Det där med MSN känner jag igen. Det var under en period när jag var väldigt mycket på internet. Men sen jag inte är det längre kan jag sitta en hel dag nu och inte ens gå in på msn…

Frågan är om dessa "beroenden" ställer till några problem för dig eller riskerar att göra det? Gör det inte det, kanske det är synd att sätta etiketten "beroende" på det.

Bara en personlig fundering, inget annat.

Skillnaden mellan ett bra beroende och ett dåligt beroende? För vi är ju beroende av många saker som är naturliga och bra för oss: syre, frisk luft, mat, kärlek, fysisk kontakt, vatten, natur osv.

Vi kanske skulle skriva en artikel om vad ett beroende verkligen är?

Ja, det där med msn och internet ställer till problem ibland, vill inte åka längre ställen, för att jag är rädd atrt missa massa saker på internet.

Ett begrepp som jag tycker passar bättre är dysfunktionellt beroende istället för beroende. Själv lider jag utav vad man kalla sex- och kärleksberoende. Men båda sakerna tror jag att vi alla är beroende utav för att må gott i livet, defenitivt kärleken. Sex är vi beroende utav, åtminstone fram till våran tid, för att reproducera oss. Tror också att vi mår gott utav sex när det sker på ett sunt sätt.

Dysfunktionell är när mitt beroende tagit sig tvångsmässiga former och när det påverkar mitt liv på ett sådant sätt att jag får andra förluster i livet. Exempelvis som du beskriver Xiox, du blir begränsad vart du kan åka i en räddsla att du kan missa något viktigt.

För mig passar det begreppet bra, vad tycker ni?

Fatta inget av det där

Så länge man själv inte har kontrollen över hur lång tid man utövar något tex vid datorn - kan man väl kalla det ett beroende? Mani kanske någon skulle kalla det? Spelar det någon roll vad det heter?

För någon annan kan det vara något annat man är beroende av som man inte kan kontrollera mängden/hur ofta av osv

Viktigast är väl att man blir medveten om att man gör något som kanske inte är helt normalt och att man vill normalisera det - för sin egen skull och för andras skull.

väl språkat D-72

Tack lilin!

Håller med dig Margareta att det viktigaste att man själv har koll på vad man behöver jobba med. Att se konsekvenserna, sin egna förnekelse etc. Själva titlen i det sammanhanget är kanske mindre viktig.

Men i andra sammanhang kan jag tycka att det kan vara viktigt hur vi benämner saker och ting. En sjukdom eller ett beroende är svårt, om inte omöjligt, för någon annan människa att fullt ut förstå hur det är att vara "drabbad" om man inte själv har varit det. För precis som Zeretki beskriver det är vi alla beroende utav mängder av ting för vårt välmående och för att överhuvudtaget överleva. Därför kanske det skulle funnits en vinst att ändra språkbruket när det gäller beroenden som skapar stora bekymmer i individers liv?!?! För att mer tydliggöra och peka på skillnaderna.

Ursäkta mig att jag pladdrar och vrider och vänder på saker ting, kanske det är helt ovidkommande. Tycker det är intressant. Samtidigt (för att pladdra lite till) så är ju beroende ett vedertaget begrepp när det Alkoholism, Narkomani mm.

Tack för mig.

Ps. Hör gärna av dig Xiox, förstår om det blir förvirrande, reder gärna ut det för dig om det är något du funderar över.

Okej. ;S men ni värkar typ vara imot mig hela tiden.

#10 Det är ingen som är emot dig Xiox tror snarare att man bara vill reda ut begreppen här.

Om du är så beroende av MSN kan det ju faktiskt vara så att du är internetberoende. Det kan jag lugnt säga att jag gick igenom i två års tid. Det är jättejobbigt och man isolerar sig totalt och blir irriterad om ngn ringer live eller ännu värre besöker för d kan jag inte sitta på mitt kära msn…

Då går det över till ngt sjukligt tror jag. Och då är det ingen mani längre då är det ngt som inte är normalt och kanske måste man i det läget få tillbaka det som är normalt.

Så tror jag:)

Där står om vad ett beroende är på wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Beroende

Okej. #12 och #11

Ta hand om dig Xiox! Håller med Kia. Ber om förlåt om jag sårat dig med något jag skrivit. Känner själv att jag var lite respektlös när jag använde din tråd till att börja spekulera i beroendets terminologi.

Önskar dig lycka till och att du hittar själv vad det är du behöver hjälp med och att du sedan finner den hjälpen. Kanske du kan börja med att begränsa ditt Internet användande. Du kan sätta upp vilka tider det faktiskt är okej för dig att vara på MSN, känn efter vad som du själv skulle tycka vara lagom utan att du missar en massa andra viktiga saker i ditt liv?

