåtande kan få mig att vilja trycka in hela pizzan på tvären i käften bara för att visa hur litet jag bryr mig …

Fast förståelsen från folk här när man vill men har svårt att lyckas, den känns väldigt bra.

Jag kommer ihag hur omojligt det kandes nar jag insag att jag maste sluta dricka. Jag var sjalv 19 och alla jag kande hade festa som sin storsta hobby. Kunde inte tanka mej ett liv utan alkohol, nykterister ar ju varldens trakigaste manniskor. Jag ville verkligen inte vara en av dom. Tyckte inte om att umgas med manniskor som inte drack, dom var sa himla trakiga.

Men nu har det gatt 3 1/2 ar och jag tycker faktiskt om att vara nykter. Jag trivs jatte bra med det. Numera kanns det som att jag valjer att inte dricka, jag kanner mig inte tvungen langre.

Jag kanner igen dina kanslor och nar man inte riktigt vet vad man ska gora at saken. Man vill faktiskt inte :P

Jag hade inte kunnat sluta dricka utan ga pa AA-moten. For dar sag jag manniskor som var roliga, snygga, framgangsrika etc och inte hade druckit pa flera ar. Da insag jag att det faktiskt gick att leva ett lyckligt liv, men samtidigt inte va tontig, utan alkohol.

Jag vet att det ofta ar en alderskillnad pa AA-moten och att vi i 20 ars aldern ofta ar minoritet, men det finns anda en hel. NA-moten ar ocksa bra, dar finns manga unga. Ga dit och kolla bara for att se manniskor som faktiskt lever nyktra och ar riktigt hyggliga manniskor. Man maste faktiskt inte sluta bara for att gar dit.

Usch, nu kanske det later som jag predikar, men ville bara dela med mig vad som funkat for mej. Det ar sa tungt att behova fundera pa att sluta dricka sa tidigt nar det kanns som att det ar ju det man ska gora nar man ar ung.

Men men, du far garna mejla mig privat om fragor el bara vill ha stod el bara snacka livet  nadija@hotmail.com

Hej.. tack för svaren.

#20 Ikväll är nog inte den bästa kvällen. Fredag.. Alla mina vänner har planer att dricka alkohol och festa. Men jag vill inte festa, tycker det bara bajsar sig då. Så jag ska nog sitta hemma ikväll också.. Har 2st 6pack som väntar på mig, tror inte jag skulle vela låta bli. Iaf inte nu

#21 Klart jag har vänner. Men jag har inte berättat för någon om detta och jag vill inte heller. Men det är igentligen bara 2 riktiga kompisar jag har. Ena bor 100 mil ifrån mig och den andra brukar jag inte vara med så jätte ofta.. Mina andra kompisar dricker bl.a lite för mycket själva och har lite andra intressen.

 #22 jo det är så jag känner också just nu ;p men jag vill ändå ventilera lite

Nadia, jag känner igen dina funderingar och så. Kul för dig att du funnit frid i att inte dricka. Men det jag känner mig ångerfull för att sluta är att jag aldrig kommer kunna dricka igen. För jag kan nog inte sätta gränsen "1 gång i veckan eller mindre".. blir det så blir det mycket. Och jag vill kunna ta en kall öl och känna ruset smyga sig på lite.. mja..

Tycker det är intressant att läsa era historier faktiskt.. Och lite skrämmande i vissa fall

Ventilera på du, du är välkommen!

Vadervader: Tack för att du berättat, mycket starkt!

Haha. Tanken pa att aldrig dricka igen ar fortfarande laskig! Men nu vet jag av erfarenhet att livet ar mycket battre utan alkohol. Jag tanker inte pa alkohol langre. Men om nagon sa att jag aldrig fick dricka igen sa skulle jag bli frustrerad och direkt vilja dricka.

Jag vet inte om jag kommer dricka igen, men jag vet att inte dricka har funkat riktigt bra. Sa jag trallar pa och tanker bara inte pa det.

