Hej Werliin och välkommen!

Känslor är inte så lätta att sätta på pränt, det måste du ha sett när du läst runt här .

Inte kan jag ge några råd, jag kan bara säga hur jag fungerar. Att berätta ALLT om sig själv redan från början verkar lite plötsligt, så att säga. Man vet ju knappt allt om någon annan ens efter åratal. Alla kvinnor vill nog inte ha total öppenhet, lika lite som alla män är totalt slutna.

Du har ju skrivit här nu! Det är ett steg på vägen mot att hitta vidare vyer, så att säga. Du skulle bara veta vilken mumrik jag var för några år sedan - och fortfarande är i det verkliga livet. "Prata" med oss här, så hittar du kanske vägar med tiden?

Jag känner igen mig till viss del i det du skriver. För mig har det varit så att de där bedömningarna som jag känt från andra har egentligen varit min dåliga självkänsla som stuckit fram nosen.

Jag vet att det nog inte känns så nu men egentligen, vad spelar det för roll vad andra tycker om dig? Att de "dömer" dig behöver inte betyda att de inte tycker om dig. Om det nu inte är så att de verkligen dömt ut dig och sagt elaka saker om dig förstås…

Om man är lite udda och har annorlunda åsikter (jag utgår nu ifrån mig själv) så får man göra val i sitt umgänge med andra. Endera får man säga alla sina åsikter och ta det motstånd och de bedömningar andra då gör, eller så får man välja vilka strider man vill ta. Jag har börjat lära mig nu att i sammanhang där det finns sådana "dömare" med så avstår jag från att säga alla mina åsikter. Men det har varit en lång väg att skaffa självkänsla nog att kunna strunta i vad andra tycker och verkligen inte ta illa upp eller blir ledsen.

Det är helt klart trixit när man känner att folk inte är på ens sida riktigt.

Du skriver:

Hoppsan där flög meddelandet iväg innan det var klart..

Du skriver:
"Hinner inte ens stoppa ut ett finger i vädret utan att bli dömd.  Känns att såfort jag går utanför dörren så gör jag fel.. Men hur ska jag göra då?"

-Vet ej hur du känner om digsjälv eller vad du tror och tycker om andra människor riktigt. Men det låter som att du tror på att det inte är så bra.

Vet ej om du hört talas om en självuppfyllande profetsia? Principen är i alla fall att om man tror på någonting, så kommer man försöka hitta bevis som stämmer in på det man tror. Man kommer Leta efter det som stödjer vad man tror. Med andra ord, tror du att folk dömer dig såfort du går utanför dörren, så kommer du förmodligen att leta efter bevis för det, och förmodligen hitta dom. Och att inte tala om vilken energi du måste sända ut till omgivningen om du går runt och tänker sådana negativa tankar dagarna i ända. Det skulle vara ganska naturligt att man skulle må dåligt och känna att livet var hopplöst då. Jag har kännt liknande en gång i livet.

Det du måste göra för att ändra på detta och få livet kännas mer meningsfullt är att ändra på digsjälv. Du måste fixa din självbild, ändra vad du tror om världen och andra människor till något som TJÄNAR dig (oavsett om det är sant eller ej). Om du gick ut ur ditt hem och tänkte positiva tankar om digsjälv och andra människor så skulle du förmodligen inte känna att folk försökte döma dig, Oavsett vad du upplevt hittills.

Slutligen måste du ha ett sätt för att lyckas med detta. Att vilja få en god självbild och att vilja tänka positivt om andra och få upp det begäret att ha kul med andra är jättebra, men har man inget sätt till HUR man går tillväga, så är det ganska meningslöst tyvärr.

Det finns tekniker för att göra detta. Skicka mig ett PM om du vill veta mer.

Ha det bra hursomhelst och lycka till!

Här kommer ytterligare en norrlänning som känner igen sig. :) Men jag har märkt att det ways säger stämmer.. Man är den man själv vill vara, det kan ta otroligt lång tid att få fram den egna bilden av sig själv så att andra naturligt tror på den och man blir den personen men det går.

Jag började med något litet. Jag är smyckesdesigner. Inga problem där. Visade sig att det kunde jag klarar eftersom jag faktiskt är rätt duktig på det jag gjorde då.

Sen tog den delen av mig slut (kanske kommer den tillbaka) och jag vill nu skaffa mig en ny identitet. Jag är konstnär. Jag kan rätt mycket på den fronten också. Många gillar det jag gör och dom som inte gör det har hållit käften :)

Men jag har problem att tro på det… eftersom jag inte kastar färg på en duk och skiter på torget och kallar det konst så räknas jag inte…  Men jag kämpar på. :)

Jag kan tipsa om en bok/film The secret.

