Tradera är en av mina bästa vänner också. Helt beroendeframkallande!! Alltid hittar man något man absolut vill ha. Men jag har "taggat ner" betydligt när det gäller att handla på Tradera. I början köpte jag som en galning. Vår lantbrevbärare undrade säkert varför jag helt plötsligt fick så mycket paket ;o) På bussgods var jag välkänd..hm

Nu köper jag inte så mycket längre, har även sålt en del faktiskt (måste ju finansiera inköpen hihi).

 Men jag måste kolla på det nya som kommer in på Tradera varje dag annars får jag abstinens. Det är likadant med "Blocket".

Prova att avstå från att handla på Tradera denna månad då?! Så ser du iallafall om du själv kan betämma över ditt eget liv! Jag menar om du har pengar kvar i slutet av nästa månad kan du ju handla då?!

Jag kan också handla för mycket många gånger. Jag har aldrig handlat på Tradera eller blocket… Men jag kan se tendenserna många gånger när jag är ute och handlar spelar inte så stor roll vad det är jag handlar.

Jag tror shopping beroende är värre än vad man tror många gånger. Det kan verkligen sätta en i en dålig sits. Jag använder mig ej av kreditkort till exempel. Ett tag hade jag kreditkort när då kassören frågade mig konto eller kredit då kunde jag höra mig själv säga kredit…. Fråga mig inte varför…

kia ja jag har bara mitt visa kort men många gamla krediter som jag fortfarande betalar på trist :-(

Som tur är är det inte som på lyxfällán.

men det är så lätt överallt kan man söka krediter via sms telefon och gud vet vad.

Har varit inne på tradera men stängde ner den fort som bara den ska inte handla denna månad där.

Vad duktig du är! Hoppas det går bra! Jag håller på dig!

Ja det där med krediter är mest skit känns det som. Det är säkert bra för dom som kan hantera det. Men jag vet att jag inte kan hantera det. Om det sen har med min beroendepersonlighet eller inte det vet jag inte, Men vad jag vet är att det går absolut inte.

Jag plockade bort krediten på mitt Visa kort för jag insåg att det inte gick mer.

Jag har inte skuldsatt mig i massor just nu men ja förr har jag och har då fått betala surt tillbaka med höga räntor vilket inte alls är roligt.

Shoppingberoende, ja. I perioder i alla fall. Jag handlar kläder i mängder. Men jag har inga krediter över huvud taget. Och jag handlar aldrig för pengar som inte finns. Räkningar och mat betalas först. Därefter kläder/andra saker till barnen och sedan mina egna kläder och hobbies (böcker och pärlor).

Så man kan väl säga att det är pengar som jag annars hade kunnat spara som går åt till mitt shoppande, inte pengar som skulle gått till andra saker.

Men mina kläder får inte längre plats i garderoberna… Och de olästa böckerna ligger i travar, och pärlor som jag inte hinner göra smycken av ligger i sina lådor…

Nästa punkt på mitt göra-mig-av-med-beroenden-program borde kanske vara att inte handla så mycket… Ingen dum idé faktiskt! Tack för tråden, som gav mig ett lite generat uppvaknande och en ny infallsvinkel på mitt tillfrisknande!

Linda  

Jag hade också en period på typ 1½ år då jag dagligen handlade på Tradera. Mest kläder till mig och barnen samt pärlor. Sedan insåg jag att jag bara lurade mig själv: jag hängde med alldeles för långt i budgivningen för jag skulle bannemig ha den där grejen, och pärlorna är mycket, mycket billigare i de vanliga webbshopparna än de blir på tradera. En säljare skickade en gång med en massa andra grejer eftersom priset hade blivit så tokhögt på några pärlor som jag "vann". Hon skrev att hon tyckte synd om mig… *pinsamt*

Och mycket av kläderna jag ropade hem är rena skräpet eller helt enkelt inköpt billigt på postorder och sedan sålt till mig för betydligt dyrare peng… *pinsamt igen*
Nu köper jag från postordern själv istället - blir i alla fall billigare än att sponsra någon Traderasäljare att göra det åt mig… *pinsamheten når taket*

/Linda

Förr fick jag alltid drift att köpa något "extra" till mig själv, huset eller trädgården när jag blev stressad och pressad. En drift att "fodra mitt bo" när det blev jobbigt. Sedan tog kolhydratberoendet och tröstätandet över i många år, men nu, när jag fått (ta i trä) knäcken på det beroendet, tittar lusten att fodra boet upp igen.