Det ar darfor manga tjatar om "en dag i taget", tanken pa att "aldrig" fa dricka, roka en joint el cigg, el overata skrammer skiten ur mig, och manga andra. Du ar inte ensam om det. Men det gar faktiskt att sluta och vara lycklig. Jag har sett det i sa himla manga manniskor aven om jag sjalv fortfarande sitter fast med mat.

Du kommer att hitta din vag bara du ar oppen fortsatter leta, ge aldrig upp. Losningen kan komma nar man minst annar det och fran ovantat hall!

Kanske kunde trappa ner till iaf varannan dag till att börja med så jag får lite balans.. V>et inte om det hjälper mycket eftersom att jag själv inte vill sluta just nu. Men det är väl ganska bra om man tar lite kontroll så det inte spårar ut lika lätt… Men fan.. Ni vet ju känslan. Man kommer hem från jobbet och myser ner sig i fotöljen med en kall jäkel. Finns ju inget bättre.. Har en fin bakgrund som jag lever lite efter "Now it's time for my real job, getting loaded" Så jag känner varje dag nästan ;p

och vad får du betalt i då Snabster om det är ditt riktiga jobb?

Jag får betalt i att bli berusad förstår du väl? :)

är det något du kan använda dig av? som du kan gå tillbaka och se på med stolthet och säga f*n här gjorde jag ett bra jobb!

Ja det beror på hur man ser det. Går jag in på detaljerna så låter det ganska flummigt :) så jag skiter i det. Men du förstår att det var ett exempel va? Jag strävar under dagen efter att det ska bli kväll och jag ska få sitta med mitt 6pack

#31 jag tror det handlar om att du måste inse att det faktiskt är ett problem att du dricker på det viset du gör. Innan dess tror jag det är svårt. Men du är ändå en bra bit på vägen tycker jag när du någonstans säger att jag kanske ska trappa ner till varannan dag.

Kanske kan det bli mer än en dag i rad så småningom . En dag i taget är ju det man säger så om du klarar en dag så va fan kanske fixar du nästa dag också. Men det är svårt att hantera själv. Tror det är få människor som klarar ut det själv faktiskt.

#33 kan du inte hålla på din "belöning" tills nästa dag? Så blir det i varje fall inte var dag.

#34 Ja, jag tror också det. Men som det är nu så vill jag inte det. Måste först och främst hitta nåt jag kan göra. Mår som sagt bara sämre om jag blir "vit" och bara sitter och degar hela dagarna.

#35 Det var ju ungefär det jag sa. Att jag tar det varannan dag nu till att börja med. Bara för att få lite kontroll

#36 ja det skrev du ju såg jag nu. Det är bra!

#36… Finns det inget du kan hitta på… Finns det någon möjlighet att åka dom 100 milen till din bäste vän och bara var (förutsatt att inte han/hon också missbrukar)

har du något du tycker om att göra som du skulle kunna lägga fokus på? Någon hobby vad som helst egentligen. Att bara och sitta och dega som du säger förstår jag hur svårt det kan vara att lägga av. Man måste aktivera sig.

Har funderat lite nu och bestämt mig att jag ska göra ett litet försök och se hur länge det håller, inga krav eller nåt. Men jag tänkte ersätta 6packen med en redig påse chips och lite dip.. Sedan sitta och mysa vid datorn :) och se hur många dagar jag klarar.. Skiter i att det är miljarder kalorier, öl är ändå också det. Men chips är bättre iaf ;p

Kanske ska förklara varför jag bestämde detta. Men jag tänkte lite på hur det kan bli.. Kan ju inte alltid vara såhär bra för alltid. Om jag vill fortsätta dricka alkohol måste jag ha kontroll över det på nåt sätt.

+ att det hade varit ganska nice att få mitt närminne tillbaka. Börjar bli ganska störande

Snabster varför går du inte på AA mötte ge dig själv 90 dagar. det kan vara tankevärt

Känns ganska drygt att på nåt sätt avslöja att man är alkoholist för andra, även fast dom själva där har/har haft problem. Och jag kan inte tala i grupp. Tror jag klarar av det på egen hand om jag bestämmer mig någon dag för att sluta upp helt. Men nu vill jag ta en dag i taget.. Just nu är jag inte direkt sugen på att dricka.. Möjligen för att jag kanske inte har nyktrat till totalt sen igår :) men ändå

Snabster: Får jag ge dig ett litet tips som gör att jag tror att dina försök kommer att lyckas bättre…

Du får göra som Du vill testa - eller strunta i det.

