Skam
Okej, nu ska jag försöka sätta något på pränt som cirkulerat i mitt huvud några dagar, men jag vet inte riktigt om det går eller om det blir rörigt, men jag gör ett försök :) (kanske någon fattar *ler*)
Jag har mycket skam när det handlar om att äta sött. Jag har inte ätit det framför någon för jag har inte känt mig bekväm att göra det och har därför valt att dölja det. Men nu börjar jag tänka på varför jag gjort så och har kommit fram till att det kanske inte bara handlar om mig alltid utan att jag också blivit väldigt påverkad av människor runt mig. Observera nu att jag INTE lägger någon som helst skuld på andra för mitt beroende eller beteende.
Men så fort jag verkligen ätit framför någon har jag ofta fått höra, amen Kia ät inte det där. Du vet ju att det inte är bra för dig. Nu pratar jag inte bara som barn utan även i vuxen ålder. Jag har i det skedet döljt för de som förmanat mig för att jag vill inte höra det där att det inte är bra för mig. Jag har känt ännu mer skam inför dessa personer då som tittar ner på mig för jag ätit ett choklad. Sen stannade det ju aldrig på ett choklad men inte ens Ett var accepterat att jag åt.
Varför? För min övervikt naturligtvis det fattar jag med. Och kanske ville de bara hjälpa men det har lett till katastrof för mig.
Men jag känner det nu som jag har styrts av dessa personer för de har gett mig ännu mer skamkänslor i att så fort jag åt något godis så var det fel. Jag förknippar allt sött som om det är något fel och det måste jag dölja för annars får jag skäll. Precis som ett barn.
Ärligt talat om jag vill äta ett choklad som en vuxen kvinna måste jag väl få ta det beslutet själv utan att få höra att ska du verkligen äta det där eller det är inte bra för dig. Jag är snart 37 år gammal och kan fortfarande känna att jag inte får lov.
Fan, känner nu att jag detta är känsloladdat för mig så in i.
Det känns som samtidigt som jag inte vågat ta beslut för min självkänsla varit låg så har personer inte tillåtit mig att ta beslut heller utan istället har jag fått sitta där med en skamkänsla när man tagit ifrån mig skålen.
Det är oerhört kränkande känsla kan jag tala om. Kanske låter detta löjligt, men det är min verklighet och det känns inget bra alls kan jag säga.
Suckar!!!!
Jag säger till mig själv att jag får äta precis vad jag vill, men att just nu vill jag INTE.. för skammen gör bara saker värre för mig. det finns inget som är förbjudet för mig för då blir det bara värre och längtan för stor.. utan jag säger hela tiden inte nu jag vill inte men om 5 min kanske.. då tar jag ett nytt beslut om hur jag ska göra och då har oftast känslan gett med sig.. jag äter och dricker vad jag vill,, och jag vill ju inte. allt är tillåtet för förbuden gör mig till en smygare.. så funkar jag…
det är absolut irriterande när någon behandlar en som ett barn oavsett vilken situation.. jag själv har föräldrar som ibland ställer frågor som är självklara för mig men som dom kan fråga mig utan anledning..som att jag inte klarar av en sak ibland.. väldigt irriterande, men jag har lärt mig att tänka på ett sätt som gör att jag känner mig fri oavsett om någon frågar något som syftar på att jag inte har koll eller om någon beteer sig mot mig som att jag har ett problem som jag inte längre har.. det är oftast det som får folk att stanna kvar i sina problem även om dom faktiskt förändrats.. omgivningen som reagerar till en som att man fortfarande har problemet. det är en trigger mer än något annat till att stanna kvar i en identitet som man inte längre har. och man får verkligen arbeta mentalt för att inse att man inte behöver ha den gamla identiteten (eller känna som att man har den) bara för att någon reagerar till en som att man fortfarande har den..
Starta ny diskussion