Jag skulle tolka det som att din vän är sk helgalkoholist eller periodare. Man kan absolut vara alkoholist utan att supa på vardagar eller ens varje helg. 

Har även en kompis vars pappa var periodare vilket innebar att han kunde vara nykter några veckor, ibland tom nån månad och sedan supa varje dag/helg i en period. Även min väns pappa utvecklade sig till att supa sig full varje dag.

Hoppas att din vän inser sitt problem och hittar den hjälp som fungerar för just h*n.

/Anne

Det låter som ett problem i vilket fall som helst och då spelar det ingen roll, tycker jag. Är alkohol ett problem så är det.

Kan man inte sluta efter ett glas så har man problem. Tycker jag iallafall. :)

Hej Kia!

Jag tycker inte det låter som alkoholism i betydelsen att vederbörande gör sig själv allvarlig skada med sitt drickande. Däremot verkar det som om personen inte har koll på sig riktigt när det väl bär till, men det kanske är en annan sorts problem. Det kan ju också vara så att vederbörande VILL dricka sig apfull.

Det som är otäckt och tyder på att det är ett missbruksproblem i alla fall är gömmandet och smusslandet och ljugandet. Det tyder ju på att personen själv inte är bekväm med sitt bruk/missbruk. Kanske man kan närma sig problemet ur den vinkeln? Typ "Men varför smussla om du inte har problem?". Inte så grovt kanske, men åt det hållet. Jag förstår att AA kan kännas för mycket för en som "bara" tycker att man blev lite för glad i lördags.

Zeretki, det kan ju vara så att man skulle kunna sluta efter ett glas, men definitivt inte vill .

Jag tycker också att det är alkoholism eftersom jag någonstans alltid sagt att börjar man gömma och dölja då måste man kanske fundera på varför man gör det och inte dricker öppet alltid.

Min vän dricker ju öppet när det är fest men hemma i familjens vrå är det väldigt dolt.

Jag förstår att AA känns som too much för personen, men vad kan jag rekommendera istället?

Min vän har nämligen fått ett ultimatum av de vännen lever med att söks inte hjälp så lämnar dom honom/henne.

Så jag förstår desperationen att söka hjälp nu med men när man då varit på ett AA möte och inte kände igen sig på samma sätt som de som satt där så förstår jag att det känns underligt att vända sig dit.

Jag vet inte om det är rätt att pröva eller om där finns något annat eller om en psykolog är bättre eller något sånt….

Svårt att rekommendera ngt. Men min vän vill göra något men samtidigt undrar jag, för man måste vilja själv och inte göra för andra.

Kan du rekommendera vännen att komma hit? Om det inte känns för nära för dig, menar jag. Här finns ju lite "lättare" prat kring problem av den här typen än det kanske är på AA, så kanske personen själv kan leta sig vidare, eller åtminstone tänka över sitt beteende i nytt ljus.

Jag har i alla fall hittat nya sätt att se på mig och mitt när jag läst andra här.

#5 Jag har funderat på det och kanske ska jag göra detta men det känns som det är väldigt nära och ja, jag vet inte….

Men jag tror du har rätt att det kanske är lättare prat här. Ska absolut fundera på det:)

Finns det ingen typ av alkoholrådgivning i kommunen där din vän bor?

Din vän har nog haft otur som kom till en AA grupp som inte passade. Det finns ju många olika grupper (om man inte bor i en "bonnhåla" förstås) och det brukar vara väldigt blandat med folk. Ett tips kan kanske vara att gå med i en nätgrupp, www.aa12-steg.se och www.aa-mail.se. Där finns många alkoholister med helt olika erfarenheter och bakgrund, många som slutat dricka i tid innan man förlorat jobb, familj etc, dvs inte hunnit gå ner sig så långt, men lik förbannat är alkoholister.

Knepigt - så fort man tappar kontroll har man problem och snart nog kan drickandet även börja på vardagar - det steget är inte så långt.

Jag tror att VC kan ha hjälp - men jag vet inte om det gäller överallt. Vår VC har en psykolog för lättare fall - dit detta räknas.

