Fantastisk chef
Så tänkte dela med mig om hur omtänksamma vissa människor kan vara och när det faller så naturligt för dom att de inte ens är medvetna om hur omtänksamma de är och hur mycket det kan betyda.
Jag har kämpat med mitt sockerberoende nu ett bra tag och har låtit många få komma in i mitt liv och försökt förklara. Alla förstår inte men en del gör verkligen. En av dom är min chef.
På alla hjärtans dag hade hon inhandlat stora muffins till resterande personal till fikat, men till mig hade hon handlat en påse nötter. Vid annat tillfälle har hon handlat små babybel ostar.
Detta gör att jag inte känner mig utanför. Jag behöver inte nöja mig med kaffet utan jag får vara med och äta något precis som de andra. Det gör att jag får känna tillhörighet på ett sätt jag inte kan riktigt förklara. Ja, visst det är inte samma som muffins men jag behöver inte känna mig utanför och som jag är helt alien även om jag äter något annat. Jag får en känsla av tillhörighet och acceptans och jag är så tacksam mot henne.
Hon är inte medveten om att hon gör detta för mig och därför köpte jag ett kort och talade om för henne hur tacksam jag är för att hon gör sådant som är så naturligt för henne men som för andra inte alls är naturligt.
Plötsligt blev fikan inte något jobbigt utan något som jag uppskattade….
Ville bara dela med mig:)
vilken underbar chef som såg till att se dig med och inte bara stora massan. Du kan skatta dig lycklig!
Själv är jag hjärtligt trött på jobbets kräftskivor, glöggaftnar och grillfester. Allt för att umgås. Hm….umgås?
Jag brukar vara med en gång vartannat år för att visa min "välvilja".
Men får jag höra en enda gång till "Åh, vad duktig du är" så tror jag att jag ber dem dra år pipsvängen!
Det är inte frågan om att jag är duktig. Jag vill inte dricka och jag har tagit det beslutet (många ggr t.o.m.) och det har inget med duktighet att göra.
Tän om flera kunde förstå att det inte är "synd" om mig bara för att jag inte kan dricka.
Åhh vad underbart att höra Kia!
Önskar att alla kunde få en sån bra chef! Inklusive mig själv! 
Jo, hon är fantastisk på många sätt. Det stora hela handlar om att hon inte ens tänker utan det är bara så naturligt för henne att göra.
#3 Jag förstår precis hur du känner dig det är ofta väldigt krävande på många sätt när man ska umgås och det hela tiden ska sägas hur duktig man är.
Just ordet duktig kan ha en negativ klang på många sätt när det handlar om beroenden och speciellt om självkänslan. Jag har alltid strävat efter att vara duktig, för då trott att jag accepterades mer. Det är helt vansinigt, nog därför ordet duktig känns så negativt. Jag försöker säga till mina barn för att ta ett exempel när de kanske visar fram en teckning att åh vad fina färger där är på teckningen. Inte tala om ständigt och jämt Åh vad du är duktig.
Man är alltid duktig även om man inte kanske äter just den dagen eller annat.
Det är inget lätt det där för det är så enkelt att säga vad du är duktig…
Jag är en konstig typ, jag vet, men jag skulle känna mig ytterst obehaglig till mods om chefen gjorde så mot mig … OK om det var lite olika saker, LC och icke, blandade på bordet så att vem som helst kunde välja - men att chefen skaffar en specialare "bara för mig" - BURRR!
Nja jag ser det inte så. Jag jobbar på ett relativt litet ställe så alla där vet om mitt sockerberoende så det skulle nog bli väldigt underligt om man köpte en stor muffins till mig. Nu tänker de inte ens på att jag får något annat de är så vana och det känns bra för mig att jag samtidigt kan vara med .
Jag kan dock förstå din tankegång att man känner sig utanför och annorlunda, men jag väljer att inte tänka så utan att tänka att jag är tacksam att någon vill göra något positivt för mig.
# 6 Så sant, det kan bli alldeles fel också.
Minns när vi hade ett APG och det serverades glögg och pepparkakor. Jag har aldrig tyckt om glögg och sa något om att jag tar kaffe i stället.
Då säger min chef "Men, Kerstin det är alkoholfritt så det kan du också dricka!"