Inte direkt något shoppingberoende, men kanske besläktat?

På Tradera köper jag bara böcker, men jag försöker låta bli. Jag har inte råd att bygga ut huset för att få plats med fler bokhyllor …

#9: ja, så skulle jag nog också klassa mitt beteende. En annan yttring av min beroendepersonlighet, men inte ett fullfjädrat beroende. Jag älskar att köpa saker för att "unna mig" eller för att förbättra vårt hem. Men jag skuldsätter mig som sagt inte och negligerar inte heller riktiga åtaganden för att istället shoppa. Men visst handlar jag mer nu sedan jag börjat ta tag i mina ätberoenden/beteenden… Detta skall stävjas!

/Linda

#9: mina böcker behandlas som följer: när en bok är oläst får den stå/ligga i bokhyllan. Så fort den blivit läst, stoppas den undan i för ändamålet avsedda kartonger i förrådet - i väntan på att vårt hus skall bli klart, där jag kommer att ha ett bibliotek! *lycka* Jag skall äntligen få se alla mina böcker igen! Men som läget är nu, inser jag så smått att inte ens mitt fina bibliotek kommer att kunna hysa alla mina böcker. Det får nog bli en nätt liten utrensning när den dagen kommer. Kan man vara beroende av böcker/av att läsa?
/Linda

#11: Definitivt! Det är mitt första, största och absolut heltäckande beroende, och ett jag inte har minsta tanke på att låta bota mig från. Jag köper 100-200 böcker om året och läser cirka 400. Jag läser inte bara i sängen, i soffan, i fåtöljen och på muggen, utan också under promenader och medan jag handarbetar. Jag har dock lyckats vänja mig av med att ha en bok på passagerarsätet och läsa vid rödljusen !

#12: *ler* då är vi själsfränder Gronstedt! Jag vill inte heller bota mitt läsande! Sedan jag fick barnen har läsandet sjunkit kraftigt - jag har helt enkelt inte så mycket tid över längre - men nu börjar jag kunna öka lästiden igen så smått (barnen är 3 och 5 år gamla). Fast 400 böcker om året har jag nog svårt att hinna med ändå *s* Om jag hade försökt att läsa vid rödljusen hade jag nog inte kommit iväg när det slog om till grönt! ;-) 
/Linda

hej Alla dax att erkänna hur kass man är

Jag har krediter och handlar tyvärr för pengar som inte finns sen döljer man räkningarna för mannen tills han av misstag hittar dom FAAN nu får jag bita i det sura äpplet och reda upp skiten igen SUCK.

Måste få hjälp att sluta upp med detta någon som har ett förslag hurr man kan få hjälp. KBT kanske inte vetja.

Har idag klippt alla kort spärrat alla krediter gått urr TRADERA

 tänk vad man blir bra på att dölja sånt här egentligen eeller kanske det är så att man förtränger det så finns det inte.Men tyvärr finns dom jukvar ungefär som att supa bort sina bekymer inte heller nån mening då problemen är flytande

Vill kunna vara normal Vill Inte ha det så här längre då min man ärr tvärt emot sparar och är duktig ekonomiskt.

Vill inte mista min familj

Pernilla, jag gör likadant om jag har möjlighet. Jag vet precis hur du känner dig. Man handlar för sånt som inte finns.

Jag har blivit bättre men det är för att när HAN väl hittar räkningen så kan man inte ljuga så mycket längre. Eller??? Jag har nog lyckats ett par gånger att prata mig ur det med….

Man blir skicklig på att ljuga.

Jag vet inte vad du kan göra, men kanske lägga korten på bordet hemma och erkänna att du har det prolemet du har är en början och sen därifrån göra upp en plan som gör att kanske du inte handlar och har hand om ekonomin på ngt sätt.

Jag känner igen mig här med.

PernillaS, det där ljugandet är nog gemensamt för alla beroenden, vad det än är. Det är mycket starkt av dig att klippa korten och spärra krediterna. Det är nog så man måste börja - stoppa in den där tigern i buren och slänga bort nyckeln!

Stå på dig! Och surfa hit i stället för till Tradera, här finns många tips att få.

