Sluta ljuga för sig själv
Hej!
Äntligen har jag hittat en sida om detta med olika slags beroenden.
Har vetat länge att något är fel med ätbeetendet och sockerbehovet men inte riktigt klarat av att erkänna för mig själv att det är så det är.
Nu ska jag sluta ljuga för mig själv och ta tag i mitt liv. Det är lättare att skriva det än att göra det jag vet det. Men nu är jag här i alla fall och vågar skriva att jag har sockerberoende och även matberoende som ex BED. Har bantat i många år och varit frisk ifrån detta men det börjar om igen och det är som en sjukdom som inte går över.
kramar till er alla som är så starka att ni vågar säga sanningen det känns som ett första steg för mig.
kram "Maria"
Välkommen Maria444. Du har så rätt, att sluta ljuga för sig själv är inte bara det första steget, utan det viktigaste. För det är där du väljer väg. Du är jättestark själv som vågar.
Tack det känns skönt att få "prata.
Här på sajten finns det många med erfarenheter av liknande problem så här finns alltid någon som orkar lyssna och kan förstå och ge goda råd!
Välkommen hit! :)
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
välkommen hit. För många är detta första steget att erkänna för sig själv. Jag vet inte hur många gånger som jag startat om men det struntar jag i. Det är ju ett livslångt beroendemönster som man inte vänder på i ett nafs.
välkommen hit Maria…
jag tycker som de andra att det är verkligen ett första steg att våga erkänna och våga vara ärlig mot sig själv att det är en sjukdom man har. Känner igen mig i det du skriver om att man bantat i flera år men det bara börjar om och om igen. Men när man insett att det man har faktiskt är en sjukdom så börjar en enorm resa som kan vara tuff men ett steg i rätt riktining.
Ibland tänker jag att jag kan aldrig någonsin gå tillbaka till den Kia som inte var medveten om mitt ätande och som inte fattade eller visste att begreppet sockerberoende faktiskt fanns och att jag hade ett sjukligt beteende. Det är en märklig känsla men ett stort steg framåt.
Tycker som Kerstin, känn dig stolt du är på väg in i en resa :)
Välkommen Maria känner igen mig i dina problem själv är jag ganska ny här men känner att jag inte är ensam om mina problem har nu kunnat börja pratat öppet med andra och tala om hur jag mår det känns skönt Jag har inte mått så bra de sista månaderna det har varit ganska rörigt sjukdommar dödsfall mm.Då blir det att jag äter fel mycket sötsaker mackor kolhydrater mm..Till helgen åker min man och jag bort några dagar sedan skall vi hjälpas åt med att äta rätt (hur många gånger i ordningen vet jag inte ). Jag ser framför mig en härlig vår och sommar men tar en dag i taget.Vill gärnna få kontakt med någon som går på maa möten i Hudiksvall eftersom jag känner att jag skulle villa gå dit. Stora kramar från Solblomman
Hej igen
Till solblomman .
Det här med att "börja om" att äta rätt känns verkligen bekant.
Tyvärrkänns det ännu svårare att sköta sig när man får mycket i huvudet att fundera på och man mår dåligt i själen. Man vill trösta sig med god mat och söta saker. Jag tycker du är stark som också vågar. Men mitt största problem just nu känns som vad ska jag äta då ??? och får man aldrig njuta av något nu längre det känns så himla jobbigt att inte få äta vad man vill men inte ska.
mvh Maria
Starta ny diskussion