Välkommen hit:)!

Vad menar du med "missbruksberoenden"?, Menar du narkotika? för mig är missbruk en fas före innan man går in i ett beroende.

/Hanna

Helleh, Välkommen hit. Jag hoppas du finner sidan till din hjälp.

Stjäler din tråd lite för att svara på Hannas inlägg :)

Jag tror inte att missbruket kommer först, jag tror att man är beroende och man har en beroendepersonlighet och det är först när man börjar missbruka som beroendet i sig blir ett problem. För av missbruket kommer alla beroenden fram så småningom.

Eftersom man säger att beroende är ärftligt så tror jag att man föds sådan med det som fattas i huvudet för att sjukdommen ska ta sig an. Men sen är frågan om man någongång sätter igång beroendet. Jag tror att många är beroende men de missbrukar inte.

Jag tyckte som dig innan men jag har tänkt om där och ändrat min uppfattning om det.

Tack för välkomnadena :)

Jag var rätt trött när jag skrev & är det nu med, så jag var tvungen att läsa vad jag skrivit & så ^^

För mig är ett missbruksberoende ett beroende där man missbrukar något som är skadligt för en själv men oxå för andra i omgivningen, tex alkohol eller narkotika. Ofta skadas personer i direkta omgivinigen, psykiskt eller fyskiskt pga tex alkoholen eller narkotikan, beroende på hur missbrukaren blir osv.

För mig är inte sockerberoende ett missbruksberoende utan bara ett beroende, som skadar en själv, men kke inte lika tydligt som ett missbruksberoende.

 Jag hoppas att ni förstår vad jag menar, jag kan vara rätt klumpig när jag är trött på att uttrycka mig ^^

Jag håller inte alls med dig, sockerberoende är ett missbruk på samma sätt som alkohol och droger. Din omgivning blir lika påverkad och ditt liv kan bli en mardröm på samma sätt som vid andra missbruk och det finns även de som begått självmord av denna anledning så jag skulle vara lite försiktigare när jag uttrycker mig om jag vore du!

#4 Jag tror du missförstått mig en hel del. Jag har inte påstått att jag anser att det inte går att missbruka socker tex eller ens påstått att så här & så här är det.

Jag har presenterat mig i denna tråd & fick frågor som jag svarat på, som handlar om vad jag själv tycker & det har jag oxå svarat på.

Jag förklarade så gott jag kunde via skrift & kunde du inte förstå hur jag menade,så är det trist för din skull, jag tycker dessutom att jag förklarade bra & var "försiktig" som du säger.

Det är alltid lätt att man missförstår varandra i skrift så det bara.

Men för att lägga det bakom oss så vill jag nog också kommentera lite i din tråd Helleh.

Jag håller inte med riktigt i det du skriver i #3 för sockerberoende och andra beroende är och kan bli lika farligt i din omgivning som hos en som är alkoholist eller narkoman.

Jag vet själv hur jag burit mig åt. Men, säger någon då du är iallafall klar i huvudet och inte mossig av droger. Inte heller detta stämmer när folk säger så till mig.

Jag blir totalt mossig i huvudet och jag blir fullständigt besatt av att äta. Jag kan inte fokusera på något annat än just att få äta och planerar i förväg hur och vad och när jag ska äta.

Jag tänker i princip inte på något annat.

Att det kan bli en dödlig utgång det vet jag redan har sett människor i min omgivning där det blivit så.

Jag förstår din tankegång jag gör verkligen det, men jag håller inte riktigt med om att sockerberoende bara är ett beroende. Det är ett missbruksberoende precis som en alkoholist. Beteende är dessutom så snarlika att det är skrämmande.

För några år sen skulle jag sagt att jag har inget gemensamt med en alkoholist, idag vet jag att jag hade fel.

Jag håller med Kia. Antingen nojar man kring att äta, eller kring att INTE äta - men normal och balanserad och närvarande i nuet är man sällan, när kolhydratberoendet tar tag. Och man har tendens till förnekelse och samma känsla av att vara hjälplös inför demonerna och dessutom svag och värdelös, som andra missbrukare. Jag tror det gäller alla beroenden. Gradskillnanderna är nog mellan olika beroende, inte mellan olika beroenden.

Fast ta inte detta som kritik, Helleh. Hjärtligt välkommen hit!

Nej Absolut, ta det inte som kritik. Du är hjärtligt välkommen hit. Det är bara positivt med olika åsikter anser jag :)

Det var inte meningen att vara hård utan men poaäng är att detta är ett missbruk och att det för mig är likställd med alla andra sorters missbruk tex alkohol o droger.