När det gäller musik så har jag aldrig uppfattat någon som har haft ett destruktivt beroende kring musik? Förutom de som helt lever sina liv med idoler i ett slags fiktiv värld. Återigen är det något du själv uppfattar kring musiken som blir ett bekymmer i ditt liv? (behöver självklart inte svara, bara min nyfikenhet)

Ha en bra dag,

Daniel

Okej, ska väl prova och ta hand om mig, men jag är inte så förtjust i livet.

Har provat sånnt där förut och det funkar bara inte, blir så rastlös och sitter bara i soffan och gör ingen ting.

Det är inte direkt ett problem, men det är jobbigt för familjen, som måste lyssna på allt jag lyssnar på hela tiden..

Kan du inte använda hörlurar? Jag tycker det blir bättre med lurar, man kan skärma av sig och vara ifred. Om du nu vill det, förstås.

Å du, bitar av livet är transportsträckor. Det är inte givande hela tiden, men man måste igenom dem för att se vad det händer för något intressant på andra sidan .

Jag hatar livet.

xiox: vad är det med ditt liv som du hatar? Vad skulle du vilja göra istället?
Om du utan begränsningar i form av ålder, pengar, tid, annat som påverkar skulle kunna göra precis vad du vill, vad skulle det vara då, vad skulle göra dig lycklig?

/Linda

Jag vet inte…typ en egen hund…………………….Jag hatar allt med livet, allt är så orättvist osv.

xiox, jag vet att det inte är till någon tröst, men det är så där för alla ibland. Ibland är livet piss, ibland OK, någon sällsynt gång alldeles underbart. Det gäller att ta vara på de underbara fläckarna, även om det bara är en solglimt som varar en bråkdels sekund.

Sköt om dig, det är faktiskt värt det. Även om jag låter som en gammal idiot som ingenting begriper .

Om du funderar ordentligt, finns det något sätt som du skulle kunna skaffa en hund? Vad säger din familj om den idén?
Är det några specifika situationer du tänker på som är orättvisa? Vad skulle du vilja göra åt dem för att förändra din känsla? Vad kan du göra här och nu?
/Linda

Skulel aldrig kunna skaffa egen hund, det funkar liksom inte..men allt är orättvist, det går liksom inte att förklara..

Försök dig på en förklaring. Det spelar ingen roll om det ser förvirrat ut i text. Då får du iallfall ut det du vill säga och ibland upplever iallfall jag att får jag ut det i skrift så jag själv kan läsa det så får jag ofta också klarhet i vissa saker.

Kanske skulle du kunna börja med vad du känner i orättvissan.

Skickar styrkekramar till dig

/Kia

Hur känns det idag Xiox? Har du funderat något mer över vad du skulle vilja göra i ditt liv?
Vad ligger bakom att det är omöjligt för dig att skaffa en hund? går det att förändra någon av de faktorerna?
Försök gärna förklara dina känslor kring orättvisor och annat! Vi finns här och vill gärna lyssna på dig! Kanske kan vi tillsammans hjälpas åt att få dig att må bättre?
/Linda

Det känsn liksom jobbigt, + att jag kan inte berätta sånnt på forum, för jag litar inte på nån, det är där problemet ligger,

Hur kan jag få min egen hund? det skulle inte gått, tänk va orättvist för dom andra barnen i familjen!!!! Har alltid önskat mig en egen hund, men jag vill aldrig hoppas på nåt, för jag vet att det är helt omöjligt. det är inte ens meningen att tänka tanken, då blir allt bara sämre.

Okej. Jag förstår. Jag menade inte att pressa dig! Jag tänkte bara att om du berättar, så kan vi enklare försöka att ge råd, eller i alla fall uppmuntran och stöd.

Finns det någon IR som du kan lita på och berätta för om dina tankar och känslor?

/Linda

Vill bara påpeka att en hund inte alltid gör saken bättre. Mår man för dåligt, klarar man inte av ansvaret för ett annat liv, vilket kan komma att resultera i att man mår ännu sämre.

Så först och främst ska man komma på fötter igen.
Jag hoppas du xiox har någon du kan prata med! För att gå runt och hata livet ska ingen behöva!

Ja, jag har nån att prata med…..

Men jag hatar fortfarande livet.

Får du proffessionell hjälp?

nej?…vill inte ha det heller.

Men om du nu hatar livet som du påstår, behöver man proffessionell hjälp. Inte alltid man vill, men det behövs.

#30: Don't we all - ibland i alla fall. Men det är inte hela livet.

Jag håller nog med Hera. Visst kan man vara lessen och så ibland, det är normalt. Men att hata livet, om man gör det till större delen av dagen, varje dag - då mår man rätt dåligt. Och behöver hjälp att prata med någon.

Det är inte skämmigt eller något som är konstigt. Jag har gått i terapi i många år och har fått mycket ut av det! Det är som en blandning av förälder, lärare och kompis - någon som är där för en oavsett vad som händer.

Man kan ju prova iallafall?

Ve inte ;/