Oj, det är farligt! Om du inte klarar att själv lägga upp en månadsbudget brukar kommunen ha en konsumentrådgivare som kan hjälpa till. Kanske något att testa?

Jag har en underbar man som kan hjälpa mej men jag behöver ju själv lära mej att ändra mitt beteende så jag inte hamnar här igen

Hej! Vad härligt att du har fattat det här beslutet och kommit såpass här långt!
 
Hur har det gått i kommunikationen med maken? Det låter som att ni är på samma planhalva nu!
 
Du har helt rätt i att man måste klara av att ändra sitt beteende själv. Men hjälp och stöd från sina närmaste är en mycket god förutsättning, tror jag!
 
Kan ni gemensamt komma överens om tex en månadsbudget som ni skriver ner detlajerat? Och sedan kan ni gmeensamt stämam av era konton, era kontanter och era kvitton tex varannan dag (längre fram mera sällan). Om ni gör det båda två, med bådas pengar, kanske det känns mer som att ni gör en gemensam sak för er ekonomi, och inte som att du blir övervakad?
 
Om du är som jag på minsta lilla vis, så vill du inte svika ett sådant förtroende och satsar heljärtat för att leva upp till den tillit som han visar dig. Och som du visar dig själv inte att förglömma!
Upprepa det du har bestämt dig för för dig själv hela tiden. "Jag kan hålla mig till budgeten. Jag vill hålla mig till budgeten. Jag skall hålla mig till budgeten." eller vad du kan tänkas vilja säga till dig själv ;-)
 
Dessutom tror jag inte alls att du är urkass på ekonomi! Lika lite som jag är ett kakmonster. Däremot har jag (du) fått höra det här så många gånger av andra och dessutom upprepat det för oss själva tills det blivit en form av sanning som det är enklare att rätta sig efter än att säga emot eller förändra. "Jag kan hålla ordning på min ekonomi! Jag vill hålla ordning på min ekonomi. Jag skall hålla ordning på min ekonomi." Skapa en ny sanning! en sanning om dg själv som gagnar dig istället för att stjälpa dig!"
 
Kram, Linda

Hej Jo vi närmar väll oss samma planhalva men lång bit kvar att vandra.

Försöker varje dag hoppas att det kommer att funka.

Skriver upp allt jag handlar fast det blir mest mat.

Det konstiga är att mitt sug efter godis helt har försvunnit kanske bara va en sak man använde som tröst.

 
Jag har inte kunnat förklara mej för min man varför det blir så här inte så lätt när jag själv inte vet varför det blir så här. 

Han har varit och är nog bitter på mej för att jag inte har berättat men HUR berättar man något sånt till nån man älskar man vill ju aldrig såra den man älskar inte medvetet iallafall.

det känns bra att han ska hjälpa mej med ekonomin han är jätteduktig på det. Kanske därför jag ibland känner mej mindre värld eller underlägsen men det kanske har med mina egna mörka tankar.

Hoppas att detta funkar nu och att jag snart kommer att må bra så jag kan sluta äta min antidepp medicin  Han kunde ju lika gärna ha sparkat ut mej när jag behandlatr min familj så här semnestern vi drömde om i vår och alla våra planer har ju jag raserat men man får ta nya tag och tänka DET HÄR SKA JAG KLARA

Friska tag, PernillaS! Skönt att ni pratar och närmar er varandra, jag förstår att maken inte var glad!

Ett  litet caveat, dock: Akta dig för att bli för tacksam! För då är risken att du underordnar dig för mycket och i stället så att säga förtrycker dig själv. För du är en hel och fullvärdig människa även om du gjort dumt - glöm inte det!

Lycka till!

Gronstedt ja men man känner sig inte så i alla lägen tyvärr

Men vi andra här tycker det .