 Jag kan bli hög på socker - det låter otroligt i vissa människors öron men inte i min omgivningens (nära omgivning). När jag tex inte fick socker (när jag skulle påbörja min abstinens) blev jag tyst, sur, passiv, orkade inget, tyckte att livet inte var värt att leva osv - en otrolig personlighetsändring…

 Jag kan väl säga om någon hade sagt detta till mig för 6-7 månaders sen hade jag skrattat och sagt jag tror inte det men nu vet jag bättre… detta är en sjukdom och kommer att vara min följeslagare i resten av livet. Det är faktiskt så att jag skulle kunna offra mycket för att slippa detta men jag vet att det inte fungerar så utan jag måste lära mig leva med detta. Jag vill bara inte att man förringar detta. Det är jobbigt nog som det är och bör tas på fullaste allvar.

Jag tror att en del i detta är att det fortfarande är ganska tabubelagt med missbruk, vi är fortfarande färgade av att missbruk handlar om bristande moral, lättja och så vidare. Jag tror att dessa förutfattade meningar liksom skymmer sikten för själva problematiken. Därför blir det så oerhört viktigt att kunna bevisa om det är fysiskt eller om det är just vårt sätt att leva som orsakar problemen.

Fast egentligen tycker jag att det är ganska oväsentligt i det stora hela, om vi kunde låta bli att döma eller bedöma människor som bättre eller sämre skulle det vara lättare. För vem har egentligen rätten att döma om man är sämre för att man har ett missbruk än om man exempelvis  jobbar jämt och aldrig är hemma så ens barn mår jättedåligt?

Jag ibland känna att det är jag som dömer mig själv hårdast. När jag nu berättat för en del vänner så var de noga med att påpeka att de tyckte att jag var en lika bra människa och att missbruket inte betydde att jag var en sämre människa. Jag tror att man belägger sig själv med mycket skuld och skam och självklart finns det alltid människor i ens omgivning som inte är så förstående osv…jag tror dock det ligger i människans natur att inte riktigt kunna förstå sånt som man inte erfarit.

Jag tror att om man lär sig hantera sitt missbruk så kommer man få erfarenheter och en inre styrka som man annars aldrig hade fått - det kommer vara en enorm personlig utveckling och det är nog detta man ska fokusera på istället för att bryta ner sig själv.

Hej hej! Oj vad jag e lite på denna sidan just nu! Hinner inte riktigt med känner jag.. men jag måste skriva lite nu känner jag

#2 Ja men man har ju olika uppfattningar, Jag har missbruk före beroende pga. att enligt diagnostiken jag jobbar efter så ser det ut så. Men det är absolut upp till var och en att tro vad man vill..

#3 Jag tycker det är bra att du skriver som du tycker att det är.. Men som vanlgt så anser jag att missbruk är en sak och Beroende en annan så missbruksberoende är för mig ett onödigt ord faktiskt:)! Missbruk är när man missbrukar en drog men fortfarande har förmågan att sluta själv och det kan även ska anhöriga och man kan återgå til ett "normalt" bru av tex alkohol medans ett Beroende är en sjukdom man måste leva med hela sitt liv och som man måste ha hjälp för att hålla i shack! och man kan inte använda den drogen någonsin mer i sitt liv, för det blir för svårt. (det är bla. därför socker beroende är så extremt svårt att få ordning på)

Nu har jag fått säga mitt:P.. God Jul på er!

#12  Kan du inte förklara närmre hur du tänker när du säger att missbruk kommer före beroende?

Du tror alltså inte att man föds med en beroendepersonlighet? För jag får uppfattningen av allt jag läst att beroendepersoner har ett saknande av ämne i hjärnan och det är anledningen till att man har beroendepersonlighet. Något ärftligt. Men om missbruk kommer först så faller den teorin och då undrar jag om det är som folk ibland säger att det handlar om karraktär (något som jag absolut inte tror på själv).

Eller kan saknaden av ämnet i hjärnan (glädjehormon av ngt slag) utvecklas senare?

Bara nyfiken hur du tänker här:)

Hmm ja du.. hur ska jag förklara detta.. Jag tror vissa föds med en beroende personlighet och vissa "super" på sig ett beroende.. Det är helt rätt att det fattas ett ämne i hjärnan, även om det inte är alla beroende som saknar detta så är det väldigt vanligt! Detta gäller först och främst de som inte föds utan detta ämne.. Missbruk och Beroende är två olika faser!.. Jag vet inte hur jag ska förklara i text, det är så svårt… fråga igen om du vil ha mer förklarat..

Jag tror det kan vara både ock, det är inte så enkelt.

Min familj och släkt har mycket alkoholproblem och jag VET att jag har anlag för det, det går liksom itne att bortse ifrån. Jag har provat hemma, fått smaka vin och öl som tonåring.

Drack nån gång vid 18 års ålder. Men jag har liksom inget intresse för det alls…

Så trots att alla odds är emot mig så har jag ingen smak eller behov av alkohol alls.

Och jag har heller inte bytt ut sockerberoendet för något annat, som många andra har och säger att beroendet byter karaktär.