Din hjärna villa ha en "drog" - drogen kan se ut på lite olika sätt, men principen är densamma. Allt som slutar på -in vet de flesta är "droger" (morfin, amfetamin, nikotin, koffein mm). Det som är -ol (alkoholerna) vet vi också… men sen kommer vi till det som många inte vet, även om många på just det här forumet vet det. Det som slutar på -os. Sakaros, glukos, fruktos… det sockerarterna. Dit hör även kolhydraterna stärkelse eftersom de bryts ner till samma -os i slutänden, fel redan i munnen blir det så.

Mitt tips är därför att Du inte väljer just CHIPS eftersom det är potatis som är stärkelse och bryts ned till -os i munnen och därmed behåller du ditt sug och vill bara ha mer.

Välj något annat istället som du känner att Du kan äta i fri mängd UTAN att underhålla ditt behov av att tillfredsställa dina glappande receptorer i hjärna…

• Mitt förslag är alltid fet hårdost (minst 28% gärna mer). Ta en hel ost som du tycker är god och skär den i stavar och ÄT. Wästgöta kloster 31% (svart paket) är god att äta på det viset, den finns även färdigskivad som nödproviant.

• Vispa grädde och ät med färska OSÖTADE bär (hallon är bäst).

Principen är: ät gärna mat med animaliskt mättat fett, men undvik kolhydrater som blir dessa -os som underhåller suget i de glappande receptorerna i hjärnan.

Ett litet tips bara som är väl värt att testa för ALLA som har någon form av begär. Det är de glappande receptorerna i hjärnan man måste mata med sådant de slutar glappa av…

Detta är en mindre medcinskt vetenskaplig - men ändå fungerande förklaring som hjälpt många.

Du Snabster, du kan prova att bli beroende av Beroenden iFokus.

Annars är det rätt bra med ett intresse, vlket som helst, man kan läsa om det eller surfa efter information om det eller chatta om det - innan man vet ordet av har butiken stängt och det finns ingen chans att köpa mer av sin "drog" den dagen, så kan man få en vit period nästan utan att märka det!

Mycket starkt beslut Snabster… Vi finns här och stöttar om/när det behövs!

Ang AA, du behöver ju inte ge det 90 dagar på en gång om du inte vill. gå dit en gång, kolla läget och säg inget.. sen kan du ta en gång/dag i taget om det känns bra. Det är ok att vara där och bara lyssna..

Faktist, fysiskt stöd är ojämförbart… 

Igen: Mycket starkt beslut.. vi tror på dig!

Snabster…. Jättestarkt av dig att vilja pröva.

Ta en timme i taget eller en minut i taget och råden du får ifrån Margareta är väldigt väldigt bra råd kan jag säga.

Att gå in på AA är inte fel. Du behöver inte sitta och säga mitt namn är …. och jag är alkoholist. Du kan bara säga ditt namn och säga att jag är här för att lyssna idag.Kanske kan du få ta del av berättelser som gör dig ännu starkare att du inte vill hamna där dom är eller har varit.

Behöver du oss för att skriva av frustration så gör det :)

Snabster… Hur mår du?

Kram

#48 Tack för tipset..

Ja, jag mår väl bra. Men hade oturen att några kom över och drack öl o rökte lite igår. Men jag lyckades hålla mig borta från ölen.. nästan :D drack typ 2 st. Men ska se om jag kan låta bli chips.. Men vadå, kan jag inte äta socker heller? :(

Det tyckte jag var kanonstarkt av dig!! Att bara dricka två öl alltså! Super, klappa dig själv på axeln!!

Snabster: Det är klart du kan äta både chips och socker, men när och om Du gör det skall du vara medveten om att de triggar ett sug - suget efter det du inte kan hantera.