Tur att jag är en glad människa!
Alla känner till att jag inte äter som andra här också, det är inte det.
Det har inte heller att göra med att jag känner mig utanför och annorlunda - jag är utanför och annorlunda och där passar och trivs jag. Det är det att jag skulle bli förbannad om någon - vem det vara må - trodde sig kunna veta vad jag vill ha och inte, trodde sig kunna bygga en fålla att sätta mig i. Många gånger hellre ett konventionellt kakfat på bordet utan kommentarer.
Jag skulle bli lika trött om jag var glutenintolerant och någon kom stickande med en egen liten ask till mig. OK om den ligger på bordet med en skylt GLUTENFRITT. så jag kan ta om jag vill, men att ge den speciellt till mig … Fy!
*någon som fattar vad jag menar?*
Jag ser det inte riktigt så som Ni gör. Jag är tvärt om där då för mig har jag hela livet strävat efter att passa in och vara som alla andra och trivs inte alls i fållan att vara annorlunda och utanför. Det mår jag oerhört dåligt av när dom känslorna kommer för då känner jag det som att jag gör saker och ting fel och att jag inte duger.
Däremot har jag blivit mer och mer bekväm med att stå för sakr och ting jag tycker och tänker och att stå upp för personer och även för mig själv i sådana händelser.
Jag ser det inte som en fålla jag ser det som något snällt att någon tänker på mig. Men om någon skulle skrika över hela bordet att Kia där är inget socker i detta som Kerstin beskriver det då skulle jag inte heller gilla det. Men nu blev det inte så utan det var som världens naturligaste sak och ingen reagerade att det var något konstigt och jag kände mig väldigt bekväm i den situationen. Jag vet att jag hade känt mig utanför om där inte fanns något till mig och då det är en problematik hos mig med utanförskapet så föredrar jag att någon verkligen försöker göra något för mig och att det sköts på ett sådant snyggt sätt som det faktiskt gjorde.
Jag förstår vad du menar Gronstedt men du och jag är väldigt olika när det handlar om bekräftelse biten tror jag och att känna sig som andra. :)
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag håller med om att det är bra av din chef att hon kommer ihåg att du är sockerknarkare och inte kan äta muffinsen och kakorna som hon bjuder de andra på-
Att då köpa nötter eller likande till dig är omtänksamt det håller jag med om men som Gronstedt säger det är inget kul om hon köper nötterna specifikt åt dej och säger i til med " ja här finns bullar åt er och så nötter åt Kia"
Utan ställ fram nötter och bullar kaffe, glögg whatever på bordet o så får de som vill välja. Då känner man sig inte utpekad och utanför.
Är det något jag et något om så är det hr destruktivt särbehandling kan vara i en grupp.
#11 Berätta gärna om dina erfarenheter om destruktiv särbehandling i grupp om du vill och känner för det :)
#12 Klart man vill ha valmöjligheter men när det kommer till min drog är jag VÄLDIGT tacksam att jag inte behöver göra det valet i fikarummet på jobb utan att jag får valet i handen för jag vet precis vilket val min knäppa hjärna hade valt om där verkligen hade funnits en muffins till mig med. Jag är långt ifrån redo att göra dom valen själv
Jag förstår precis hur Gronstedt och ni andra menar och har ful lrespekt för er upplevelse av situaitonen. Men själv är jag mer inne på Kias linje här: jag hade blivit glad för omtanken!
Och jag hade valt att bli glad för omtanken även om det hade blivit ett utpekande med en skål nötter specifikt till mig och muffins till de andra. Vad spelar det för roll? Tanken var god - och förhoppningsvis var även nötterna goda! ;-)
Jag inser mer och mer att jag kan välja hur jag reagerar i de situationer som jag hamnar i, och jag mår bättre av att reagera positivt, och därför vill jag välja att göra just det. För några år sedan hade jag inte ens sett den möjligheten; jag hade troligtvis grämt mig och tyckt att det var pinsamt eller till och med överförmyndande eller elakt. Inte nu. Men vi är alla olika - och det är väldigt intressant att läsa om hur olika vi fungerar och funderar!
Kram, Linda
Starta ny diskussion