jag ser "gud" som den/det som styr mitt liv och bestämmer vad/hur jag ska göra, det gäller att bestämma vem/vad som är just min "gud". Jag har bestämt att min "gud" är jag själv, det är bara jag som kan bestämma över mitt liv och vad jag ska göra och hur det ska göras.

Som du vet av tidigare diskussioner köper inte jag det där med att "lägga mig i guds händer", Kia. Men en väg jag kan tänka mig är om man föreställer sig att "gud" är den delen av ens jag som vill och kan låta bli att vara beroende. Om man kan tänka sig att den delen är så att säga separat från den delen som är ansatt av ylande kolhydratdemoner - kanske kan man då så att säga visualisera att man lägger över tyglarna i den andra, fria delens händer?

*bara en tanke, låter lite mosigt …*

Jag tänker (utan att veta direkt något alls om AA) att det är själva överlämnandet som är poängen här. Att man släpper det krampaktiga grepp man försöker ha om situationen och låter sig falla… Jag vet inte riktigt men det handlar om att sluta göra motstånd på något sätt.

Jag funderar på intuitionen. Om hur man kan få en ingivelse om att ringa någon, ge något, säga något till någon. Och om man följer upp intuitonen så fick man reda på att det var rätt, att det var precis var den personen behövde. Det för mig är att Gud talar i ens liv. Fast ofta är man för rädd att följa upp just dom där små aningarna.

Du behöver inte se det som Gud, allskapare, utan din kraft utifrån.

Endel ser det som guider, änglar. Något större än sig själv.

Jo som Hoppfull säger att man slutar göra motstånd eller tror att man kan kontrollera sin sjukdom (ska minsann inte besegra mig) utan jag accepterar att min sjukdom är starkare än mig och jag kommer aldrig kontrollera den därför vill jag ha fred och inte krig.

Gud för mig är min själv, min kraft, universums kraft. Det är både inre och yttre kraft, det finns ibland ingen skillnad eftersom jag upplever den.

Jag får hjälp och stöd och kraft utifrån men det är JAG som måste styra mitt liv och det är jag som måste hantera mitt liv.

Så ser jag på det… :)

Åtskilliga ggr har jag stångats med definitionen "En högre makt".

Så som jag uppfattade den? Jag hade i början ingen uppfattning alls om någon högre makt, framför all ingen religiös. Nej tack!

Jag valde att inte bry mig om någon definition över huvud taget. Så småning om fick jag, av någon, ide'n om att gemenskapen kunde vara min högre makt.

Men det stämde inte heller, det föll på sin egen orimlighet. Jag kunde ju inte lägga mitt liv i andras händer. Jag kunde ta hjälp av dem, men inte mer.

Jag har lagt mitt nyktar/drogfria liv i mina egna händer. Mitt sunda förnuft är min makt/kraft. Jag har makten att påverka mitt eget liv.

Jag funderar som Ni säkert alla förstått väldigt mycket på detta just nu. Men jag tror Ni har rätt i mycket det många av er skriver att styrkan sitter hos mig och det är där jag måste leta. När jag finner styrka och är i harmoni med mig själv är också styrkan utifrån något som jag kan ta hjälp av. Om det sen är av personer för jag behöver stöd eller om det är något annat kanske inte är så viktigt i just sammanhanget.

Hur jag än ser det så känner jag styrka när jag är abstinent och då kommer också känslan av att allt är bra runt om mig och att det är där jag kan hämta mer energi från på något sätt. 

Jag har makten att påverka mitt egna liv…HM! Det tankesättet gillade jag starkt, för det är ju faktiskt så. Om det skulle vara i ett religöst tänkande så har vi ju valmöjligheter och man kan bara bli guidad in i rätt val. Lite så är det ju om man tänker ur ett ICKE religöst perspektiv med. Valmöjligheterna finns. När jag väljer att inte planera min mat och faller i fällor då har jag också inte lyssnat på mig själv och då gör jag ett fel val på något sätt.

Ja, att sluta göra motstånd är nog en bra ide och det är ju det allt handlar om att kapitulera till att man faktiskt är sjuk när man har ett beroende oavsett beroende. Tror man in i det sista inte vill medge det antar jag. Men när jag nu insett så måste jag gå vidare. Jag tror inte jag ska söka så mycket. Det är nog så att jag ska vända mig inåt och vara i harmoni med mig själv och framförallt som min sponsor säger att Sluta slå så mycket på mig själv….

Yohooo, jag ser att du börjar hitta "hem". Grattis Kia. Om du ser dina inlägg ifrån då och nu märker du en enorm skillnad. Du pratade om problemet innan och nu hittar du lösningar till problemet.

Välkommen till livet ;-) Sökande inåt är att hitta "hem".

Glad för din skull att du tar ratten och styr den i rätt riktning nu.

Kram

Jo, jag jobbar mycket med detta just nu, dels för att förstå , men också dels för att jag vill leva i tillfrisknad och hitta styrkan att kunna göra detta och må bra och inte behöva lida för jag inte kan hela tiden.

Jo, jag söker lösningar men jag tror samtidigt någonstans att man inte ska söka så mycket. Med abstinensen kommer mycket annat till en också som jag kanske tidigare inte känt.

#10 Det är riktigt och sökande inåt är att känna efter och lita på intuitionen ;-)