Väldigt bra och funkar nog för alla här inne :)

Jag vet att under min tid i AA och NA så värdsätts öppenheten stort. Men jag är inte öppen för andras skull, utan jag är enbart öppen för min egen skull.

M.a.o. öppnar jag mig bara för min egen skull och enbart om det känns bra för mig.

Många människor vill inte höra sanningen om ens liv och tankar, de vet inte hur de ska ta emot och hantera den informationen. Därför låter jag dem slippa. Både för min skull och deras.

Framfrallt mår jag bäst av att göra så och det är ju det som det handlar om; att göra det som känns bäst för mig!

hej känner igen mig i de du skriver i allt

Jo absolut. Inte så smart att vara så öppen att man vräker ur sig alla sina svagheter direkt, det är aldrig attraktivt. =)

Sen får man ju jobba på det privat såklart.

#0 Jag är med dig i dina känslor för jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag kan som Gronstedt inte heller ge dig några råd utan bara prata om egna erfarenheter och hoppas det kan ge dig någon form av ljusning.

Jag tror som de andra skriver här att man måste kanske börja med sig själv. Jag jobbar med min självkänsla just nu , för precis som du tror jag att alla dömer mig så fort de ser mig. Men kanske tror jag så för jag letar ständigt efter något som de kan döma mig för.

Det finns dömande människor helt klart men jag tror samtidigt att det finns många fina som inte är dömande. Kan bara referera till denna sajten och alla underbart ICKE dömande här. Jag tror du är på rätt ställe när det handlar om att prata känslor för vi är så lika på många sätt och känner igen oss i dina tankar.

Om du tänker efter innerst inne , tycker du verkligen att allt du gör är fel? För jag tror inte det är så. Allt en människa gör och väljer kan bara inte vara fel.

Det finns mängder av intressant litteratur i ämnet självkänsla för jag tror att det ligger mycket i att man måste vara ärlig mot sig själv och tycka att man duger som man är. (Vet det är svårt) 

Sen vill jag också säga att det är BRA att du slänger ut skit som suttit inne länge det gör en lite friskare en bit på vägen :)

Mkt tacksam för alla svar. Igår hade jag en svacka och mådde rysligt dåligt.. Igentligen är det inte så varje dag. Men det är så, fast lite mildrare. Det är ju sant att jag känner mig otillräcklig hela tiden..

 Men nu idag känns det dock lite bättre, känner mig något mer bekräftad eller vad man ska säga. Fick äntligen svar på min ansökan till sjukpenning. Och det var över mina förväntningar! Det känns väldigt bra.. För då känns det som att man blir accepterad även fast man är sjuk. Nog för att jag vet att man blir det, men nu får jag det bekräftat. Och nu slipper jag vara en "börda" för mina föräldrar som försörjer mig.

Sjuk? Ja jag är väl inte fysiskt sjuk. Har inte fått nån fastställd diagnos, men det lutar tydligen åt deprission och nån slags biopolär sjukdom. Och det förklarar kanske varför jag mest ser negativa saker i det mesta, och kanske också varför jag ofta blir så himla besatt i sånt jag håller på med. Mitt rekord är att skriva en lång novell i 32 timmar i streck te.x. inte så hälsosamt, men jag blev mkt nöjd med resultatet även efter:) dom jag visade tyckte också den vart bra. Det var ett exempel.

Aja som sagt så tackar jag och bockar för alla svar! Hann läsa ett par kommentarer innan jag lade mig igårkväll och det fick det att kännas mycket lättare! kram på er

Kanon att du mår bättre.

"Har inte fått nån fastställd diagnos, men det lutar tydligen åt deprission och nån slags biopolär sjukdom. Och det förklarar kanske varför jag mest ser negativa saker i det mesta, och kanske också varför jag ofta blir så himla besatt i sånt jag håller på med. "

-Det måhända att det är p.g.a. en sjukdom du sett negativa saker i det mesta etc.. Hursomhelst, övar man hjärnan genom att tänka på ett visst sätt, så händer det gärna mer eller mindre automatiskt efter ett tag. Låt säga att du vant dig vid ett tankemönster som får dig se negativt. Oavsett orsaken till det så får du ju anstränga dig för att ändra på det om du vill må bättre! Det kommer knappast hända av sigsjälv.. Testa på lite affirmationer till exempel, finns en rubrik med det.. Öva någonting för att må bättre typ minst 30 min per dag.

Lycka till!