Men om återfallet "bara" blev ett halv paket glass med tillbehör och popcorn tycker jag att du ska vara rätt nöjd med dig själv i alla fall! Du bröt och idag är tillbaka i de rätta spåren igen. Var inte så hård mot dig själv utan tänk att du faktiskt klarade ett återfall utan att äta både större mängder och längre tid! Det är väl framsteg det!!

Jag säger som Hoppfull, återfallet var kort och begränsat - ett enormt framsteg! Jämfört med en del av mina återfall, i alla fall, vilka varat i både veckor och månader och kilogram …

Mitt senaste återfall varade också i flera år. kulminerade under julhelgen. då åt jag allt och lite till.vågen visade nästan 100 kg efter nyår. Det var då jag insåg att jag måste ta tag i det här igen. så sett ur den synvinkeln är det inte så farligt. men jag är så innerligt trött på att mitt matintag styrs av hur jag mår. Jag har jobbat med de här problemen i nästan hela mitt liv och jag är snart 42 år. Det tar så mycket energi av mitt övriga liv. enregi som jag skulle vilja lägga på annat roligt.

Det som också var jobbigt i går var att jag smyger med vad jag äter. Jag väntade helt enkelt ut gubben tills han gick och la sig.då kom glasspaketet fram och jag satt där och år i min ensamhet. Det blir jag också rätt trött på.

Men det som är så bra är att jag hittat hit.här finns det alltid någon som stöttar. Tack för att ni finns alla snälla och vänliga människor.

Ja återfall är ett intressant kapitel och som du säger att egentligen kommer det i små steg och så gör man lite förändringar i sin matplan och vips. Vi har ju alltid fika på onsdagar på jobbet vilket jag då har jobbat med mentalt och nu klarar av men så i tisdags (fettisdagen) så kommer vi ur ett möte jag och 5 pers och helt plötsligt står det fullt med semlor och jag höll på att gå under (f.ö. älskar jag semlor). Allt tog kaffe och rustade jag tog med tevatten och tänkte ta vanligt te men så tog jag grönt och jag hann tänka en liten vinst sedan tog alla varsin semla och jag gick runt men lät bli …jag var så nära sen så satt jag där och av hela samtalet minns jag ingenting för det enda jag tänkte på var semla men sen gick jag på FAA möte och allt kändes bra igen och nu känner jag mig stark igen. Otroligt hur det kan skifta och vilken skillnad om man är mentalt inställd på något eller inte.

Jag tycker att ni är superduktiga!

Jag som "kickat" på kontroll har ju alltid haft det omvänt, njutit och fått riktiga kickar av att avstå… och ju mer jag har avstått ju större kickar… när hungern och suget vred som knivar i kroppen var jag som mest nöjd, då var kontrollen på topp och jag var såååå "duktig"!! Alltså lika tokigt beteende om än omvänt!

#4 det var bra gjort att kunna stå emot. jag åt en fjärdedels semla på jobbet. hade bestämt mig för att inte äta men så tillslut kunde jag inte stå emot.

#5 att kicka igång på att inte äta det har jag också haft perioder av. det är lika illa det.

men jag tror att ju mer man jobbar med sig själv och har likasinnade att prata med så lindras tillslut besvären. om jag tänker tillbaka på hur det var för några år sedan när maten totalt styrde mitt liv så har jag kommit långt. Jag försöker lära mig att vara snäll med mig själv och inte döma mig så hårt. 

.

det du säger i slutet av inlägg 5 att när man pratar med likasinnade så lindras besvären osv. Jag funderade lite på det och det som händer är väl att det sätts perspektiv på sig själv och att man finner det positiva i det som gått fel. Man lär sig något för varje gång det blir fel även om man gör samma fel 500 ggr.

Men att för den skull inte slippa undan det som vi tänkt oss utan det blir ett slags positivt tryck att klara det men att man vet att det är inte hela världen om man får återfall då och då bara man tar sig upp direkt. Man läker sin bild som människa lite varje gång man tar sig upp.

kickelina66 , Jag vet inte vad jag ska skriva , är helt stum det du beskriver i ditt inlägg #0 är som om du berättar om mig. Det är exakt så som du skriver det. Exakt, ingenting är annorlunda för mig när jag har haft mina återfall (just nu abstinent vilket är såååå skönt)

Sen läser jag lite längre ner hur du väntat ut mannen igen alltså likheten är slående.

