Jag har varit ute och rest lite i jobbet så därav att jag inte varit härinne något. Jag var i Danmark/Köpenhamn i måndags, Norge/Oslo i tisdags och i Finland/Helsingfors i onsdags. Kom hem idag och är helt slutkkörd. Väldigt skönt att komma hem.

 3 länder på 3 dagar Pust!!!!

Att vara ute så innebär alltid en påfrestning för mig när det gäller maten och jag vet att det inte borde vara svårt att be om annat på restauranger, men varför är det då så svårt? Det är precis som jag skäms för att be om annat. Jag har ingen aning om varför, jag bara gör det. Känns som man är jobbig hela tiden. Hade ett långt samtal med en kollega som bor i norra delen av Sverige som inte alls är beroende om just min sjukdom och det är svårt att förklara för folk som inte alls lider av ett beroende eller missbruk varför jag tänker så som jag gör många gånger. Jag vet ju inte riktigt själv. Och just att man inte kan sluta när man väl fått en tanke att man ska. Samtidigt är det skönt att berätta ibland för någon som inte alls riktigt vet något om det.

När man inte alls har ett beroende eller missbruk för den delen heller kan jag höra att det är svårt att förstå och nu menar jag att man inte förstår det alls hur man som alkoholist eller narkoman eller sockerberoende eller ngt annat inte kan sluta när man vet hur illa det gör en själv eller andra. Men har man inte varit där så är det ibland väldigt svårt att förklara kan jag känna.

Nu ska jag läsa i kapp lite :)

/Kia