Om Du självmant väljer att avstå det som du VET och lär dig triggar, så blir det lättare att avstå det som du får i dig för mycket av också… det går hand i hand liksom…

Du var JÄTTEDUKTIG igår tycker jag - vad är 2 öl ? En piss-i-Mississippi eller hur?

Tack Problembarn, och Margareta. Fina ord :)

Okej, jag förstår vad du menar #51.ska tänka på det

Superduktigt!! bara två, med kompisar! Jag är impad! Jag tror inte jag hade klarat att stå emot det "trycket".. (om det gällt socker vill säga)

Igår drack jag.. Idag drack jag inte. Har åtminstonde hållit mig till varannan dag som jag ville, och jag tänker fortsätta som nu ett tag iaf. Känns skönt med lite halvbalans iaf :p tack för allt stöd

det kanske kan fungera bra för dig att trappa ned i etapper? :) Kämpa på iaf! :D

Snabster… tycker du är riktigt stark… Bra jobbat:)

Du är stark Snabster- fortsätt i samma stil!

Men det är ju super!! 50% är faktiskt hälften!! Kanonbra! Go Snabster!

Snabster, du ska veta att vi är här om du vill snacka eller så. :)

Snabster…. Hur går det för dig?

Snabster, hoppas du är lika snäll nu som du var på hittekatten? Kul att du är kvar iaf!

#61 tack så mycket :) 

#62 Jo tack det går hyffsat. Har hållit mig till varannan dag och det är faktiskt inget särskilt problem.. Förutom att jag varit rätt sugen , men det är inte så farligt. Känns bättre i magen också :)

#63  klart jag är

Jag tycker att du gör det kanonbra! Så'n snabb förändring… när du vant dig kanske du vill/kan gå över till var tredje dag ;-)

Lycka till!!

Har en känsla att ikväll kommer varannan-dag grejen att spricka.. Fredag.. bra filmer et.c :( så jävla jobbigt att behöva tänka på det. Har ju knappt några pengar kvar ens.. Panta för att få öl känns risigt :( men det måste väl göras

Köp juice eller kanske alkoholfri öl istället då får du ju smaken men slipper alkoholen

Mjo det kan jag väl. Men det är dock ruset jag är ute efter.. iaf lite. Känna sig god och mysig, lite tung i huvudet och njuta till en film. Och sedan smaken såklart. Men kanske kunde köpa 2.8or istället

Snabster…. nu är du så där super sugen.. Försök en gång att stå emot just det svåra suget du har nu..Gå och handla ost eller nått fett som du kan äta när det blir för hemskt. Vet inte om det hjälper men då äter du iallafall inget onyttigt :)

Och framförallt prata med osssssssss Ta en minut i taget.

. Skit i att det är fredagskväll….

tänk att det är torsdag eller nått istället kanske…

Vill också säga att vad du än väljer och om du inte orkar stå emot så finns vi här ändå för dig…….Kram

Annars köper 2,8or är en bra alternativ. Då har man en burk i handen…

#69 Det vart faktiskt lite bättre av att äta lite feta grejer. Åt tacos, fast med mycket creme fresh hehe

#70 lite svårt :p vet ju att jag inte ska jobba imorrn. Och mina kompisar ringer stup i ett o frågar om jag ska till krogen. Fast det gillar jag iofs inte så jätte mycket. Men en kompis vill komma hit o dricka öl framför tvn.. o det vill jag, men jag har sagt nej.. För då blir man alltid skit ufll ;p

#71 tack! =)

#72 Japp. Då kan man iaf hålla det på en bra nivå tror jag iaf.. Men alltså jag blir to.m full på 2.8or. Är väldigt lättpåverkad.. Fast det kan bero på att jag alltid dricker öl rätt så snabbt

Hmm.. från det ena till det andra.. kanske borde fixa mig en presentation :o

Nu har jag pillat ihop en liten presentation :)

Ooooh vilken söt katt du har =)

Kan bara skriva som biobio:

Ooooooooooooh vilken söt katt du har!