Du, tack själv för du finns som satte mina tankar på print på ett så perfekt sätt som gör att jag inte känner mig ensam. Det är det fina med forumet känner jag att alla här inne hjälper till så man inte känner sig så ensam i sina tankar:)

Det jag uppskattar mest med den här sidan är att det inte förkommer massa pekpinnar och andra konstig råd hur man ska göra. Här finns människor som har liknande problem och som absolut inte är fördömande. I den vanliga världen betraktas man som fullständigt knäpp om man berättar något liknande, men inte här och det är skönt.

Det finns många vägar att gå för att komma tillrätta med problemet. För mig är det här ett sätt, att skriva av mig och läsa om andra i samma situation. Ett annat sätt är att jag äntligen har hittat en kost som jag kan äta resten av mitt liv. Den kosten triggar inte suget lika mycket som andra koster. jag äter en variant av LC/stenålderskost. Men kommer så smånigom att äta mer och mer strikt LCHF. just nu vågar jag inte ändra på något. har fullt upp med att hålla matdemonen borta.

Det är bara att ta en dag i taget mot ett friskare liv.

Där tror jag du hitat en kärnpunkt att ta en dag i taget.

Har en fråga…LC/stenålderskost fungerar på dig säger du. Varför ändra det?

Bara nyfiken :)

#10. Jag har inte hållit på så länge och har inte riktigt klart för mig vilka kolhydrater som triggar mest. vill dessutom börja äta mer animaliskt fett eftersom jag läst så mycket att det ska vara bra. har också blivit inspirerad av annika Dalkvist blogg och hennes kostprogram. men jag tar som sagt ett steg i taget. vill inte pressa mig för hårt för att sedan ge upp som jag gjort så många gånger förrut.

hur går det för dig kickelina?

återfall är väl vägen tillbaka och chansen att se vart det gick fel för att kanske känna igen tecknen nästa gång. inte ska du slå på dig för det, tänk framåt istället… bintheredonethat.

#11 Jag tror det är ett bra sätt att testa sig fram vad man tål och inte tål. Det man inte tål är bara att utesluta. Ett tips jag fick var att skriva en matdagbok. Nu menar jag inte att skriva idag åt jag biff och potatis utan att skriva hur man känner sig efter att man ätit. Fick jag besatta tankar efter att jag ätit dom där bönerna? Eller något annat. Blev jag sugen?

Sen kan man gå tillbaka och efter ett tag vet man att detta mår jag inte bra av helt enkelt så då är det bara att utesluta. Jag förskte så många gånger att äta frukt för många sockerberoende kan göra det men i anslutning till sin måltid. För mig fungerar inte detta alls så jag har bara fått välja att utesluta frukten. Men detta efter att jag insett att jag efter varje gång jag ätit det fått oerhört sug och känt mig nere.

När någon sa att jag skulle skriva matdagbok tänkte jag direkt usch viktväktarvarning men när jag skulle skriva känslorna runt maten blev det annorlunda. Jag gör det inte längre då jag har bra koll nu på vad jag kan och inte kan även om jag inte alltid följer det men då slutar det också i katastrof så därför håller jag mig till det jag kan…..

Håller med aase om att man inte ska slå på sig själv:)

Välkommen hit förrästen aase-andersson :)

hej. Nu går det ganska bra ett tag trots pms. Klarade av helgens alla frestelser. Barnen och maken åt chips, pizza, godis mm och jag klarade av att stå emot, var inte ens sugen. Till melodifestivalen festade jag på blomkål och goacomole.

Livet kör i hop sig ibland, saker händer som man inte kan styra över. Jag har alltid tröstat mig med mat men även  belönat mig med mat. Mat och känslor hör i hop. Livet ska liksom lösas med mat. Just nu jobbar jag mycket med mig själv för att bryta det mönstret. Mat måste man ha för att överleva och då måste jag lära mig att stoppa i mig bra mat som jag mår bra på. Har bestämt mig för att jag är värd det. Måste också lära mig att belöna  mig på annat sätt liksom att trösta mig med annat än mat. Det är lätt att skriva det men svårare att genomföra.

Jag kämpar vidare och tackar alla som stöttar mig.