Jag tror egentligen att det inte är många beroenden, utan ett beroend. Ett slags universalberoende med oändligt många gestalter. Det positiva är att när man lärt sig känna igen det i en gestalt kan man lättare känna igen de andra!

Den här webbplatsen har givit mig så många aha-upplevelser att jag knappt hinner med. Isikterna kommer så fort att jag känner mig som om jag försökte hålla balansen i ett jordskred. Om jag kan hålla mig på benen tills allt rutschat ned i dalen är det lugnt, men tänk om jag trillar … ?

Fast det är en mäktig känsla också ! Snacka om self empowerment!

Hej på er!

Jag tror att våran grundproblematik är liknande. Vi utvecklar strategier för att dämpa jobbiga känslor, upplevelser och tankar. Vi som har så att säga beroendepersonligheter eller kanske växt upp i miljöer där vissa känslor, tankar och upplevelser inte har varit riktigt okej att visa eller prata om. Har nog en tendens ,då vi hittar något(en situation eller objekt) som vi känner att vi mår bra utav, att gå helt upp i de här sakerna och lägga vår tillit till att nu har vi hittat ett sätt att må bra utav. Detta kan både vara på ett medvetet 0ch omedvetet plan. Till slut tappar vi förmågan att utnyttja bättre fungerande lösningar på att må bra och då blir vi mer och mer tvångsmässiga, ett beroende utvecklas.

Vad det sen gäller vad vi blir beroende utav kan vi nog både byta objekt och situationer. För mig har nog min snålhet räddat mig ifrån att utveckla beroende åt vissa håll såsom shopping, spel etc. Även om jag kan se tydliga tendenser på att jag mycket väl skulle kunna utveckla sådana beroenden.

Hmm, blev kanske lite rörigt men mina tankar är nog lite röriga just nu.

Tack

Ständigt, Kia! Både vad gäller beteenden, mönster och lösningar. I övrigt säger Gronstedt och D-72 vad jag känner.
/Linda

Jag tror jag skulle kunna gå in på vilket möte som helst som slutar på AA om det så är FAA, OA , SLAA, AA , NA eller vad som helst och känna att jag hör hemma där.

Jag behöver egentligen inte specificiera min drog för jag använder mig av alla droger jag kan för att stimulera mig själv.

Jag vet detta är fel men det känns som när jag slutar med en så tar bara en ny drog vid och än så länge har det inte varit någon drog som skadat mig fysiskt (nu räknar jag bort min övervikt då).

Jag funderar på hur jag eggentligen mår just nu.

Rotar jag i för mycket saker? Borde jag trappa ner och inte rota så mycket för det gör att jag mår hel knäppt emellanåt när jag inte kan låta bli att fundera på barndom, tonårstiden, nutid.

När jag då säger så att jag hör hemma på alla möten så känner jag mig inte direkt friskare.

Men i alla avseenden så handlar det om lögner och fel beteenden och jag beter mig så i alla situationer och det är något jag måste jobba bort på alla sätt och vis för jag måste bryta.

Hur lever man utan beroenden? Finns det verkligen någon som lever utan beroenden?

Vad är det för krav jag ställer på mig själv egentligen. Är det ens rimligt att tänka att jag aldrig mer ska äta en bit socker? (vet man inte ska tänka aldrig mer) Men ärligt är det ens rimligt?

Om jag går till mig själv så har jag emellanåt för stort fokus på vad som är mina bekymmer och vad som är orsakerna bakom dem.

När jag byter fokus och lägger det på lösningen i stället så tycks märkliga saker hända i mitt liv själsligt, psykiskt och fysiskt. Den lösning som jag försöker fokusera på är att fortsätta ett jobb inom 12-stegsprogrammet. Varje gång jag gör det känns det lättare. Men som den beroendeperson jag är tappar jag ofta fokus, jag vill ju ha snabba, enkla vägar helst utan att jag skall behöva lägga så stor kraft själv.

Ha det gott så länge!

Snabba, enkla lösningar, det är jag i ett nötskal. Men efter några år nu där jag är medveten om mina beroenden så fattar jag också nu att det finns ingen lätt lösning. Jag måste gå den långa vägen och det får ta den tid det tar, sålänge jag kan leva i tillfrisknad.

Min sponsor börjar guida mig nästa vecka det ser jag fram emot.