Kia och Grönstedt

Tack ja jag har bett om att min man ska ta hand om mina pengar men han tycker att jag är vuxen nog för att kunnaa klara mej själv

Ja eller hur

PernillaS: Tack för att du berättar!
Vad starkt av dig att klippa korten etc! Jag är verkligen imponerad! Du måste nog prata allvarligt med din man, för om han inte hör eller förstår när du faktsikt ber om hjälp att komma ur en ohållbar situation, får du nog bli tydligare. Ni är ju två i förhållandet. Tillit, omtanke, hjälp.
Jag har själv upptäckt att jag måste vara extremt tydlig när jag kommunicerar med min make, eftersom vi fungerar, tänker, resonerar, tolkar och reagerar på fantastiskt olika sätt!
Förklara enkelt och naket hur du mår, vad du gör, vad du vill förändra och vilken roll han kan spela i detta, så vill han säkert hjälpa dig! För familjens skull, för er skull, för din skull.

Stor kram!
/Linda

#18 Det där tycker jag är oerhört svårt. Att förklara enkelt och naket.

Jag är just nu det värsta han vet. Han förstår inte alls hur man kan hamna i sånna här situationer .Han känner sviken. Dels för att jag har satt mej i denna sitsen och för att jag inte bad honom om hjälp.

Andra gånger jag har bett om hjälp har han blivit sur och tvär. Om han bara visste hur förnedrande detta är hur jävla dåligt man mår. Om han bara visste att man är vaken på nätterna med ångest att man mår illa när man går till brevlådan. Fattar han inte varför jag är arg lessen och orolig hela tiden. Herregud är han blind eller ser man bara vad man vill se

Jag vet att det är svårt! Men det är precis det jag menar: "om han bara visste…" "Han förstår inte alls…".
 
Hur skall han kunna veta och förstå om du inte berättar det för honom? Det är i alla fall vad jag har upptäckt i mina egna relationer, mitt eget äktenskap. Vi tänker, talar och tolkar saker så otroligt olika att jag ibland funderar på om vi alls pratar samma språk. Men jag har insett och erkänt min del i de missförstånd som många gånger uppstår och därmed även tagit min del av ansvaret att dels vara mycket tydlig i vad jag säger och dels berätta hur det han säger eller gör tolkas av mig och därmed vilka känslor som sätts i spel.

Mitt förslag är därför att, när ni inte är upprörda, sitta ner lugnt och stilla och utan skuldkastning, gråt, ilska, elelr andra känslor som kan grumla kommunikationen, berätta på riktigt. Inga halvkvädna visor. Inga tnakar om att "han måste ju bara fatta…" För det är orättvist. Mot er båda. Ingen av er är tankeläsare. Och ord uppfattas olika av oss alla.

Lugnt förklarar du att "Jag förstår att du säkert menar något annat när du säger… Men vet du vad? Jag uppfattar det du säger så här… Jag tolkar det så här… Och det gör att jag känner mig… Likadant förstår jag dina känslor av svek och att du reagerar med ilska. Det är fullt förståeligt. Men tänk för ett ögonblick på hur det får mig att må. Jag vet att det jag gör inte är bra och att det på sikt kan försätta oss i en riktigt ohållbar situation. Jag är jätterädd för att förlora dig. Jag har bestämt mig för att förändra mitt beteende och jag ser fram emot att bli frisk. Men för att lyckas kommer jag att behöva din hjälp. Ditt stöd. snälla, vill du hjälpa mig att komma tillrätta med mitt beteende? Vill du hjälpa mig dels genom att vi kommunicerar öppet, ärligt och rakt, utan underförstådda meningar eller halvsagda meningar? Vill du hjälpa mig att hantera pengar på ett bättre sätt? Vill du hjälpa mig att rädda oss?"

Mina ord ovan är naturligtvis bara ett exempel. Men för min del är nyckeln till detta att vekrligen vara lugn och , ja, naken, i sina ord. Alla stora utbrott och känslostormar kommer att grumla budskapet och dessutom leda till defensivt/offensivt gensvar från den andra parten.

Nåväl. för min del har det fungerat utmärkt. JAg har inte på något sätt berättat för min make om vare sig vidden elelr djupet avm ina beroendeproblem. Men de saker som vi har rett ut har grundat sig på just den här typen av lugn och rak kommunikation. För som sagt så har jag upptäckt att vi är väldigt olika. Maken har lbivit helt chockad när jag berättat hur jag tolkar hans ord och hans handlingar. Han har absolut inte menat så som jag har tolkat det. Och han har förklarat hur han har menat, liksom jag har förklarat för honom vad jag menar, och vi har förklarat varför vi reagerar på vissa saker, som den andre inte alls reagerar på. Och numera säger jag ifrån så fort jag tolkar något på ett negativt sätt. Jag säger precis hur jag tolkart det och ber honom att förklara, utvekckla hur han menar.

