Usch vad hemskt! Jag vet inte hur man ska berätta en sådan sak för en 10 åring men jag tror kanske att för det mesta är det bättre att bara säga som det är. Jag antar att pojken är mer medveten om sin pappas problem än vad kanske vi vuxna tror. Man försöker ju dölja det men det går inte dölja för barn oftast.

Jag hoppas Ni finner styrka att prata med honom . Tänker på dig. Usch att få ett sådant besked måste vara så tungt!!!

Håller om!

Huva, vad jobbigt för er. Bor grabben hos dig? Ja tror börjar man prata så ger det sig efter hand, sen så kommer det att ta tid att smälta. Förstått och annat det har nog grabben gjort redan så det du få göra är att bekräfta och svara på osvarbara frågor. Tungt men nödvändigt, barn tar det ofta bättre än vad man tror, det är ju ändå naturligt att ens föräldrar dör men kanske inte så här tidigt.

Förra julen dog en med ryttare på min häst, hennes grabb då 12 har klarat det jättebra, även om det så klart är många tårar. Något som var bra och nyttigt det var att han var med inne när mamman tog sitt sista andetag.

Vet inte vad jag ska säga så du får en kram ist

Ja, grabben bor med med oss..Han är en grabb som har stora problem, just pga. av sin pappas alkholproblem å sin mammas psykiska sjukdom..Han visar aldrig känslor, förutom ilska..Hur kommer han att tackla detta..Jag gråter inte för min egen del, bara för grabben..Tack för ert stöd kära vänner…

Kan inte säga så mycket, så jag skickar bara styrka och kramar till er alla tre.

Men ojojoj så sorgligt att höra! Tror som de andra att det bästa är ärlighet, om än i lagom dos…

Sänder styrkekramar till er i denna svåra tid!

*styrkekramar*

I övrigt tror jag att det alltid är bra att kommunicera. Mycket av de problem man kan ha som vuxen kan man hitta förklaringar till i barndomen så det gäller att arbeta i förebyggande syfte.

#4 låt honom bli arg, det har han ju rätt till.

Ja, han får bli ledsen, arg, skrika ja vad som helst bara han visar sina känslor…Jag är rädd att han inte kommer att visa nått…Det är inte bra…Har beslutat att ta itu med detta nu ikväll, innan nån säger bort sig…

#9 att inte visa är också ett sätt att visa  hoppas det går bra, stackas poke

Förstår att det är en otroligt jobbig situation, det är nog ialla fall bäst att prata om det med meddetsamma,att vänta kan lätt bli problem.

Tänker på både pojken och dej.

KRAMAR till er.

Jag tror att hans ilska är ett sätt att hantera det.

Exakt hur han funkar vet jag ju inte, eftersom det är individuellt hur vi hanterar känslor… Kanske kan du få råd om du ringer till någon psykolog? BRIS eller Rädda Barnen? Dom kanske vet och kan ge dig råd om hur du kan hjälpa honom?

Sätt dig ner och visa att du lyssnar, att du kan hantera det han säger. Du måste nog visa att du kan ge honom trygghet, det är viktigt för ett barn.

Kanske fråga vad han känner men inte tvinga honom. Acceptera det han säger och visa att hans känslor är OK. Försök inte få honom att känna nåt han inte känner, det bör nog komma av sig självt. Man kan itne och bör nog inte tvinga fram känslor - dom kommer när han är redo. Däremot kan du ju underlätta för honom och kanske hjälpa honom med hans rädsla, om han är rädd för att känna.

Vet inte om jag kan beskriva skillnaden riktigt…

Ja, har inte BRIS något sådan funktion att man kan ringa som vuxen också. Hittade deras hemsida. Stödverksamhet för vuxna Tel. 077-1505050 Länk till sidan

Vet inte om det skulle kunna vara till hjälp. De har ju väldigt mycket erfarenhet ….

Ja du jag tänker, jaha nu tar denna grymma sjukdom en till och fortfarande är den så dåligt respekterad, tänk om vi kunde ha typ "rosa bandet" galor för oss beroende!!! mer kunskap, mer förebygga, mer attitydförändring, mer tidigare behandling osv.

Att ta hand om sonen är ju så viktigt då tänker jag på något jag hörde i USA av en klok person -"alla barn borde få växa upp med åtminstone en tillfrisknande beroendeperson som arbetar i 12 stegsprogram" Ett sätt att vara rollmodell och ge sjukdomen ett ansikte som inte traditionell vård kan, de ger ju oxå bra saker men detta blir en annan dimension. De motsätter inte varandra.

Bitten

Tack vänner ……Berättade igår för han om hans pappa, han grät en kort stund, ville sen vara ifred…Kom ut ur sitt rum några ggr, under kvällen, å hade lite funderingar över sin pappas död…Men jag gråter i mitt hjärta, det gör så ont att se grabben sörja så mycket…Kram Catfoot

Jaa det måste verkligen knipa i hjärtat! Samtidigt har du gett honom det bästa du kan nu, ärlighet och den innebär att han får finnas med i processen.

*tänker på er*

Nu har distriktsköterskan ringt…Det är dax, slutet är här snart..Så vi ska nu åka ner igen till min bror, för att ta farväl..Brorsonen väljer att stanna hemma å gå på mitt barnbarns kalas, vilket jag tycker känns helt rätt…Min bror får nu Morfin å han är inte kontaktbar alls nu..

/Catfoot

En stor töstekram från mig, vad skönt att du berättat för grabben och att han sen får välja själv. Duktigt och starkt gjort av dig, vilken tur killen har som kan få detta i denna svåra stund.

Glöm nu inte din egen sorg och vrede, det är bra och viktigt att pojken får se dina känslor också och att du kan få ge uttryck för din egen sorg och förtvivlan.

Tack…Precis vad jag ofta tänker på nu..Bör jag visa grabben mina ilskna känslor, blir det rätt emot honom..Jag är livrädd att föra över mina känslor till honom..

Ja, du ska visa dig själv som du är med tårar, sorg och ilska, då hjälper du honom att få ut sin ilska och sorg.

Tänker på er i er svåra stund… ta hand om er båda!

*kramar om*

Även jag skickar tankar till er….. Kram

Tänker på er… Kram

# 19 Jag tror inte att det är fel att du visar din ilska och din frustration över din brors öde. Jag tror att sonen handskas med samma känslor, kanske kan ni svära och skrika ihop?

Tröstekramar till er alla!

Gud så hemskt.. vilken situation :(