Tack tack =)

Strongt av dig att erkänna dig själv som missbrukare. Jag har själv levt ihop med en alkoholist (periodvis som sambo o periodvis som särbo.).
Vi (han) har försökt alla vägar till att bli nykterist eftersom han kunde gå igång på en lättöl o sen inte kunde sluta. Han hamnade många gånger på akut avgiftning på Las. Han provade beh.hem (12-stegs inriktat) men det kändes inte rätt o inte heller AA fungerade för honom. Fungerar AA så är det bra men detta att ge AA 90-dgr som nån i ett tidigare inlägg skrev tror jag inte på. De 2 olika AA som finns här i närheten är då verkligen inget att ha, folk sitter o ljuger de andra rakt upp i ansiktet o är ute efter beundran när de några dgr tidigare varit fullkomligt dygnraka o vi har bogserat hem dem.
Alla är inte lika men för min fd sambo (han är numera avliden MEN inte pga alkoholen) så var han "tvungen" att supa ner sig i perioder för att sen sköta sig  till nästa semester.
Med mkt tjat o gnat från min sida kunde han faktiskt dricka "normalt" (i mitt tycke för mkt men det är en annan sak) fredagkväll o hela lördagsdygnet för till nyktring på söndagen. Tyvärr tappade han mkt av sina barns småbarnstid pga av detta, dels är det en tid som aldrig kommer igen o dels kan han pga tragiska omständigheter inte gottgöra barnen nu heller. Självklart saknar jag min sambo men samtidigt har jag blivit FRI i o med att han avled. Jag älskade honom men att leva med en person som bryter ner sin kropp o samtidigt blev aggressiv efter lång tids drickande är inte heller bra. För min del blev det som en oro även under de bra o nyktra perioderna, det var som en väntan på när helvetet skulle bryta ut igen.

#79

Jag blev verkligen berörd av ditt inlägg även fast jag sitter här, onykter. Det är det jag är rädd för - att bli våldsam. Men jag? våldsam? det har aldrig hållt ihop. Jag har endast slagit en ända människa som jag kommer ihåg, och det var när personen hade varit på mitt syskon. Sedan kan jag få vissa ångest utbrott eller vad man ska kalla det, som gör att jag vill slå sönder ett bord. Men det sitter alltid i tanken, och kommer aldrig ut fysiskt.. Utan jag bryter oftast ut i gråt. Trist att höra om din sambo, men samtidigt skönt att höra att det lättade ditt liv på något sätt. Nu har jag druckit några dagar i rad och är inte särskilt stolt.. Och för det mesta har man en anledning.. Som jag har nu, eller? .. j

ag har inte längre ett jobb.. Inte för att jag misskötte mig eller något, men tiden gick ut och jag fick ingen förlängning. Har mått ganska dåligt. Men jag känner att på nåt sätt måste jag ju kunna tjäna pengar ändå, på nåt jag är bra på. Men jatg vet inte riktigt vad jag är bra på !! Har ingen a-kassa längre, så nu är det akut. Men har hittat lite internettjaffs som man kan tjäna lite stålar på.