Låter det vettigt? Eller bara mästrande? Jag menar verkligen inte att låta mästrande, men jag känner starkt i frågan och då blir jag lätt lite för gåpåig. Jag ber om ursäkt för detta!
 
Jag vet att det här inte är lätt. Framför allt att behålla lugnet när/om den andre brusar upp. Men som jag ser det är det enda vägen om man verkligen vill få hjälp och kommunicera så att båda verkligen förstår vad som sägs och görs.
 
Nu måste jag åka till jobbet.
Varmt lycka till!
Kram, Linda

oj, det blev långt… sorry! Ber också om ursäkt för alla slarvfel. Jag kan stava. Men när jag har bråttom slinter fingrarna på tangenterna…
/Linda

Kan bara instämma i linda-pindas råd, PernillaS. Kommunikation är det enda som fungerar. Hoppas det löser sig med maken.

*kramar*

Kommunikation kan vara så mycket mer komplicerat tycker dock jag. Det spelar ibland ingen roll hur man försöker även om det är naket. Jag vill inte vara negativ nu men det är inte alltid så lätt om motpartnern aldrig lyssnar. För det finns de som inte gör det oavsett hur mycket man försöker.

Jag håller med om era råd till Pernilla men jag vet också hur komplicerat det kan bli, jag har dock ett råd jag fick för några dagar sen som jag startar en ny tråd om snart , har inte testat själv men ja vi får se…..

Pernilla jag har en fråga. Har din man ett eget beroende om du tänker efter? #nyfiken#

Hej Kia

Nä det tror jag inte det skulle väll vara att ha så m ycket pengar på kontot som möjligt

så nu har man rett upp röran . Korten är klippta och jag har tagit ett lån på banken och betalt av alla mina krediter löst mitt billån mm

Gjort upp en budget.

Men vad är det för fel på mej VARFÖR hamnar jag här hela tiden tillbax på ruta 1.

Nu vill jag inte mer hur gör man . Jag fattar inget när min man pratar om pengar han pratar om buffert mm . Är jag dum i huvudet?? Har jag något psykikt fel på mej?? Är total kass på matte hade IG fattar verkligen inte alls detta ämne.

Hur gör man för att inte hammna här igen. 

Nått positivt är att jag har inte handlat på tradera denna månaden alls  

Fast det är väll det enda positiva

PernillaS, det var starkt jobbat! Försök nu hålla fast vid att det där lånet är det viktigaste i världen, håll det för ögonen att du måste betala av det, inget annat får kosta "onödiga" pengar innan lånet är betalt. Jag tror det är den bästa hjälpen - att hitta något annat att hänga upp sig på.

Alla vi som är beroende har väl något slags glitch i skallen, men inte är vi dumma för det!

Jag tror inte ditt problem med shopping har med bristande mattekunskaper att göra, det är ju inte det att du inte förstår att du bränner pengar som är problemet. I fråga om ekonomi kan man göra det enkelt för sig: Mer in än ut = OK, mer ut än in = problem. Resten kan någon som intresserar sig ta hand om.

Än en gång: Du är så väldigt starkt som tagit itu med dig! Stå på dig och försök prata med din man även under tiden som kommer, han måste fatta att du behöver hans hjälp. Att det inte hjälper att han förklarar ekonomisk teori, utan att du behöver stöd på andra sätt.

Hej gronstedt Ja mina lån har jag alltid skött och ska så göra men det är ångesten som kommer med att inte kunna handla som är den jobbiga biten.

Det är så mycket nu med sjuka barn jag är överarbetad har hela ansvaret hemma och en tonårs son.

Det känndes bra att kunna handla det gjorde att jag kände mej lugn på sätt och vis

Det är ju det vi behöver, vi "junkies" - något som får oss att känna det så där bra. Om det är shopping eller mat eller alkohol eller knark. Mitt enda tips är att fösöka undvika beteenden där du brukade halka in i ditt felbeteende - och att försöka göra av energin på något annat. Risken är bara att man fastnar på ett nytt beroende . Lycka till i alla fall!

Jag håller med Gronstedt att du är stark som tagit tag i det så pass som du gjort. Verkligen starkt. Sen tror jag det är viktigt även om det är svårt att du försöker få din man in på banan. Kanske enkelt att be om hjälp. Om inte annat kanske han känner sig viktig i den synvinkeln och då faktiskt lyssnar på vad du säger.

Att söka kickar är väl det vi beroende är mest duktiga med, så ja se upp. Försök hitta kickar som medför ngt bra istället. Det är inget lätt det vet jag med.