VC= vårdcentral antar jag ? :)  Problemet mer VC är att personen bor i en relativt liten stad och då känner folk igen en osv och  då känns det inte som man får någon anonymitet och det kan jag förstå att det är viktigt.

Lättar fall, ja det är väl så men familjen som lever med detta är det väldigt påtagligt för och för dom är de inget som blir lätt då tyvärr. Men samtidigt ser jag din poäng att jämför med tunga alkoholister så ja då är detta ett lättare fall. Kanske kan man räkna det dit för det inte gått så långt som att dricka i veckorna. Men kan man verkligen hålla på så i 15 år? Utan att falla in i veckodrickandet? Hm!!!!

Hej Kia, sköterskor och läkare samt psykologer på en VC har precis som andra i den sektorn tystnadsplikt och får inte föra vidare till vänner och bekanta vilka patienter de haft. Det tror jag visserligen du vet eller anta men ändå?

Om din vän ringer till VC och bokar en tid och dyker upp precis i tid så slpper den sitta i väntrummet för beskådan av lokala skavllergänget….. Det är en metod.

En annan kan ju vara att söka hjälp på en vc i en större närbelägen stad där personen är okänd det är inget tvång att söka hjälp i orten ni bor iom vårdreformen tror jag. 

Men testa även länkarna som någon la ut här tidigare det kan ju vara något det med.

Lycka till!

Nä, allt behöver inte vara alkolism!

Men bra att dra öronen åt sig! Hör dig lite för om bakomliggande förhållande, kanske allt beror på något helt annat?

Bor i Sthlm och varit på 3 AA-möten, de har verkligen varierat med ålder, utseende, levnadstil men dock ändå så har VI liknande skepnader, beteender, tankar och känslor.

Är en lite "yngre" alkoholist, huva svårt att säga, men kan verkligen känna igen beteendet från de som druckit upp till 50-60 år. Same shit!!!

Tror att du som vän, bekant ska höra dig för hur allt ligger till först, svårt men troligtvis väldigt uppskattat hos den som har problem.

good luck

Jag tycker nog att han har broplem med alkoholen. Han har ju inte kontroll på sitt drickande fast det är på helgerne. Han skulle nog behöva hjälp med det innan deet utvecklas till ett värre broplem.

#12 Jag vet att det inte är något annat som ligger bakom.

Jag anar att det är så som många av er säger att kan man inte sluta så har man ett problem, För mig avgör det väldigt att han gömmer flaskor för då skäms man för sitt beteende. Det blir en vana till slut att göra så.

Långt innan någon misstänker eller vet att det föreligger ett problem har många förändringar ägt rum djupt inne i individens personlighet.

Det egentliga starten på ett missbruk är då individen börjar upprepa sitt sökande efter illusorisk lindring för att undvika obehagliga känslor eller situationer. vad jag vill säga är att det är inte spriten som är problemet egentligen,, fråga hur personen mår och att du bryr dej,, ,, det är alltid lättare att gå den vägen än att fråga eller säga att den är alkoholist,,

#16 Jag tror du har rätt där med att gå en annan väg. Det är så lätt när man som jag då är så medveten om beroendeproblemen och mina egna problem att se så tydligt hans problem. Och då hoppar man ofta ett steg före och glömmer snabbt hur jag själv kom på mina beroenden och hur lång tid det tagit och inse.

Hade någon sagt till mig du är ju sockerberoende för 5 år sen hade jag antagligen bara skakat det av mig för jag var inte alls mottaglig. Ska göra ett försök att gå det hållet istället. För när man pekar på beroendet direkt så blir det som en anklagelse och det vill jag inte det ska bli heller. Tack för ditt råd.

Kia, vad ville du ha svar på egentligen? Alkoholism har ingen tidsinställd "tid".

#18 ville PM.a dig, men det gick inte:(

Har det inte hänt någon gång att han druckit lite i veckorna också?  eller är det endast på helgen?

För det är ju även ett missbruk om han kanske bara dricker några glas i veckan även om han inte blir aprak som på helgen. Utan att han håller sig "flytande" då? kolla det för det är som några påpekat ,nästa steg neråt.

