Jag har läst och skrivit en del där. Den är ganska otäck, det finns mycket bitterhet, i alla fall inom mig. Men där finns också samma varma, stödande känsla som här.

Jag har själv aldrig blivit utsatt för direkt mobbing men jag har sett det på nära håll och kan idag som vuxen tycka det är hemskt att jag inte gjorde något åt det.

Det var någon i min klass som blev väldigt mobbad när vi gick i 7:an och 9:an. Jag kan bara uttrycka att de som mobbade var de som idag det har gått sämst för.

Usch känner ett obehag inom mig när jag tänker på det.

Jag har aldrig råkat ut för det själv men jag har dock ändå känt mig utanför alltid antagligen för jag inte tyckte att jag dög själv. Men det är en helt annan grej

Jag klarar tyvärr inte av att läsa om mobbning, det brukar inte gå bra…

*puttar* bara upp den lite.

vh LenaB

#3: Taskiga minnen eller för stor empati?