# 80 Min sambo var inte heller våldsam/aggressiv i början, det kom som sagt efter en längre periods drickande o det debuterade inte förräns i 40-års åldern. (Han började dricka tidigt, i 13-års åldern o sen eskalerade det i perioder av hans liv.)
Våra barn är väl medvetna (8 resp 4 år) om att deras pappa var alkolist men samtidigt var han en jättebra pappa på många vis. Trots att han var svårt sjuk det sista halvåret så tillbringade han tiden hemma i vårt gemensamma hus o  då fanns han ju alltid tillhands trots att han inte orkade så mycket. Han läste läxor med stora flickan o lillan sov middag på armen i soffan samt mkt TV-tittande med barnen o mycket prat med dem.
Sommaren för 2 år sen så var vi särbo o jag jobbade som sommrvikarie på ett äldreboende på natten. Vi hade första natten en barnvakt som inte funkade med barnen alls så vi bestämde att testa att låta pappa vara barnvakt istället, trots semester. Faktiskt funkade det jättebra, även om pappa inte var helt nykter de nätter han passade barnen. Jag kom hem till vår lägenhet med nöjda o lyckliga barn som redan ätit frukost o fått rena kläder. Pappan kände sig behövd o det gjorde att den semestern söp han inte ner sig!!! Innan har han dock inte fattat att semester inte är att = dricka järnet o sen inte kunna sluta. Jag kände mig lycklig, jag kunde jobba o pappan tog hand om barnen. Denna sommar gjorde vi massor tillsammans o hela familjen njöt i fulla drag. Vi var lyckliga o planerade för ett liv helt tillsammans igen, att jag o barnen skulle flytta in vår villa igen till förra sommaren men tyvärr blev pappan sjuk då. Flyttade hit gjorde vi dock men livet blev inte riktigt som vi tänkt oss. (Pappan avled i dec förra året). Däremot är barnen o jag trots allt lyckliga i vårt hus där vi upplevt mkt glada stunder men även jobbiga stunder med pappan. Vi är FRIA o lever av minnet av de goda stunderna med pappan o vårdar hans minne genom att prata om honom o leva i hans anda med motorsport samt damma hans priser som han vunnit i rallytävlingar.Vi vet ju att han trots allt ÄLSKADE oss sina 3 småflickor som han kallade oss, jag var 11 år yngre än min sambo samt våra 2 högt älskade döttrar.
Mycket text men jag försöker att belysa att allt inte är negativt att leva med en alkolist (även om jag defininitvt inte tänker försätta mig i den situationen igen). Men hur lr hur jag vet att min sambo/ barnens pappa själv led av att vara alkolist. Han sårades även av att se att vi mådde dåligt (som en reaktion på det drack han ännu mer och vips var den nedåtgående spiralen i rullning igen)

håller på att DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!11 .. var meningen att jag skulle fiska imorgon.. så darför gav jag mig själv en anledning att inte dricka idag.. jag drack inte igår heller.. Men sen nu så ändrades planerna, och det blir inge fiske fören på fredag.. och då kom det ett jävla sug … affären stänger om 1 timma och jag sitter o bollar om jag ska göra det elle rinte.. det blir nog det, även fast jag inte vill.. men gahh.. ångrar nästan att jag började försöka sluta. Var ju inga problem förut även fast jag vet(?) pg.a alla historier att det kommer bli det..

Halloj! Hur går det?

#53.. ja det slutade med att jag köpte mina öl. Sån jäkla befrielse att få i sig det.. Har suttit och deppat lite ikväll och jag VET att jag kommer dö mycket yngre än andra om jag fortsätter.. Men jag vet även att jag tror inte jag har psyket nog att sluta, själv.. Eller psyket att vilja.. Jag tror detta är nåt jag måste vänja mig vid, tror inte jag kan rubba det.

Måste fråga vad är CB?

#85: Cannabis

Okej inte undra på jag ej visste rör mig ju ej bland droger aldrig gjort kommer aldrig göra.

#87 låter bra

#87 . Gissar på att du inte brukar nikotin, alkohol, koffein eller någon medicin då

#89 Läs min tråd Socker/Cola beroende

Slutade röka då jag var 16 år min farmor den enda i min släkt som älskade mig för den jag var hon dog i lungcancer. Har smakat alkohol säg den tonåring som ej gjort det fåtal finns. Koffein får jag via cola tyvärr..

Medicin äter jag men droger menar jag ju cannabis, amfetamin, etc etc. Sk farliga såna.. Mediciner är väl ej heller så snälla.

#90 . Nja men droger är droger.. Det som påverkar kroppen, som inte är "naturligt", varesig det är cannabis, alkohol socker eller koffein Cannabis är en extremare drog och alkohol, amfetamin,heroin värre. Men alla är droger, det kroppen igentligen inte behöver fast som får en att känna sig (temporärt) bättre är inte bra..

Detta handlar dock inte om mer eller mindre skada, utan allt detta är en drog, vilket är ett likadant helvete som det andra.. Bara det att lagen graderar det

#91 Väl talat.

