Det är märkligt det där - jag kunde (kan) gå omkring att tänka eller planera allt jag skulle vilja äta till exempel äppelkaka med vaniljsås och nybakat bröd med ost och smör och sen våfflor med grädde och hjortonsylt - sen brukade jag köpa allt det där och äta det och medan jag äter få jag väl ett rus men precis efter känner jag mig TOM och sen kommer nedstämdheten och jag mår så dåligt och undrar varför - nu vet jag varför - jag är sockerberoende och jag måste agera utifrån det.

Detta händer oss alla - var inte hård mot dig själv. Gjort är gjort - släpp det och gå vidare, det är det bästa du kan göra. Kom ihåg vi lär oss av våra misstag. Nästa gång dessa tankar kommer försök att komma ihåg just denna episod och då kanske du känner att det inte är värt det.

*styrkekramar*

Gjort är gjort och spy ska du inte göra. Nästa gång du ska handla något så använd dig av en inköpslista och intala dig ordenligt att du bara ska handla efter den. På dina vanliga affärer vet du var de farliga gångarna finns, undvik dem så gott du kan. Godis eller annat trevligt som lockvara i kassan får du rikta bort blicken för. Jag har fått titta i taket eller stirra på en fläck och räkna upp alfabetet för mig själv. Det är jobbigt.

Och du det bästa du kan göra nu är att berätta allt för din sambo. Att smyga är en del av vårt problem och beteende och just därför ska du berätta.

Och Grattis till att du postade din anmälan- stort steg!

Usch, jag känner också igen det där - att äta och äta fast det egentligen inte tillfredsställer … Men jag säger som övriga, var inte hård mot dig själv, det som har hänt har hänt.

*styrkekramar från mig också*

Tack alla! Jag stoppade inte fingrarna i halsen. Berättade även för min sambo. Han tyckte jag skulle sätta mig på vår motionscykel….ska göra det nu..vi har köpt boxningshandskar och mitsar så ikväll ska sambon hålla i mitsarna och jag ska stå och slå ut lite av min frustration

toppen! kanon att kunna jobba tillsammans med ditt problem. Slå nu riktigt ordentligt!

#4 vad starkt av dej att berätta för din sambo och att inte sätta fingrarna i halsen =)

Tänk, jag har alltid önskat att jag kunde kräkas upp maten, men jag ska nog vara riktigt glad för att jag aldrig kunnat göra det - då hade jag defintivt haft anorexia idag. :O

Boxa bort frustrationen på säck låter BRA! :)

Jag har heller aldrig kunnat det. Jag hatar verkligen att kräkas. Även om jag är sjuk så försöker jag in i det sista att inte kräkas. Det ska till att jag mår riktigt, riktigt illa.

Vad duktig och modig du är :)

Tror också det är kanon att slå lite på mitsar. Har alltid tänkt att det vore så schysst att ha en sandsäck hemma, men för tusan, man kan ju skaffa mitsar istället så slipper man hänga upp ett sådant åbäke i taket (man kanske inte ens får det i vår hyresrätt).

Sambon har precis varit och bytt storlek på handskarna så om en timme ska jag stå och slå…kommer nog kännas skönt!

För er som inte vet vad mittsar är…klicka här  Visste inte heller det förrän pappa och hans sambo önskade det sig i julklapp.

Är så glad för att jag inte spydde upp allt…imorgon tar jag nya tag