Erkänandet är ett stort steg i rätt riktning =) Stå på dej du klarar detta =)

I know eller inte!

Jag har just detta problem att alltid stå på o vara en kämpe. Sedan så lång tid jag kan minnas. Men aldrig lyckats kämpa för mig själv. What???

Vill OBS:a att detta inte ett självömkande tråd….jo, lite kanske.

Där ser man att jag alltid ber om ursäkt för att jag ber om hjälp… What???? Har nog aldrig lärt mig hur

Hej afterglow.

Starkt att börja en tråd som du just har gjort, du skriver att du gjort så mycket , menar du för att komma till rätta med ditt alkoholberoende eller tänkte du på något annat?

Det är skönt med sådana här ställen för här kan man vräka ur sig allt som man kämpar med i vanliga fall,eftersom ingen vet vem man är, man behöver någon form av ventil. Eller hur?

Så klart mitt beroende…

Det jag menar att jag gjort så mycket var allt det jag vart med om mycket…ordet begåvning…(nope)

Har haft så mycket hack i häl länge och upptäckt på senare tid att jag hamnat i en alkolism, för mig helt oförstårligt, jag som varit så emot och avhållsam!

Jag är blond men dock ej naiv , men börjar verkligen undra? Iom allt jag pallat stått ut med hitills, sen barnsben? Började inte dricka alkohol förrän jag var 23 år (hade sådan förakt mot allt som handlade om droger och alkohol) Är idag 34 brilljanta år, suck!

Har idag typ testat allt!! Men det aktuella problemet är alkohol som jag ändrat kraftigt beteende och volym för det sista 1-2 åren?!??! What???

Vad menar du med att du testat allt? Vad har du testat?

Jo, Tilda.T

Ja, man behöver dessa forum!

Tack

#5

Det jag menade var att jag från att varit så anti mot ALLA drog-former till att testat/brukat en del… Kanske inte allt  som tur e

Okej, då förstår jag hur du mena

 Anne_N

Fin doggi dog du har!! Har själv en 55 kg klump hemma (Italiensk mastiff)

Tack =)

Fortsätter skriver…

Igår ramlade jag in på denna sida för att jag söket svar på min barndomsväns beroende och hennes drogs verkan! Substansen helt olik min, men som sagt kanske kaka söker maka…Vart in  på masssor av sidor och skaffat mig mer kunskap och förståelse inom hennes beroendesubstans som är subutex. Hon förlorade sin sambo för en kort tid sedan och han efter lämnade sig 2 underbara små barn. Han efter lämnade sig oxå sin behandling=subutex. Han dog ung och utav helt andra skäl än narkotika. Idag "förvaltar" hon den, hon bor även på mindre ort så det kanske även blivit en försörjning där?

Men de ggr jag besökt henne, pratat  så ser och känner jag hur hon försvunnit!! Känslomässigt. Känner ett obehag, hon är en liten knepig person och försökt nå henne men det är FAN inte lätt. Är VÄLDIGT orolig över henne!

What!!! Nu kommit till skott med min största farhåga… Men benhöver nog själv komma i fas för att kunna agera och stötta….eller?

FÖRSÖKER!

Hjälp!

Afterglow,

En del av tillfrisknad vad jag förstått det som är att dela med sig av erfarenheter och att lyssna på andra som behöver hjälp. Men jag tror du har rätt att till en början måste du nog ta en titt på dig själv och få hjälp själv först. Det är viktigt att börja där och inte i fel ända. Du behöver stöd från andra som varit med om det du varit med om, som gjort samma resa som du.

Positivt är att du faktiskt sett att du har ett problem och redan här har du kommit en bra bit på vägen tror jag.

Sen afterglow, man behöver inte var ordets mästare. Jag tycker du skriver klart och tydligt.

Du är på rätt väg….