Kolhydrater.ifokus förespråkar en kost som har hjälpt många sockerberoende…

Vi härinne VET att det är jättesvårt med godis, tro mig. Jag hoppas verkligen att ingen härinne skulle säga att det "bara" är att sluta…

Nej, det är verkligen inte "bara" att sluta. Men som Anne_N skriver så har LCHF hjälpt många att bryta den onda spiralen - bland annat mig. Lycka till!

Många har fått hjälp av 12-stegsprogram som FAA (Food Addicts Anonymous). Om du klarar av prat som att lägga dig i händerna på högre makter osv så kan det vara väldigt givande.

Hej BeckaBus85!

Jag säger precis som Jennix och Gronstedt, ingen här inne kommer att säga att det "bara" är att sluta med vad det nu må vara. Vi som är beroende (jag är sockerberoende) vet att när suget med stort S sätter in finns det inte en vilja i världen som kan stå emot det. Så är det bara.

Det vi däremot måste göra är att inse att vi har problem och vi måste själv göra något åt dem. Men gärna med hjälp av andra.
Beroendesjukdomar är lömska och när det bara är vi och sjukdomen i samma rum så är vi i grymt dåligt sällskap. Och det kan sluta hur som helst.

Det är jättestarkt av dig att vara här och be om hjälp och vi kommer att göra vad vi kan för dig.

Ett litet steg att ta kan vara att läsa Sockerbomben av Bitten Jonsson, det var den boken som fick poletten att ramla ner för mig. Sen är det bra om man lägger upp en plan för hur man ska hjälpa sig själv att leva i tillfrisknad. För det går.

Precis som Gronstedt så äter även jag enligt LCHF och den typen av ätande har helt eliminerat mitt fysiska sug och hjälper min kropp att läka så gott det går. Alla dagar är inte en dans på rosor. Sen brukar jag även besöka FAA-möten, där man träffar andra personer i samma situation. Väldigt bra!

Hoppas du har fått lite att fundera på, och återkom gärna hit!

Kram från Monika

Tusen tack för alla svar. Jag äter redan LCHF och har gjort det sen i juli och jag gick ner ca 15 kg, men nu har jag asså gått upp jättemycket bara för att jag har varit i en väldigt dålig period…För så är det för mig. Jag kan klara mig utan socker i en viss tid, ibland några dagar eller som när jag började med lchf, då höll jag upp med ALLT socker i ca 3mån. Sen har det bara gått utför och jag blir så rädd. Jag såg på ett tvprogramm igår om en 29 årig kvinna som vägde över 400 kg och hon dog och jag vill inte dö som henne.

 Men nu tar jag 30 min i taget så får jag se om det funkar, jag har oxå skickat iväg ett mejl till sockerberoende.se, får väl se om de svarar… Jag ska försöka komma in här lite oftare men om jag inte gör det o ni vill veta hur det går för mig så kan ni alltid kolla in min blogg
http://blogg.passagen.se/beckabus_85

eller på min sida på sockerdricka.nu
Där kallas jag: BeckaBus

Hoppas ni tar hand om er.
Kramen o pussen så länge

Hej BeckaBus85

 Det är verkligen inte bara att sluta med ett beroende. Det krävs så mycket mer jobb bakom det. Vilket du redan förstått då du ber om hjälp. Men det finns hjälp att få och du har redan fått väldigt bra råd här ovan ser jag.

Det bästa jag kan ge dig är att läsa om ditt beroende till att börja med så du kan skaffa dig kunskap och på så sätt bemöta det och få bra information hur du ska göra för att leva i tillfrisknad.

Just det du skriver att du klarat dig utan i 3 månader är exakt så som jag själv håller på.

3 månader sen spricker det och så är man där igen. Men jag har nu fått lära mig att det tar ungefär 3 månader att bli fri från sockret i kroppen och det är sen känslorna kommer och det är ofta då man faller ner i gropen för man är rädd att möta dom. Man känner liksom på något sätt bara igen sig som den ätande beroende människan som äter på alla känslor man har och jag tror att när det sen försvinner så blir man skrämd på ngt sätt för man måste möta nya känslor som man kanske inte känt förr. (Bara en teori)

Titta in och berätta gärna hur det går för dig

/Kia