Jag är beronde
av socker. Vilket för mig är svårt att erkänna. Veckan som gått har jag "tagit ett återfall". Förstår att det heter så och har väl lite halvt om halvt erkänt att så är fallet.
Det var planerat. Min man sa för någon vecka sedan att han skulle åka till Trysil. Då började jag genast att planera, tänka på vad ska jag äta då? Först var jag lite osäker, kanske kan jag klara det. Men det gjorde jag inte. Tänkte och planerade för att i två dagar ska jag äta vad än jag är sugen på, och idag är jag inne på åttonde dagen. Suck och självförakt.
Varför gör jag så här mot mig själv, är jag inte mer värd? 22dagar klarade jag denna gången på lchf, vilket jag är lite stolt över. Men också så otroligt misslyckad jag är som inte klarade längre.
Santhe, Välkommen hit :)
Jag vet hur du känner dig. Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Hur man planerar för man vet man ska vara ensam och då behöver man inte gömma undan det eller dölja att man äter för man kan bara äta och låta papper ligga framme för man vet man är själv.
Varför gör man så? Varför planerar man på detta viset ständigt i sitt huvud att man ska ta snesteg? Planerar man verkligen återfall eller händer de bara för det av automatik går i gång i skallen på en att nu är han bortarest då kan jag passa på att äta det och det och det.
Jag hade så svårt att erkänna att jag var sockerberoende och ärligt vet jag att jag har inte kapitulerat riktigt än och det är idag 3 år sen jag kom på och fattade att jag var beroende av socker, Jag har haft många återfall och jag hatar allt runt mina återfall och alla tankar som kommer då. Men samtidigt så är jag glad att jag har haft dom för jag kan bara ta lärdom och nästa gång lyssna på mig själv att jag måste be om hjälp för jag klarar inte ut det själv. Har jag någon som kan lyssna på mig Jag ringer den personen så mina planeringar slutar i huvudet.
Man vill klara ut det. Det vill jag med. Men det är mycket som kommer igång i ens huvud när man förstått att man har ett beroende och det är oerhört skönt att bli medveten.
Santhe du är VÄRD så mycket att du inte anar det. Bara att sätta dig ner och skriva det inlägget är så modigt och så starkt av dig att om du bara visste. Sluta SLÅ på dig själv. Du är värd all lycka i världen, det är vi alla. Vi vill bara inte se det själv. Då slår vi på oss själva och gärna kommer det någon annan person emellan som vi gör illa på vägen.
Du är INTE misslyckad på något sätt. Vet du vad , du är framförallt INTE ensam. Vi är många som dig . Det är okej att be om hjälp man måste bara våga fråga om den och det är så svårt ibland.
Vi finns här!
Kram Kia
Jag fick just en idé!
Kia kan i8nte du lägga upp länkar tll AA OAA FAA, länkarna alanon och allt vad det heter?.
Så kan ju de som vill läsa och kanske hitta just det stöd de behöver i en stad nära dem.
Vare sig det är 12-steg eller annat. För de flesta är det ju ett stort steh att bara komma in här och inse av alla historeier attde har ett problem iaf. Nästa är ju att söka hjälp, då skulle ju länklisa vara bra?
de ligger redan under fliken länkar häruppe
men har du satt foten i backen nu Santhe? jag är också i en svacka och det är jättejobbigt.
Igår gick det halvt åt skogen. Jag åt mackor på en träff i kyrkan. Idag går det bra en så länge. Kommer guben min hem senare idag så kommer det att gå vägen. Nu har han varit iväg på jobb i danmark. Allt blir så mycket lättare när han är hemma. Då blir det liksom inte samma sak att fuska. Allt eller inget, genomsyrar mitt liv.
men varför inte lite halvdant för det är väl bättre att avstå något nån gång just nu och inte smäcka i sig allt man vill. Det finns ju mer eller mindre godkända saker att äta. Det gäller för övrigt mig också och det är så jag kör nu när jag är så trött. Jag försöker grunda med bra mat men sedan slinker det igenom men då vet jag att maten är rätt så då blir det halvdant och jag nöjer mig med det.
Kom igen nu! Du fixar att göra halvdant också!
Hur går det för dig Santhe? :)
11 dagar långt blev återfallet då jag skrev sist. Sedan följde 7 abstinenta dagar och 1 återfallsdag, 3 dagar abstinent, 4 dag återfall. Nu är jag inne på min andra abstinenta dag, mer fast besluten än någonsin på att klara detta.
Varför skall det vara så otroligt svårt? Det är ju helt galet. Och inte gör det saken bättre att omgivningen inte förstår. Gubben min förstår och jag är tacksam för det. Jag är glad att jag funnit detta forum där man se andra med samma problem.
Och kram till dig Kia för att du bryr dig om oss härinne.
Du fixar detta Santhe….En dag i taget är det som fungerar bäst….
:)