Jag är så trött på mig själv
När jag hittade till det här forumet värmde det i hela kroppen; jag har hela tiden trott att jjag var ensam om det här jobbiga som jag går genom.
Jag är kraftigt sockerberoende och varvar hetsätning med bantning. Eller snarare, jag hetsäter så ofta jag kan men säger till alla (typ sambon) att jag bantar och är "duktig". Jag väger sisådär 20-25 kg för mycket för att jag ska må bra och jag är så trött på att göra det. Kläder hittar jag aldrig utan har ångest för mitt utseende hela tiden. Ångest som jag "botar" med mat. Jag ska på större fest på lördag och hittar inget som sitter snyggt (banala problem tänker ni kanske men för mig är detta stort…) så nu överväger jag och jag ska fejka att jag är sjuk och helt enkelt stanna hemma och äta.
Jag har gjort så när jag varit bjuden på andra tillställningar, struntat i att gå för att jag kännt mig så ful och istället stannat hemma och ätit. Det blir som en ond cirkel, jag känner mig tjock så jag äter för att trösta mig vilket gör mig ännu tjockare och så vidare…
Ett par gånger har jag försökt att äta Low Carb, men det är så jobbigt. Suget är så stort och jag har gråtiit av ångest för att jag inte vetat vad jag ska ta mig till…
Min sambo tjatar på mig att jag borde gå ner i vikt, inte för att han tycker att det är så katastrofalt utan för att han vet hurdåligt jag mår av min övervikt. Han blir arg när jag sitter och gråter över min vikt samtidigt som jag har en chokladpudding framför mig. "Sluta bara att ät allt skit" säger han. Och han har ju rätt. men jag kan inte sluta.
Ledsen att det blev så långt men det var skönt att skriva lite…
Petra
Kära Petra! Du är inte ensam om detta och det har Du redan förstått. Vi är många som sitter i samma båt - så det är ingen liten jolle vi pratar om - det är en jättekryssare.
Du säger att Du försökt med LowCarb och då är min fråga på vilket sätt Du åt LowCarb - det finns så många olika varianter.
Min egen erfarehet att alla utom EN fungerar inte och därför är min fråga om Du funnit någon/några av de varianter som jag aldrig fått att fungera.
Numer pensionär i Nynäshamn
Jag har testat att äta enligt Atkins (fas 1) och det gick väl ganska bra till en början. Men sen kom sockermonstret fram igen och jag vräkte i mig i princip ett helt rostat bröd med smör och marmelad. (På ca 5 min…)
Känns ganska hopplöst, men otroligt skönt att inte vara ensam om detta.
Hej Petra_o! Som Margareta skriver, är du absolut inte ensam om detta. Och det är definitivt inte banalt. Jag har många gånger gömt mig hemma och tröstätit i stället …
Den enda modell jag funnit är LCHF. Jag har skrivit lite om det i tråden Skäms, annars finns det massor av info på Kolhydrater iFokus. I korthet går det ut på att skippa så gott som alla kolhydrater och äta mycket mer fett. Monstret i magen slutar yla efter kolhydrater ganska snart …
*kram*
Det känns inte som om jag har något val, lika bra att ge LCHF en rejäl chans. Jag har gjort det förut men jag kanske inte gett 100%.
Men då kommer nästa "problem"; jag sitter nu i "planeringsfasen" till LCHF och tänker att "men snart fyller lillebror år, blir jobbigt på kalaset, folk kommer undra varför jag inte äter som de andra. kanske lika bra att vänta till efter kalaset. sen är det ju jul och då blir det ju svårt. vi bakar ju alltid lussekatter; hur ska jag kunna låta bli dem, kanske bäst att vänta" och så vidare… Jag hittar på ursäkter för att skjuta upp "starten" så länge som möjligt, även om jag vet att jag inte är speciellt rationell när jag tänker så .
Sjukt svamligt inlägg; jag hoppas att ni förstår hur jag menar…
p.s. "Men jag har ju en massa gott hemma, vad ska jag göra av det, kan ju inte kasta…" Jag vet att jag borde kasta det men det är ju min trygghet att ha det hemma. Få ångest bara av att tänka på att slänga all glass, choklad och så vidare…
Urk, vad jag känner igen mig!
Försök tänka att inte tänka "aldrig mer" - då blir det skitjobbigt och man vill bara trycka in allt det där man kommer att gå miste om. Tänk en dag i taget, eller en timme eller en minut. Och om det inte funkr, om du äter "fel" en dag eller en måltid, så är det inte hela världen. LCHF är ju inte en diet, det är ett sätt att leva - inte en tvångströja. Om du äter "rätt" alla dagar och svullar i dig hela lussekattsbaket den 13:e december så smaklig måltid! Och den 14:e kravlar du dig sockerbakfull upp och sätter tänderna i en frukostbiff.
Det där som finns i skåpen, som "måste" ätas upp … jag vet inte hur man hanterar det 
. Det var en person här på forumet som hade SLÄNGT TÅRTA I KOMPOSTEN, men det hade jag aldrig klarat.
Stå på dig Petra_o, du klarar det! Och skriv av dig här när det är jobbigt. Vi är många som återfallit och gnällt av oss här, och det hjälper faktiskt.
Hej Petra_o!
Du är inte ensam! Jag trodde också att jag var ensam men så genom en lycklig stjärna hamnade jag här av en slump. Allt du skriver har jag genomgått/genomgår. Just nu håller jag på och hämtar upp mig efter ett rejält återfall. Jag har provat olika sorters sätt att banta på, viktväktarna, pulver m.m. Men det har inte fungerat. Men nu har jag hittat LCHF och har gått ner 10 kg sedan början av augusti. Men det viktigaste är att man hittar det sättet som fungerar bäst för en själv. Många kan inte äta bröd t ex men jag kan äta GI bröd utan att halka dit och ha en dejt med sockermonstret.
Och att få hjälp, stöd och bara få skriva av sig här hjälper! Mycket mer än vad man tror innan man försökt.
Lycka till och du glöm inte att vi finns här!! *kramar*
Ps. Du Gronstedt, det var fruktansvärt att slänga tårtan i komposten ;-) DS.
Det känns verkligen skönt att kunna skriva av sig lite här!
Tack för allt stöd! Idag har det behövts…
#6: Men du gjorde det! (slängde tårta, alltså). Helt otroligt starkt!
Well, det enda som funkar något så där på mig är LowCarb med mycket fett, sk LCHF. Fett och protein gör att mitt sug försvinner och oftast kan jag stå emot sockersuget.
Men visst ramlar jag dit fortfarande ibland. Vägen till att bli frisk är LÅNG, det är inget som fixas på en månad eller ett år. Och jag har ju frossat socker och godis sen jag var barn så det finns att jobba på…
Just nu märker jag att jag ramlar dit pga känslor och trots. Om jag är lessen så skiter jag i allt och råkar det då finnas godis framför mig så äter jag.
#8 Jag kan faktiskt inte fatta att jag gjorde det 
Petra undrar hur det går för dig så jag putar upp tråden lite :)
Starta ny diskussion