För de första GUD VAD DUKTIG DU ÄR!!! Jag menar att du har klarat dig på pulver så länge! Och grattis till alla kilon som du tappat :):) Måste kännas underbart med kläder och rörligheten :)

Tyvärr har jag ingen erfarenhet av hur man omställer hjärnan och kroppen till att börja äta igen. Men jag ser att man lätt gör precis som du gjort nu.

Jag tycker dock INTE att du ska känna dig dålig för att du inte lyckas äta rätt just nu. Man får göra fel! Det är naturligt!
Jag menar, så duktig som du har varit, tycker jag att du förtjänar en hel del :) Men jag förstår också att du känner att det lätt kan urarta.

Jag hoppas någon här inne kan hjälpa dig!!
Jag håller tummarna på att du lyckas reglera matintaget till den nivå som du vill ha :)

Kram på dig

(sorry att jag inte kom med någon hjälp alls, men ville verkligen skriva då du förtjänar all beröm du kan få)

Jag är också socker- och kolhydratberoende och känner igen mej med ångesten kring mat. Har varit i ungefär samma situation som du är i nu, fast det var många år sen jag åt LC pulver. Jag äter LCHF numer.

Jag tror att vården har rätt och att du behöver äta riktig mat. 19 veckor på LC pulver är en lång tid. Det svåra är ju mycket riktigt att ställa om hjärnan så att du accepterar mat igen. Kognitiv beteendeterapi är ett sätt att bearbeta ångesten med. Men du behöver en akut lösning och det kan jag inte direkt komma på nån bra.

Kan du inte skriva samma inlägg på Kolhydrater i Fokus också? Jag vet att där finns folk som har ätit CK som gått över till LCHF.

Kanske du skulle kunna visualisera fram positiva tankar kring mat. Göra en vacker dukning när du ska äta. Försöka sitta ner i lugn och ro. Avslappnande musik på låg volym. Ta små tuggor och koncentrera dej på att tugga noga och känna alla smakerna på tungan innan du sväljer. Lägg besticken ifrån dej under tiden du tuggar. Försök att njuta av maten. Börja inte straffa dej själv med mat. Då kommer du att må ännu sämre.

Försök att hitta någon positiv känsla eller händelse du har haft i samband med mat, hur liten den än må vara. Försök att utveckla den och applicera den på din nuvarande situation.

Belöna och pigga upp dej med saker som inte har med mat att göra.

Du har ju gjort en enastående prestation med att gå ned så mycket i vikt. GRATTIS!!!

Jag är trots allt väldigt imponerad på att du klarat så länge på pulver, en prestation som jag aldrig skulle ha klarat ut. Men samtidigt kan jag undra om det är så bra på tanke på hur du nu då mår. Det är som de andra säger en lång tid att bara gå på pulver och kroppen reagerar säkerligen som du tror att oj här kommer mat jag måste ha mer.

Är man då sockerberoende/kolhydratberoende så ja, då tror jag att kroppen skriker ännu mer och bara vi ha mer och med din sjukdom i beroendet så hänger inte hjärnan med din vilja på något sätt.

Jag kan bara prata av egna erfarenheter.

En fråga har du slutat med pulvret nu helt? Kanske ska du dricka pulver någon måltid och välja en måltid du äter mat till att börja med, mest för att skona din kropp så övergången inte blir så hastig.  Det jag mest kan säga är att ät fett om du känner sug. Ta en kork Olivolja eller sätt i dig någon form av smör, kokosfett. Det låter kanske konstigt, men om du känner mättkänslan så är också risken för suget mindre. 

Du har gått in i ett stadie där du är rädd för att äta, det är okej att äta men välj rätt. Tag hjälp på kolhydrater ifokus  om vad du kan äta.

Berätta för din konsulent (om det går) hur du känner dig, kanske har hon erfarenhet av detta sen tidigare.

Jag önskar jag kunde hjälpa dig mer men det enda jag kan säga är att det är okej att äta. Du har nästan i princip haft noll tolerans på maten och det är inte möjligt tror jag utan vi måste äta, men det är svårt när rädslorna kommer fram. Din framgång är enorm rent viktmässigt, men tror kanske att ditt huvud nu måste få sin del . Den del där du tar en dag i taget med maten.

Hoppas något jag sagt har kunnat hjälpa lite.

Kram Kia

Tack för era ord!

Det hela slutade med tvångsintagning på psyk en vecka på grund av mitt mående som urartade i självmordsplaner och fara för eget och andras liv.

Åt inget på 4 dygn på psyk - vägrade helt enkelt - de övervägde dropp, när jag började att dricka frivilligt, dock ej CK…….Sedan började jag att äta riktig mat bara, men inga kolhydrater……

Kom hem idag och har permision till fredag då jag ska infinna mig på avdelningen klockan 10:00 för ev. utskrivning…..

Det är jävligt jobbigt rent ut sagt, men jag får hjälp nu med KBT…..Ska ringa och få en tid i morron, Min psykiater/läkare skulle skriva remiss på 5 gånger för att jag skulle prova på och känna hur det känns…….Har ju min Borderlinediagnos att ta hänsyn till också, så det hjälper ju inte upp beroendet precis…….Har en privat försäkring som skulle täcka kostnaderna för KBT i alla fall, eftersom den är privat…..Finns bara två stycken KBT terapeuter här där jag bor, varav en tål jag inte överhuvudtaget. så valet är enkelt…..

Kram på er

Gnici: Lycka till nu! Gåller tummarna för dig!!

Instämmer med Hera, Lycka till!! Det kommer säkert att gå bra, även om allt tillfrisknande innehåller både stora steg framåt och steg bakåt. Men du har ju en järnvilja utan dess like vilket du redan visat upp tidigare, så du klarar det!!

Håller på dig Gnici! Fortsätt gärna berätta hur det går, din vilja får andra att orka mer.

Mitt tips är att du gör i ordning nästa måltid när du just ätit, alltså när du är mätt och inte torteras av "matspöken". Gör i ordning en rejäl portion, inte asketiskt liten, utan så du blir mätt på den. Låt måltiden stå framme tills det är dags att äta nästa mål. För när spökena är som värst, är det bäst att inte gå i närheten av kylen!

Lycka till!