Synd, jag skrev här igår, men det försvann. Ska försöker skriva om.

Snabster, jag antar att du är rätt så ung. Då är det mycket lättare att dricka för alla dricker ju. Då är livet gladare med en framtid, kompisar och fester. Men nån gång blir det 2 grupper. De som klarar av att dricka och de som blir ensamma alkoholister.

Jag har en liknande historie som Gullan402 i #79 men min kille dog av alkoholen.

Han började dricka under lumpartiden då alla drack, sedan kom vänstertiden med prat och rödvin. Han drack i 25 år. De andra slutade men inte han. Han drack för att handska sin ångest. Ändå klarade han att gifta sig, fick 5 barn, hade bra jobb och byggde hus. Ett helt vanligt liv alltså. Ingen visste, bara familjen och de hade ett helvete. Gömmer och ursäktar mannen/pappan för andra. Barnen kunde inta ta med sig kompisar från skolan för de visste inte hur pappan var idag, kvinnan som visste att festarna kunde spåra ut.

Efter skilsmässan träffade jag honom och blev jättekär. En underbar man, intelligent och snäll. Det dröjde ett halv år innan jag fattade att han är alkoholist. I början var det bara mysigt att dricka med honom.

Sedan började helvetet för oss. Hopp och förtvivlan. Hat och kärlek. Inskrivningar och utskrivningar. Lögner, besvikelse, äkel och en hoplös kamp.

Han dog för 2 år sedan genom att en kråppsåder brast. Och då brast också alla mina drömmer om ett gemensammt liv med honom.

Hans yngsta dotter var bara 12 år.

Alkohol är inte kul!!!

Sök hjälp! Jag tror inte du kommer att kunna ta dig ur ditt beroende(?!) själv.. Vill du inte leva livet? eller är det livet du beskriver här ovan? Åh jag skulle bara vilja få dig att inse vad mycket mer livet har att erbjuda!

#11 Har du fått någon hjälp?! Vad fick du för hjälp förra gången du blev nykter?

#94 Snabster och Vadervader är de som kommit långt i sina beroenden på många sätt skulle jag nog vilja påstå. Läs runt lite så ser du. Vadervader har en egen tråd under medlemmarnas egna historier

Snabster har detsamma:)

#96 okej ska kolla där då:)

När jag var 20 såg jag heller inga fel med mitt drogberoende. När jag var 30 såg jag fortfarande inget fel med det.

När jag var över 35 började jag märka av konsekvenserna, men jag kopplade det inte riktigt till mitt drogberoede. Jag förstod helt enkelt inte.

Mig var det väl inget fel på? Jag hade ju använt droger hela mitt vuxna liv och hade väl kontroll på vad jag gjorde? Att omvärlden var full av idioter var väl inte mitt fel? Att jag periodvis mådde väldigt psykiskt dålig måste bero " arv och dåliga nerver", eller?

Leva ett ennat liv?? Va? Vad för liv? Ånej, inte jag inte, jag hade ju mina bästa vänner bland andra missbrukare. Umgås med "vanliga" människor?? Aldrig!! De är helt klart inte riktigt kloka

Nu lever jag som en vanlig människa. Nja, vanlig och vanlig? Jag lever som nykter narkoman/alkoholist med 12-stegsprogrammets hjälp.

Det tog många, många, långa år att komma dit, och det tog lika många o långa år att faktiskt förstå att jag var alkoholist/narkoman.

#98 Ja det tar lång tid och innan man har förstått det är det omöjligt att sluta! Det finns ju ingen anledning.. tror man..

#99 ja, visst är livet underligt ibland.

Jag var antagligen tvungen att nå min personliga botten innan jag insåg vilket destruktivt liv jag levde.

Konsekvenserna av mitt missbruk var otroligt stora, men ändå såg jag dem ite.

Nu när mitt liv har varit nyktert o drogfrtt länge, kan jag glädjas av alla sidovister och det nya liv jag har fått.

Så lycka till alla, det finns alltid en ljusning!