skulle ni säga att jag är beroende?
Hej..
Jag har i princip alltid sagt att jag är shoppoholic, alltså beroende av att shoppa. Och då är de framförallt kläder.
Nu undrar jag hur ni ser på min situvation och tankar kring saken.
När jag bodde hemma och fick barnbidrag och senare csn så använde jag alla pengar på första dagen till att köpa kläder. ALLTID! Jag sparade aldrig någonsin.
När jag tjänade pengar på ett sommarjobb så spenaderade jag allt som allt 70000:- på en månad, på kläder.
Nu när jag tjänar jätte lite och bor själv i lägenhet har jag absolut blivit bättre med pengar. Jag MÅSTE spara pengar så jag har råd med hyra och alla räkningar. Efter de blir de inte mycket över, men blir de det kan jag lätt välja att köpa en tröja ist för mat till mig själv! Jag klarar mig utan mat, äter jätte sällan ändå. Men kläder, kan man någonsin få nog?
Idag var jag nere på stan och gick in i en ny affär som öppnat. Deras sortiment är helt inriktat till de jag gillar. Rockerstil osv. De dyraste som jag hittade var 249:- så de var inte ens dyrt. men den här månaden VET jag att jag inte alls har råd.. inte nästa heller, de är ju jul! När jag gick där inne mådde jag ärligt talat psykiskt dåligt! Jag fick ont i magen och gick och tog djupa andetag, kändes som jag inte kunde andas. Hittade kläddesplag efter kläddesplag och mådde dåligare och dåligare. Men ändå kunde jag inte slita mig fören jag tittat på allt! När jag gick därifrån kände jag mig otroligt olycklig.
När jag åkte hem på bussen kändes de som om självkänslan sänktes flera meter. Sen väl hemma gick jag och la mig, alla krafter försvann.
Är jag beroende? eller är jag bara allmänt dum… Känns som om de är en patetisk grej, men inget jag kan rå för. De kommer bara helt enkelt.
Är de fler som är shopping beroende?
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
70 000 på kläder? Sjuttiotusen? Jag tänker inte säga något om beroende eller inte, ej heller lägga skuld på dig: men behöver du allt det du köper? Byter du ut garderoben när du köper nytt? Säljer du det gamla? Eller samlar du bara på dig fler kläder?
Hinner du använda allt som du har? VILL du verkligen ha alla kläder du har eller har du dom bara för att HA dom?
Jag tror att något i denna situation och i detta agerande är nåt som du mår dåligt av, men vet inte exakt vad…
Undrar om inte Lis1 skrev fel med en nolla. Annars var det ett jäkla bra sommarjobb ;)
Jag tror nog att du är lite smått beroende av att shoppa!
Haha! förlåt, jag skrev fel med en nolla jaa..:P men tyckte 7 000:- var mycket också..
Jag ger bort kläder som jag vill inte vill ha längre, eller växte ur när jag var yngre. När jag köper kläder köper jag enbart de jag verkligen gillar och jag använder det mycket. Har iof MYCKET kläder i garderoben som jag INTE använder också.
Jag säger alltid, jamen t-shirt kan man inte få för mycket utav. Eller vanliga tröjor osv. Jag har fyra fulla lådor med olika tröjor/linnen och kanske 10 par jeans och andra byxor.. så egentligen behöver jag nog inte nya saker neeh. Men de är så jag är, jag vill gärna ha nytt hela tiden! Jag känner mig finare då tills plaget är använt några gånger och de är "gammalt" och tråkigt igen. Då känns de som om jag ine har nånting i garderoben!
Problemet är väl att jag lätt kan använda pengar jag inte har till kläder. Har iof blivit duktig nu och har självkontroll. Men de är nära! Var super nära att jag köpte en tröjja för 99:- därifrån. Och har bara 200:- till mat den här månaden.
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
När det gäller om man är beroende eller ej - måste man nog lita till sin egen känsla.
Om Du upplever att Du gör saker oplanerat - att Du vill låta bli - men ändå kommer på dig själv att göra det du tänkt låta bli. Du kämpar för att låta bli och faller om och om igen, då skulle jag fundera på beroende.
En dålig vana som man ändå accepterar och tycker är ok - även om den inte är så bra, kan också vara ett beroende, som man själv ännu inte identifierat. Det är först när man börjar brottas med tanken att avstå man riktigt känner hur djupt något sitter.
När något inte är ett beroende är lättare att identifiera. Det är när man helt enkelt själv bestämmer start och stop, utan att ens tänka tanken att det skulle finnas något problem kring att avstå eller sluta handlingen.
Svårt att förklara ? Ja! Surrigt ? Ja Men kanske någon fattar hur jag menar?
Numer pensionär i Nynäshamn
![[linda-pinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jättebra uttryckt Margareta!
Lisette: oavsett om du är shoppingberoende eller ej, tolkar jag ditt beteendemönster som ett symtom på något annat, något som du inte är tillfreds med i ditt liv. Om du funderar, finns det aspekter av ditt liv som du inte riktigt trivs med? Ligger det saker och molar i dina tankar kanske? Saker som du försöker döva med nya kläder. Nya kläder som du själv berättar att de inte är roliga efter ett par användningar.
Jag kan bara utgå ifrån mig själv. Och jag köper också en massa nya kläder hela tiden. Känns så skönt i stunden och den första gången plagget skall användas. Sedan står jag där igen och "har ju inget att ta på mig!". Jag vet vad det är jag vill döva - eller snarare överrösta - med mina inköp. Och nu försöker jag ta tag i de underliggande sakerna istället. Även om jag fortfarande shoppar, så är det inte lika illa längre. Faktiskt är det inte alls lika roligt att shoppa när jag vet vad som ligger bakom lyckoruset av ett nyinköpt plagg…
Ta reda på vad dina inköp är symtom för, så har du kommit en bra birt på väg, tror jag.
Kram, Linda
Starta ny diskussion