Men sen måste jag då lägga till kommer det ofta tyvärr den gamla vanlig känslan att man inte är som andra. Men igår orkade jag inte älta mig i det. Kände bara att jag bara ville vara för en gång skull.

Du är så duktig :)

Jag var också på julbord med mitt jobb igår…

Jag hade peppat mig själv rejält innan för att jag inte skulle bry mig om efterrättsbordet… Typiskt nog, så var det det första jag såg när jag klev in i rummet och allt var så fint upplagt och organiserat! När de andra åt den ena desserten efter den andra så kunde jag ändå inte komma ifrån att jag tyckte rejält synd om mig själv. En känsla av sorg över att inte vara "normal" bubblade inombords. Jag tog några jordgubbar och en klick grädde istället..

Sen på eftermiddagen så var sorgen förbytt i glädje. Dels för att jag stod emot och dels för att alla andra var i total paltkoma efter all mat och godis medan jag var pigg som en mört! :-)

härlig känsla eller hur Mollward! ;-)

Kia, du har kommit jättelångt!

"Men igår orkade jag inte älta mig i det. Kände bara att jag bara ville vara för en gång skull. "

Där tror jag du hittat något viktigt, Kia. Jag kan i alla fall känna att själva ältandet blir ett beroende, som håller en kvar i alla negativa mönster man egentligen vill bryta. Men nu har det beroendet ingen makt över dig mer!

Starkt jobbat Kia,

 Själv har jag bestämt mig att inte gå på julbord - jag känner att jag inte skulle klara av det så det är bättre att låta bli men jag hoppas att en dag klara av det.

#3 Den där känslan känner jag igen att man inte är som alla andra att man kan känna utanförskap för man inte kan ta en bit så som alla andra. Det är ju inte så att man hade börjat hetsäta inför dom man är där med utan det suget kommer ju sen när man är i sitt egna . Men samtidigt hade man ursäktat sitt ätande om man hade ätit.

#5 Du har rätt där ältandet försör en del för en själv, men jag kan känna att vissa saker måste man älta för att kunna ta tag i dom på rätt sätt men sen måste man släppa för att bara kunna vara. Vara den man är och acceptera det. Sen om inte alla gillar en det spelar ingen roll bara man med rent samvete kan säga att man är ärlig mot sig själv.

#7: Visst måste man gå igenom samma saker om och om igen för att kunna ta itu med dem. Men när man känner det där att nu ids jag inte älta, nu vill jag bara vara, då har man börjat lägga det bakom sig, och det har ingen makt längre. Man har börjat acceptera på riktigt, inte bara intellektuellt .

Med tanke på alla allergier och folk med olika matproblem, så är vi knappast unika om vi inte kan ta en bit med socker i.

Dessutom så är VI många som har sockerproblem, så det är något som är delat av många. Men det sysn inte på folk…