IOFS så är jag inte av med data-beroendet som jag haft de senaste 5 åren… men jag tvivlar på att jag kommer att få ett nytt beroende av nåt annat när jag väl har kommit i balans.

Jag tror det är både kemiskt och psykologiskt. Har man mycket att jobba med psykologiskt så kan beroendet ligga där, en vilja att fly bort från verkligeheten, att gömma sig bakom ett beroende - det är för mig något man kan jobba bort med terapi och behandling.

Jag tror oxå att det kan skilja. Att man kan försätta sig i en beroendesituation utan att ha problem med belöningscentrat.

Det som skiljer skulle ju kunna vara hur det fungerar för de olika personligheterna att avstå. Det finns ju människor som missbrukat alkolhol och droger som faktiskt klarar att festa efter några års "renhet"(har sådana kompisar) medan andra (kanske de med beroendepersonlighet?) är de som kan åka dit riktigt rejält igen på en lättöl.

har läst alla inläggen och vill klargöra skillnaden mellan missbruk och beroende. Har själv arbetat med missbrukande/beroende ungdomar och haft en narkorikaberoende son (som dessutom var god vän med Helleh). Enligt "praktisk medicin" (en hemsida för vårdpersonal och läkare), samt vad jag själv lärt mig via jobbet är skillnaderna som följer:

**

Definition:
Missbruk är när man upprepat ställer till det för sig p.g.a. en drog. Beroende är när den egna viljan ej längre räcker för att styra intaget.

**_

Missbruk (DSM-IV):
Minst ett av följande kriterier under en och samma 12-månadersperiod:

_

1. upprepat substansbruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller hemmet
2. upprepat bruk i situationer där det medför betydande risker för fysisk skada, exempelvis rattfylla
3. upprepade drogrelaterade problem med rättvisan ("lagen")
4. fortsatt bruk trots återkommande problem av social natur p.g.a. drogeffekterna,
5. symtomen har aldrig uppfyllt kriterierna för beroende av aktuella substansen, se nedan.

_

Beroende (DSM-IV):
Minst tre av följande kriterier under en och samma 12-månadersperiod:

1. tolerans, endera behov av påtagligt ökad mängd för att nå effekt eller minskad effekt vid fortgående bruk
2. karaktäristiska abstinenssymtom eller fortgående bruk för att hindra sådana
3. drogen används i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs
4. varaktig önskan att begränsa intaget
5. mycket tid åtgår för drogbruket
6. viktiga sociala aktiviteter påverkas
7. bruket fortgår trots vetskap om skadeeffekterna

_**

Orsak: I hög grad ärftligt. Ofta okänd orsak men uppmärksamhet på ev bakomliggande ADHD- störning ? Antisocial personlighetsstörning.? Primär ångestproblematik ?

Fördjupning: Se SBU-rapport Nr 156/I och 156/II "Behandling av alkohol och narkotikaproblem". (2001) www.sbu.se

**

Åh vad skönt med en person som visar på faktan som jag inte fick fram vid mitt förra skrivtillfälle.. Tacktack Monica-Maria:)..

Det var även dessa diagnoskriterier jag pratade om! Men även ICD-10's.

#18 Japp, du var inne på helt rätt spår hela tiden. Samma sak som du beskrev om att vissa föds med en beroendepersonlighet (genetiska anlag). Det finns också något som heter missbruksbeteende. Det innebär INTE att man nödvändigtvis utvecklar vare sig missbruk eller beroende, men att risken är så mycket större att man kommer att göra det. Vårt belöningscentra är styrt av de kemiska ämnena i kroppen och vissa föds med en risk för att utveckla obalans, så att belöningscentrat inte funkar på ett vettigt sätt (vill ha mer, sätter sig över viljan, "löper amok", blir aldrig nöjt o s v). Den som har ett missbruksbeteende kan t ex inte låta chokladkakan ligga i kylskåpet, utan äter så länge det finns (Det gör jag, så jag har aldrig choklad liggandes hemma). Jag kände en person som älskade oliver. Han köpte värsta bamseburken och sen satt han och åt ur burken tills han mådde illa. Han kunde inte stoppa när det var vettigt. Du nämnde även att man kan supa på sig ett beroende. Det stämmer också. Man behöver inte ha genetiska anlag att utveckla missbruk/beroende, utan man kan själv (varaktigt för all tid och evighet) rubba den kemiska balansen som styr beroendecentrat i hjärnan genom (långvarigt eller regelbundet) intagande av beroendeframkallande substanser.

#19 Jo jag visste det.. så för mig är det självlart men för vissa som har lärt sig annorlunda eller tror på nått annat är det svårt att förklara.. men du var vldigt duktig på det.. jag är bättre på att prata eller förklara som på en Chat.. Men tack för ännu en bra förklaring!