Du skriver inget dumt Idenor, men jag skulle nog varmt rekommendera att du går till någon som du kan prata med som är proffisionell när du går i sådana tankar.

Jag vet personer som hållt på lika länge som du och jag tror att sockerberoendet/matmissbruket är svårt just för du inte kan ha nolltolerans på det.

Jag vet inte riktigt var jag hört historien om det var på ett AA möte eller annat men där pratas det om tigern i buren. En alkoholist kan ta sin flaska och låsa in den i en bur. Precis som en tiger. Där kan man tämja den medan den är i buren. En socker/matmissbrukare låser in sin tiger men måste ta ut tigern minst tre gånger om dagen och då gäller det verkligen att man lyckats tämja den…..

Det är ett svårt beroende det tänker jag inte hyckla med och det du följer och är rätt på alla sätt och vis. Men jag tror som sagt att när man kommit till stadiet du är i just nu när man känner att man inte orkar mer. Jag har haft många sådana tankar jag med, så tror jag att man måste vända sig till någon som kan hjälpa en. Det är inget skamligt i det på något sätt det är snarare styrka att be om hjälp…..

Skickar massa kramar

/Kia

Vad har Du för matplan Idenor? Behöver du justera den lite så att den hjälper dig lite bättre?

TACK för stöd!

 Kia, jag har sökt hjälp..men det är 3 månaders väntetid till vuxenpsykiatrin här i stan. Under tiden går jag på frigörane andning och får stöd i samtalen med den kvinnan.

Kram tillbaks :)

Det är inte klokt att det är så lång väntetid till att bara få prata med någon. Helt sjukt tycker jag. Bra att du ändå gör något under tiden som kanske kan hjälpa dig lite iallafall.

Jag borde också söka stöd någonstans ifrån vet inte varför jag inte gör det. Jag är nog rädd för vad som ska komma fram. Vet inte riktigt vart jag ska vända mig heller. Undrar om det ens finns någon som kan hjälpa? En dag ska jag våga. Eller jag måste jag med…

Hon jag nu går o pratar med sa en väldigt klok sak.

Att säga "Jag väljer/ Jag valde" istället för att säga "Jag måste/ Jag borde".

Det är så mycket snällare mot oss själva. Som igår tex valde jag att stanna hemma ist för att gå på praktiken.. istället för att slå på mig själv o tänka jag struntade i praktiken. Dumt exempel kanske.. men du kanske förstår.

Välj glädje säger hon!

Kia, jag tycker absolut att du ska söka stöd. Ring din hälsocentral och be om en tid hos din husläkare så kan han/hon skriva en remiss till tex vuxenspsykiatrin.

KRAM

Margareta, tack för att du bryr dig om.

Jag mailar dig :)

Vi är här för att vi bryr oss Idenor!

Tack för era inlägg, känner igen mig mycket i det ni skriver!

Själv skall jag träffa en psykoterapeut som också är sexolog idag för första gången. Jag har ett dysfunktionellt sex- och kärleksberoende som jag också jobbar med i ett självhjälpsprogram. Har fått rådet att också jobba med mig själv med hjälp utav någon proffesionell, vilket jag nu skall pröva.

Jag har under så många år (över 6år) försökt att med egen kraft och egen vilja försökt lösa detta bekymmer på egen hand. Men börjar i dag inse att det är inte möjligt för mig att fixa detta på egen hand. Denna insikt är jobbig, men samtidigt nödvändig! Annars hade nog mitt liv tagit en ända med förskräckelse.

 Ha det gott och lycka till, det finns hopp även för oss!

Daniel

Hej Daniel och alla andra medmänniskor!

 Vad härligt att du tar tag i ditt beroende. Hoppas du kommer tillfriskna sakta men säkert och få en stabil abstinens.

Själv känner jag hopp nu! 

Igår ringde jag till Pernilla Lunderot och fick en ny matplan. Så befriande att lämna över till en specialist och ta emot hjälp.

Önskar alla en givande dag! Tack för att ni finns.

 KRAMAR anna