Lycka till

Nej, Aldrig i veckorna ….

Problemet för alla dem som inte dricker i veckorna är att inse att de är beroende. Jag har jobbat med ungdomar som är beroende och de har samma problem vad gäller insikt. Jag är mamma till en kille som var knarkare (han dog en månad innan han skulle fylla 27). Vad är problemet då? Jo, att man jämför sig med den bild man har av alkoholist/missbrukare. Ungdomarna jämförde sig med den nergångna heroinisten som ser sliten ut och inte har många tänder kvar, alternativt med alkoholisten som sitter på bänken i parken och är helt väck. Problemet med anhöriga och nära/kära är samma sak; man jämför med dessa som syns allra mest för alla. Även de som arbetar i myndigheter och i vården har många gånger dessa föreställningar.

Vad är problemet då? Jo, att man som beroende inte kan komma till insikt, att man som anhörig/när och kär inte kan se beroendet för vad det är, att man som proffessionell inte fattar hur allvarligt det är. Man är helt klart beroende när man styr upp sitt liv efter drogen (alkoholen inberäknad) oavsett om det är tiden 24/7 eller fritiden/helgerna. Man är helt klart beroende om man ljuger och manipulerar (precis som du nämner, Kia). Du säger att han/hon inte kunde identifiera sig med de andra anonyma alkoholisterna på mötet. Det är ju jättevanligt att man inte kan det. Man hittar anledningar att känna att man inte passar in. Hur vet du att det är sant att de som var på mötet var sådana att de alla söp "på heltid" (alla dagar i veckan)? Förmodligen fanns det en eller fler som var helgsupare där, men din vän väljer att "se" de "vanliga" alkoholisterna. (ett antagande bara, men det brukar nästan alltid stämma)

För din vän, och för alla i dennes närhet gäller det att se hans/hennes beroende för vad det är UTAN att JÄMFÖRA med ANDRA. Jämför istället hur han/hon förändrats i personligheten, i beteenden och annat genom tiden. Bolla det med personen själv och lyft fram det. Titta på hur helgerna ser ut IDAG jämfört med FÖRR, och bolla det. Titta på alla förändringar som skett genom tiden OCH VAR RAK OCH TYDLIG! Uttryck er egen oro, alla ni i närheten, men undvik allmänna "floskler" om leversjukdomar och försämrad hälsa.

Framförallt, låt inte personen vara, utan spegla hela tiden och var rak, tydlig och konkret. Utgår från er själva när ni uttrycker oro, och förklara vad ni grundar er oro på.

# 22 instämmer helt!

Man ska aldrig jämnföra med andra eftersom ett beroende kan ha många skepnader. Men så fort beroendet börjar få konsekvenser är det verkligen dags att börja fundera.

Tack för era råd, de är verkligen hjälpsamma kan jag bara säga….återkommer och berättar hur det går. Personen har inte druckit sen nyår nu så det är bra . Men fortfarande inte sökt någon form av hjälp eller stöd…

#24 vad bra att h*n inte har druckit sedan nyår iaf =)

#24….ja alkoholism är det hävdar jag. Min förälder gjorde denna "resa"…skötte sitt jobb och drack helgvis. I MÅNGA år, på slutet blev det värre. Det slutade med akuten (och hur förklarar man det utan att säja som det var?!) och ett bryskt uppvaknande. Jag har nu mött många inom sjukvården som berättar att detta blir en allt vanligare form av alkoholism (i alla samhällsklasser, gärna kvinnor) och det blir bara frågan om hur många resor till akuten de gör innan de vaknar….Somliga en och andra flera… OCH ju längre tiden löper ju svårare blir det att ta sig ur missbruket på helt egen hand.

Jag tror stenhårt på att vara ärlig och rak, som en sann vän bör vara. Ingenting annat blir försvarbart om vännen vaknar till insikt före dig. Då kan anklagelsen bli emot dig istället. "Varför har du inget sagt, vilken slags vän är du" etc etc….