Jag har inte kunskapen varför det är så för dig, men jag kan bidra med en teori iallafall :)

Kanske är det så att du faktiskt har kapitulerat till din sjukdom och när du väl nu då fått något mindre återfall så kan du snabbt acceptera det och ta kraft att inte fortsätta som du kanske tidigare hade gjort.

Det är viktigt tror jag att som du säger inte få övermod och tro att du kan bara för du klarat dig ur dessa återfall så snabbt. Utan att du är försiktig och inte glömmer hur du en gång mått när du väl åt som du gjorde.

För nästa gång kanske inte blir så enkel som dessa gånger har varit. Kanske ska du bara finna dig i det och känna tacksamhet att det inte gick överstyr på något sätt, för det är fantastiskt att du inte fallit mer sen och det måste du känna och berömma dig själv för. Tänk så långt du ändå kommit!

Jag tror inte att du ska tänka så mycket på det utan koncentrera dig på att vara abstinent för dagen istället. För innerst inne vet du att du inte kommer kunna äta lite sött då och då för snart är man i fällan igen, så är det iallafall för mig.

Hoppas jag kunde ge dig en någerlunda teori ….

Lycka till

/Kia

Nej, jag vet ju innerst inne, särskilt ger ju mitt störda beteende en ganska stark fingervisning. Det är det jag får fokusera på tror jag. Tack för din teori och pepp. Jag tänker att kanske det är så att kroppen funkar bättre nu när jag i övrigt (utom dessa två dippar) äter helt annorlunda och mycket bättre än förut. Kanske är kroppen i så pass mycket balans nu att den inte rubbas lika lätt, men skulle jag börja gå tillbaka till min drog skulle det inte vara så längre och sjukdomen skulle ha lurat mig. Det är väl sjukdomen som viskar i örat att det nog inte är så farligt när mina återfall varit så pass lindriga. Jag gör nog bäst i att inte lyssna, bara köra på och alltid ha med mig rostade sojabönor i väskan om jag av någon anledning skulle bli kvar på ett jobb för länge och bli hungrig.

Jag kan tänka mig att i takt med att du blir "avgiftad" behöver du mindre för att stilla begäret. Du kommer längre ifrån det och kroppen vänjs långsamt av.

Låter det galet?

Vänliga hälsningar

Niklas

supermoccine, jag har haft samma erfarenhet - att ett litet återfall INTE väcker det rasande monstret i magen numera. Jag tror faktiskt att det beror på att de rent kemiska reaktionerna i kroppen börjar rätta till sig. Alltså att den våldsamma blodsockersvängningen och insulinreaktionen på den inte blir så våldsam längre. Om det är sant, så skulle det tyda på att metabolt syndrom kan reverseras, och det vore inte dumt!

Någon som vet mer?

Jag vet inget om just detta men lever i en oerhört trygg förvissning (som jag inte har en aning om vart den kommer ifrån) att i stort sett ALLT som blivit trasigt i kroppen kan repareras. Förutsatt att kroppen får rätt hjälp och verktyg. Det senare är nog den stora nöten… min tro är dock att det allra allra flesta sjukdomstillstånd orsakas i grunden av diverse känslomässiga blockeringar vilka i sin tur skapar oreda i systemet. Och många bäckar små… Därför kan det ta tid och vara svårt att komma till rätta med problemen men jag är helt säker på att går(överpositiv just idag )!